Pias skrivtips: Konflikter!

Du har ingen berättelse förrän något går fel, säger Steven James i sin bok Story Trumps structure. Och jag kan inte annat än hålla med.

För vad är en berättelse?

Kommer du ihåg skoltiden när du kom tillbaka efter sommarlovet och svenskaläraren bad alla i klassen att skriva en uppsats om Mitt sommarlov. Jag tror det har drabbat de flesta.

Själv älskade jag att skriva uppsatser men att skriva om mitt sommarlov var döden. Stånk och stön vad trist. Och inte blev det bra heller.

Steven James har förklaringen: Att skriva om sitt sommarlov blir - för de allra flesta - bara en uppradning av olika händelser. Det är ingen berättelse, det är en rapport. 

Vad läraren skulle ha gjort, är att fråga eleverna: Vad gick fel?

För det är när vi börjar tänka i termer av konflikter som det blir en berättelse. 

Steven har ett bra exempel som han kallar The ceiling fan principle. Den är rätt kul. Och faktum är att den är sann. En elev till Steven James berättade historien för klassen när Steven ställde frågan: Vad gick fel på ditt sommarlov?

Min kusin kom förbi och vi hade en tävling om vem som kunde hoppa längst från min våningssäng.
Han hoppade först och kom rätt långt, men jag sa: 
"Jag kan hoppa längre än så!"
Jag backade tillbaka hela vägen till väggen så jag kunde få en springande start ... tog sats och kastade jag mig ut från sängen ... och takfläkten var igång.
Jag fastnade med huvudet i takfläkten och den kastade mig mot väggen.
Men jag kom längre! 

Vad hade denna berättelse varit om ingenting hade gått fel? Rätt trist eller hur? Defintivt inte mer än ett referat om när kusinen kom på besök, inte mer än en tillfällig dokumentation av en händelse. Definitivt ingen berättelse.

En historia förs fram av dess konflikter. Det är konflikterna som bygger upp spänningen och leder handlingen framåt, skriver Linda J. Cowgill i sin bok The art of plotting. 

Så konflikter är essentiella om du ska skriva en berättelse.

Ingen konflikt = ingen berättelse.
 

Detta fantastiska råd fick jag av Ann Ljungberg när jag gick hennes ettåriga skrivutbildning Skrivarprat.

Minst en konflikt i varje scen. Måste det vara så?

Det finns de som påstår att man inte måste ha konflikter i alla scener och så tar de med exempel som en romantisk sexscen. Men jag som skriver romance - och massvis av sexscener - jag svarar njaej.

För vad blir en sexscen utan någon konflikt? Utan ett hjärta som bankar lite extra hårt för att det är första gången och man är nervös, eller för att man är otrogen och vet att det är fel, eller för att man inte borde kära ned sig, eller för att det finns en rätt stor risk att någon ska komma in och upptäcka en mitt i akten. Eller som Jean - den stora fähunden i min roman Dubbelspel - tänker efter den fantastiska kärleksakten med Leonore:

Nej, det skulle inte bli svårt för honom att vilja komma till henne varje kväll som han lovat. 
Det svåra skulle bli att göra det utan att Gabriel fattade några misstankar.

Om allt går bra - framför allt om saker och ting går allt bättre och bättre för huvudkaraktärerna - så tappar läsarna intresset och lägger boken ifrån sig, skriver Steven James i sin bok Story Trumps Structure.

Jag kan inte annat än hålla med. Enda gången du kommer undan med att inte ha några konflikter alls är i sista scenen i boken där alla får varandra och lever lyckliga i alla sina dagar. För är det sista scenen gör det ju inget om läsarna inte vill fortsätta vända blad.

Ja, så illa kan det vara. Om du har med scener utan konflikter blir de så tråkiga att du tappar läsare. Och ju fler sådana scener du har med i din bok, desto fler läsare tappar du. Dropp, dropp, dropp och tillslut var det inga kvar.
 

I vårt vardagliga liv mår vi bäst när vi inte har några konflikter. Nåja, de flesta av oss i varje fall. Jag har en granne som verkar leva för konflikter. Fast jag tror hon mår rätt dåligt. Så okej då - alla mår som bäst när vi inte har några konflikter.

Vi har rätt många tillfällen i våra liv när vi inte har några konflikter, när allt bara är superbra och alla är glada.

Det kan dessutom vara de viktigaste stunderna i våra liv. När vi tar studenten, får veta att vi kommit in på drömutbildningen, får första jobbet, gifter oss, får barn, julaftnar, födelsedagar, semesterresor eller bara sitter och myser i soffan med familjen.

