Pias skrivtips: Ping pong-metoden

I mitt förra blogginlägg lovade jag er mer information om det som jag kallar för ping pong-metoden.

Ping pong-metoden är mitt eget begrepp och jag använder det när författaren byter perspektiv inom vart och vartannat stycke. På engelska även kallat head hopping.

PING PONG-METODEN

Om du väljer ett skiftande perspektiv får läsarna följa mer än en persons perspektiv (läs mer i min blogg perspektiv och berättare).

Du kan välja att göra perspektivbytena vid ett scenbyte eller ett kapitelbyte. Det är vad man råder alla oerfarna författare eftersom det underlättar för läsarna att hänga med.

Men du kan även byta perspektiv fram och tillbaka utan att göra scenbyte. Det är detta jag kallar för ping pong-metoden. Författaren byter perspektiv mest hela tiden och att följa de olika karaktärerna blir som att följa ett ping pong-spel där bollen studsar från den ena spelaren över till den andra och så tillbaka igen.

Det här sättet att skriva var vanligt på 1980-talet och många storsäljande författare som slog igenom på 80-talet skriver på det här sättet.

Man brukar säga att dessa författare anammat det allvetande perspektivet, eftersom läsaren får följa med in i alla karaktärers huvuden, men ping pong-metoden är ett mer precist ord för det förklarar det här ständiga perspektivbytet. Ordet är för övrigt mitt eget påhitt och får gärna återanvändas :) På engelska heter det som sagt head hopping.

Om ping pong-metoden används korrekt har läsarna inga problem att hänga med vems huvud man är inne i för tillfället. Nora Robert och Sidney Sheldon är mästare på att använda tekniken.

Ett varningens finger måste ändå höjas! Många författare misslyckas så illa med sina perspektivbyten att läsarna kliar sig i huvudet och inte fattar någonting - därav rådet att inte byta perspektiv förrän vid ny scen. Fundera därför en extra gång innan du väljer den här metoden.

OBS! Vill du veta hur du lyckas med ping pong-metoden? Artikeln är så lång att du måste klicka på Läs hela inlägget för att se resten.


HUR LYCKAS MAN MED PING PONG-METODEN?

Låt oss ta ett exempel från Nora Roberts bok Partners (Honest Illusions på engelska):

Lukes perspektiv:
Han förstod inte hur han skulle lyckas ta sig igenom de närmaste fem veckorna och vara sådär broderlig hela tiden.
Han svängde runt ett hörn. De flesta solstolar var tomma. Eftersom de inte skulle ge sig iväg förrän klockan sju den kvällen hade många passagerar valt att stanna i land så länge som möjligt. De som föredrog att lata sig ombord befann sig två trappor ned och njöt av de läckra, franska bakverken som serverades till ttet.
Men Roxanne log utstäckt på en solstol. Hon hade solglasögon med spegelglas på näsan och en bok i handen. Hennes osannolikht minimala bikini skylde bara så mycket som lagen krävde.
Luke svor tyst och innerligt när han gick fram till henne.


Perspektivbyte till Roxanne:
Hon visste att han var där, hon hade vetat det så snart han nått trappans krön och vänt sig om. Hon hade stirrat på samma sida i romanen i två minuter och var tacksam för att hon fått tid att dämpa hjärtfrekvensen.
Hon vände lojt blad och sträckte sig efter den ljumma drycken på bordet bredvid solstolen.
- Du gillar att leva farligt.
Hon tittade upp, höjde ett ögonbryn och sköt sedan fram glasögonen tillräckligt långt för att kunna se över dem.
- Jaså?


Byte tillbaka till Lukes perspektiv:
- En rödhårig människa som sitter i solen och bara tigger om brännskador.
Hennes hud hade varken blivit bränd eller brun, den blomstrade helt enkelt som en mogen persika.


Byte till Roxanne:
- Jag sitter inte ute länge. Hon log och sköt tillbaka solglasögonen på plats. Hennes kropp genomfors av en glad ilning av lusta. Och så är jag alldeles insmord med solcreme.
Hon drog långsamt fingertoppen längs sitt blänkande hår.
- Gav du Lily den där spetssolfjädern jag köpte?


Byte till Luke:
- Ja. Luke körde ner händerna i fickorna för att försäkra sig om att de höll sig på plats. Du hade alldeles rätt, hon blev överförtjust.

Själv tycker jag att detta är ett bra exempel på när ping pong-metoden fungerar utan att jag som läsare tappar bort mig i vem som tänker vad. 

Hur har då Nora Roberts gjort?

  • Nytt stycke: Nora Roberts byter aldrig perspektiv inom en och samma mening eller stycke. Det är alltid minst ett stycke mellan perspektivbytena. 
  • Tydlig markör och därefter en tanke: Nora Roberts visar tydligt med ett namn eller en markör om vems perspektiv det är - han och hon i det här exemplet - och fortsätter med en tanke så att man omedelbart förstår att man är inne i denna karaktäres huvud och ser världen ur denna persons perspektiv.
  • Dialogbyte: Ett annat knep Nora Roberts använder sig av är att byta perspektiv i samband med dialogbyte. Först dialog, sedan en tanke.

Egentligen verkar det inte så svårt. Vi har ju i alla tider använt oss av dialog och där lärt oss knep för att läsarna ska hänga med på vem som säger vad. Det här med perspektivbyte inom en och samma scen är egentligen samma sak. Det handlar bara om att vara tillräckligt tydlig så att läsarna inte blir förvirrade.

FÖR- OCH NACKDELAR MED PING PONG-METODEN

Fördelarna med ping pong-metoden är:

  • Dynamiken mellan karaktärerna blir uppenbar.
  • Ingenting lämnas åt läsarna att tolka eller missförstå - läsarna vet precis vad varje karaktär tänker och tycker.
  • Framåtrörelsen i boken snabbas upp - du kan forcera berättelsen.

Nackdelen är:

  • Risken ökar att du förvirrar dina läsare och de tappar bort sig i vem som tänker vad.
  • Dina läsare ges inte tolkningsföreträde.
  • Det förtar lite av spänningen att veta vad alla tänker och tycker hela tiden.
När du endast byter perspektiv i samband med en ny scen eller nytt kapitel kan du inte avslöja allas tankar och känslor om allt som sker. Du måste vänta med informationen och det skapar en spänning hos läsaren som måste tolka karaktärerna genom vad de gör och säger, som i vanliga livet där man faktiskt aldrig vet vad ens motspelare tänker. Med ping pong-metoden förlorar du denna möjlighet. Samtidigt slipper du vänta till ny scen med att avslöja spännande tankar hos dina karaktärer.


Välj med omtanke vilken metod du vill använda för dina perspektivbyten och använd ping pong-metoden för att den passar dig och din berättelse.

Lycka till. Kram Pia

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln