Pias skrivtips: Så skapar du en bra tWist

Filmen Blåsningen är fortfarande en av de bästa filmer jag någonsin sett. Och skälet är att twisten på slutet överraskade mig totalt. Jag är än idag fruktansvärt imponerad av hur skickligt manusförfattare, regissör och skådespelare lurade mig till att tro att vändpunkten skulle vara något helt annat. Och samtidigt - när slutet var ett faktum - så kändes det så oerhört rätt. Tankar som for genom mitt huvud var:

Wow!
Naturligtvis!
Hur kunde jag missa det?

Om DET är vad du vill att dina läsare ska känna när de lagt ifrån sig din bok ska du läsa det här blogginlägget. För idag pratar jag om twister och hur du gör för att lyckas skapa en överraskande vändpunkt.
 

Börja med att fråga dig vilken reaktion du vill ha ut av twisten. Enligt Steven James finns det tre möjliga reaktioner som läsarna kan få:
 

• No way!
• Huh. Nice!
• Oh, yeah!

Om du vill att dina läsare ska tänka "No way!" så måste du göra dem säkra.

Du måste få dem att tro att det bara finns en enda möjlig utväg. Ju bättre du är på att lura i dem att det bara finns en väg ut, desto större kommer de gapa när du avslöjar att saker och ting inte alls är vad de förväntades vara.

Om du vill att dina läsare ska tänka "Huh. Nice!" så måste du göra dem osäkra.

Dina läsare ska tänka: Jag har ingen aning om vart det här är på väg. När du vill ha den här reaktionen så måste du skapa en osäker och obalanserad värld. Dina läsare ska inte bara misstänka en person utan en hel hög med personer. Först när twisten avslöjas så ska läsarna inse att allting pekat mot denna lösning hela tiden.

Om du vill att dina läsare ska tänka "Oh, yeah!" så måste du anspela på intelligensen i hur din hjälte löser problemet.

Din hjälte måste komma ur ett till synes helt omöjligt problem. Ett knep är att ge din hjälte en förmåga, kunskap eller attiralj som du planterat långt tidigare i berättelsen och som läsarna inte tänker på förrän det används.
 

Om läsarna blir missnöjda med din twist så måste du göra den mer trovärdig, skriver Steven James. Alltför många berättelser har vändpunkter där läsarna undrar:

Var katten kom det ifrån? 

När en läsare känner så betyder det att du som författare har fuskat. Och fusk är aldrig bra.

Säg att din hjälte håller på att drunkna. Han är mitt ute på ett öppet hav, långt ifrån land. Båten har åkt ifrån honom och han orkar snart inte simma längre. 

Då kommer en livboj nedsinglandes från ingenstans och hjälten överlever.

Det är fusk!

Likaså om båten håller på att slås sönder mot klipporna och allt är jättedramatiskt. Precis då mojnar stormen och alla klarar sig. 

Eller om hjälten plötsligt kan karate. Eller polisen väldigt lägligt dyker upp i exakt rätt ögonblick. Eller det kör förbi en buss precis när den onda antagonisten tar ett steg ut på gatan så att hen blir överkörd och dör.

Så fort något känns som out of the blue, ren och skär tur, plötsligt eller löjligt lägligt så är det fusk.

En sådan vändpunkt är ingen bra twist. Dina läsare känner sig lurade. Det spelar ingen roll om du har en bra förklaring - som att kustbevakningen råkade köra förbi i exakt rätt ögonblick, eller att en storm visst kan mojna när som helst  - dina läsare kommer likväl känna sig lurade på konfekten.

Lösningen på problemet är enkel: Du måste ha planterat livbojen, karaten, samtalet till polisen eller bussen i en tidigare scen. Ska stormen mojna måste någon vid något tillfälle ha förklarat nyckfullheten hos stormar.

Till exempel kan det ha varit ett partaj på en lustjakt tidigare i boken och någon kastar livbojen i sjön. Eller så finns det en bihandling med en kille som jobbar på kustbevakningen och som tidigare samma dag får ett anrop som gör att han måste åka exakt samma rutt som din hjälte. Kanske du har en scen där din hjälte gör av med sin ilska genom att öva karatesparkar mot en sandsäck. Eller så hänger det fullt av medaljer från karatetävlingar i din hjältes pojkrum, vilket den tilltänkta flickvännen vid ett väl valt tillfälle kommenterat med ett fniss.  Ska bussen köra förbi i just rätt ögonblick måste du haft med bussen i någon tidigare scen så att läsarna tycker att det är logiskt att det kör bussar på just den vägen. Och naturligtvis måste du ha visat att någon ringer till polisen.

En bra twist är nämligen sådan att läsarna inser att allting fram tills nu i berättelsen har lett fram till detta slut. Det måste finnas en logik, en orsak och verkan mellan allt som sker. Med facit i hand ska vändpunkten kännas oundviklig - det hade inte kunnat gå på något annat sätt.

Ska du ha en livboj måste den alltså ha planterats in tidigare i boken. Annars är det fusk.
 

Men samtidigt måste twisten överraska. Det får ju inte vara en vändpunkt med ett slut som varenda läsare förväntar sig. Det blir ju, per definition, ingen twist. Bara trist :)

Om läsarna blir besvikna över din twist måste du göra den mer oförutsägbar.

Och det kan ju kännas lite bakvänt när jag precis sagt att du måste plantera livbojen redan innan den används. Den smarta läsaren inser ju att livbojen kommer att användas förr eller senare.

Ett knep, som jag tagit från Steven James bok Story trumps structure, är att begrava ledtrådarna i diskussioner eller handling som rör någonting annat. Du kan även begrava dem i känslor eller i action så att läsarnas uppmärksamhet är riktade åt något helt annat håll.

Lennart Guldbrandsen har en del bra tips om vilseledning i sin bok Manusförfattarens guide som du kan använda dig av när du skapar bra twister. Till exempel kan du nämna bojen i fel sammanhang eller på fel sätt. Du kan även presentera något annat viktigt samtidigt som bojen slinker förbi. Du kan få läsarna att hålla ögonen på någonting annat, till exempel vad som har hänt, eller vad de förväntar sig kommer att hända. Det finns många sätt att vilseleda sina läsare.

Eller, om jag citerar Lennart: "På det sättet kan man gömma hela ... elefanter, faktiskt." 

Just ens egna slutsatser är något som en bra författare ofta använder emot en, skriver Lennart Guldbrandsen. Och det leder mig vidare till något jag läste i John Yorkes bok Into the Woods ...
 

Den ryska regissören Lev Kuleshow insåg, någon gång i filmens barndom, att människor har ett behov av att sätta saker och ting i ordning. Om en publik får se en osammanhängande bildsekvens försöker de automatiskt placera bilderna i en meningsfull ordning. 

Detta kan du använda dig av för att skapa bra twister.

Allting handlar nämligen om orsak och verkan. Läsare har en inbyggd drivkraft att sätta allting i en logisk följd. Läs följande två meningar.
 

1. I morse brann det i ett radhus.
2. En mamma och hennes två barn ligger på sjukhus.

Trots att meningarna inte har någon koppling till varandra lägger vi läsare automatiskt ihop dem så att vi tolkar det som att det var kvinnans radhus som brann och att kvinnan och hennes barn ligger på sjukhus på grund av brandskador. 

Det är så vår hjärna fungerar.

Genom att leka med läsarnas inbyggda drivkraft att sätta allt i ordning kan du skapa bra twister. Använd dig av orsak och verkan för att få läsarna att förvänta sig att en sak är på ett visst sätt, när det i själva verket är något helt annat.

Tänk dig att du läser en bok med dessa två händelser. Du är övertygad om att kvinnan och de två barnen på sjukhuset har råkat ut för en brand. Det är så uppenbart att du inte ens reflekterar över det. Så visar det sig att kvinnan på sjukhuset inte har någonting alls med branden att göra - vips har berättelsen en överraskande vändpunkt.

Använd dig av läsarnas förväntningar och sätt dem på skam. Gör som komikern Sarah Silverman: 

Jag vill göra abort, men jag har så svårt att bli gravid.

Exemplet har jag hämtat från John Yorkes bok Into the woods.
 

För varje twist måste du skapa en parallell berättelse till den du berättar på ytan, skriver Steven James i sin bok Story Trumps Structure.

Om du vill ha med en twist måste du vara säker på att åtminstone två personer kan vara ansvariga för brottet. Om du vill ha en dubbeltwist, måste det finnas minst tre personer som kan vara ansvariga och så vidare.

Ju större twist du vill skapa, desto mer människor måste du ha med och desto fler ledtrådar måste du plantera.

Identifiera de ledtrådar du använt för att bevisa logiken och trovärdigheten för en värld och använd dem för att bevisa att den andra (eller tredje, eller fjärde) världen är ännu mer trovärdig - men endast efter att du avslöjat twisten, skriver Steven James.
 

Steven James tips för att eliminera det uppenbara är lika logiskt som irriterande:
 

1. Tänk ut varje möjlig lösning.
2. Förkasta dem allihop.
3. Tänk ut några fler.
4. Förkasta dem också.
5. Fundera nu på vilka idéer som kommer till dig av sig självt.

Först då kan du hitta en lösning som är så unik att inte ens en miljon läsare kan klura ut twisten i förväg. Och samtidigt ska den vara så logisk och så bra att varenda en av dem tänker:

Ja! Det där är fullständigt logiskt. Varför klurade jag inte ut det?

Ju mer omöjligt det verkar för hjälten, desto mer trovärdig och logisk måste lösningen vara, skriver Steven James. Ingen läsare ska ifrågasätta svaret, alla ska nicka och le när det sker.

Kanske inte helt lätt, men vem har sagt att mästerverk är enkla att skapa?

I vilket fall som helst så gäller det att göra en ordentlig brainstorming och fundera ut alla möjliga lösningar. Och några till. Och så ytterligare några till.
 

Du får aldrig håna eller lura dina läsare genom att skapa twister som känns konstgjorda, tillrättalagda eller tagna ur luften.

Ett exempel på en twist du ska undvika är att låta din karaktär vakna och inse att allt är en dröm. Steven James skriver att en dröm inte ens är att räkna som en twist, det är så uttjatat att det blivit en cliché.

En annan vanlig cliché, enligt Steven James, är att skriva scenen från offrets synvinkel. Han menar att det är så uttjatat att man redan på förhand fattar att offret kommer att dö.

Kanske är det därför jag själv gäspar högt varje gång jag försöker läsa en deckare och det börjar med att en stackars tjej (eller kille med för den delen) blir jagad genom en mörk park.

Har du hört den förut?

I så fall duger det inte till en bra twist.