Alla de här viktiga tillfällena i våra liv är - många gånger - fria från konflikter.

Med tanke på att det är så kan det ju tyckas konstigt att det inte går att skriva en skönlitterär bok utan att ha minst en konflikt i varje scen. Du har säkert tänkt tanken: Vad är det för fel med en konfliktfri scen när händelsen är så viktig i min huvudpersons liv?

Tyvärr. Konfliktfria scener får läsarna att gäspa. Om du inte är en kändis vill säga och har mängder av fans som inte vill något hellre än att läsa din självbiografi, då kan det funka. Om inte så måste du stryka den konfliktfria scenen. Även om det är din bröllopsscen. 

Jag ändrar mig - inte ens kändisar klarar sig undan. Har du någon gång läst en skvallerblaska där huvudnumret handlar om att allt är frid och fröjd? Nej. De stora rubrikerna handlar om otrohet, skilsmässor eller folk som gör bort sig. Står det att kändisparet gifter om sig med varandra på nytt, så katten smyger det sig in att de skilde sig den första gången för att maken satte på barnflickan. Möjligtvis lyckas svensk Damtidning med konfliktfria rubriker när de visar bilder på prinsessans nya bebis. Fast däri ligger ju sensationen i att hovet äntligen släppt bilder på kungabarnet. Och får sig inte Chris en känga för att han inte var närvande?

Det är sensationen som säljer, inte det puttinuttiga. Läsarna vill ha konflikter.

Men varför vill de ha konflikter? Varför nöjer de sig inte med en romantisk bröllopsscen där allt är jättetrevlig och alla är så vänliga och glada och älskar varandra? ... Och nu sätter jag nästan fingrarna i halsen och spyr för att det putinuttiga står mig upp i halsen.

Men varför är det så? Ja, det är en högst berättigad fråga. För jag är inte ensam om att det putinuttiga står mig upp i halsen och det är så tråkigt att läsa en konfliktfri scen att jag döööör av tristess.
 

Skälet är enkelt: Utan konflikt ingen berättelse. Och dina läsare är ju ute efter en berättelse, eller hur?

Få är ute efter att läsa om diverse olika händelser från en persons vardag. Framför allt om personen inte är kändis (eller tillhör familjen) och ingenting driver berättelsen framåt.

De flesta vill ha en handling. Och det funkar såhär:

En berättelse handlar alltid om dina karaktärers mål. I alla fall om du skriver enligt den klassiska strukturen. Och här i Västvärlden är den klassiska strukturen så dominerande att de allra flesta läsare förväntar sig att du följer den. Du kan för övrigt läsa mer om den klassiska strukturen i mitt blogginlägg Hur en bok "bör" skrivas.

I hjärtat av berättelsen finns spänning, skriver Steven James i sin bok Story Trumps Structure. Och i hjärtat av spänningen finns ouppnådda drömmar. I kärnan av varje berättelse står en person som vill något men inte kan få det. Så fort hen får det hen vill ha är berättelsen slut. Om läsarna inte förstår vad karaktären vill ha, så förstår de inte vad berättelsen handlar om.

Ja, så är det.

Dina läsare behöver alltså förstå vad dina karaktärer har för mål. Redan i inledande scener så vill läsarna ställa sig frågan: Kommer hen att nå sitt mål?

Därför måste du vara tydlig med vad dina karaktärer vill.

Ju viktigare mål, desto intressantare berättelse. Det ska stå mycket på spel om dina karaktärer misslyckas. Och läsarna måste förstå vad som står på spel för att de ska bry sig om och heja på dina karaktärer.

Var tydlig med vad dina karaktärer vinner om de når sitt mål, alternativt förlorar om de inte når sitt mål. 

Steven James påstår att värdet på något står i direkt proportion till hur ont det gör att förlora det. Så visa att det gör ont. Visa att dina karaktärer bryr sig. Då får du med dig läsarna.

Dessutom måste det här målet vara så viktigt för dina karaktärer att de gör i princip vad som helst för att nå det. Naturligtvis kan du byta mål under resans gång, men dina karaktärer måste vara beredda att strida för sina mål.

För är målet inte viktigt och vill dina karaktärer inte kämpa så blir det ingen bok. Då ger de upp och då är berättelsen slut.

Det får inte heller vara för enkelt för dina karaktärer att nå sina mål. Då blir det inte heller någon bok. Säg att du löser mordgåtan efter två sidor. Vad ska du därefter fylla resterande 298 sidor med? Om du inte har något nytt mål för dina karaktärer att sträva efter så slutar boken där.

Just därför måste det finnas konflikter. 

Konflikter är hinder som sätter krokben för dina karaktärer så de inte når sina mål. Lägg det på minnet - det är viktigt och jag återkommer till det länge ned.

Ju längre in i boken du kommer, desto större måste dessa hinder bli så att det blir svårare och svårare och svårare för dina karaktärer att nå sina mål. När läsarna tänker att det inte kan bli värre, då gör du det värre tills allt verkar hopplöst omöjligt. Då kastar du in en twist (se mitt förra blogginlägg Så skapar du en bra twist) där dina karaktärer kommer på lösningen på problemet. Och så når de målet. Eller inte.

Med andra ord är konflikterna en oerhört viktig pusselbit för att bygga en berättelse. Utan mål, utan anledning för dina karaktärer att vilja nå målet och utan konflikter som ställer sig ivägen för deras strävan att nå målet - då blir det ingen berättelse.

Enligt Steven James finns tre grundtyper av berättelser.

• Ge din protagonist vad han önskar sig och ta det sedan ifrån honom. I den här typen av berättelser har din protagonist något, förlorar det och försöker sedan få det tillbaka.
• Få din protagonist att önska sig något och locka sedan med det framför hans näsa. I den här typen av berättelser försöker din protagonist få något han väldigt gärna vill ha.
• Tvinga din protagonist att möta sina farhågor och låt honom sedan fly från dem. I den här typen av berättelser ställs din protagonist inför ett problem som hen måste lösa för att inte drabbas av konsekvenserna.

Allt handlar alltså om dina karaktärers mål och vilka hinder som står i vägen för att de ska nå dessa mål. Utan hinder, ingen berättelse.

Punkt slut.
 

Kommer du ihåg att jag påstod att konflikter är hinder som sätter krokben för dina karaktärer så de inte når sina mål?

Om du tar fasta på den regeln blir det mycket enklare att fundera ut vilka konflikter du ska fylla dina scener med.

Enligt Steven James som skrivit boken Story Trumps Structure finns det tre varianter av konflikter:

• Yttre konflikter - t.ex. bilen går sönder. Yttre konflikter är problem som måste lösas. Det kan handla om att besegra andra människor, farliga situationer eller fenomen. Läsarna drivs av att få veta hur protagonisten ska lösa problemet. Beroende på om och hur din protagonist löser problemet kan läsarna beundra och se upp till din hjälte, men det är sällan läsarna blir emotionellt engagerade i konflikten.
• Inre konflikter - t.ex. dåligt självförtroende. Inre konflikter handlar om vår längtan, våra känsor, våra rädslor, våra krav på oss själv, hur vi mår och hur vårt inre påverkas av det som händer. Läsarna drivs av att de blir emotionellt engagerade i konflikten och identifierar sig med protagonisten.
• Interpersonella konflikter - t.ex. gräl med grannen. Interpersonella konflikter handlar om relationer och de yttre och inre konflikter som kan uppstå mellan människor. Varje relation har potential att utvecklas till konflikt.

Använd dig gärna av alla tre typer av konflikter när du skriver, men se till att de vävs samman och är kopplade till dina karaktärers mål. 

Det går nämligen inte att kasta in konflikter om vad som helst. Bara för att Ann Ljungberg sagt att du måste ha minst en konflikt i varje scen, så betyder det inte att vilka konflikter som helst duger.

Att ha en hel scen om att din huvudperson inte får på sig byxorna, är förvisso en konfliktfylld scen, men bidrar det till att din person når eller inte når sitt mål?

Om byxscenen innebär att din huvudperson blir sen till ett möte, vilket i sin tur innebär att hen misslyckas att nå sitt mål och måste hitta på nya sätt att få det där drömjobbet - ja, du har konflikten med de krångliga byxorna en given plats i din berättelse. 

Men finns byxscenen där bara för att den var kul eller för att du gillar den så mycket eller för att du behövde en konflikt - då ska den bort.

Steven James säger en så otroligt bra sak i sin bok Story Trumps Structure:

A story is not about something else going wrong; it's about something worse going on.
Storytellers need to introduce more and more tension, not simply make more and more things happen.

Du kan alltså inte kasta in en ny konflikt som inte har med målet att göra. Det är ingen tävling om vem som hittar på flest konflikter. Att stapla massa actionscener på varandra om än det ena, än det andra, gör ingen berättelse så länge konflikterna inte är kopplade till dina karaktärers mål.

Fastnar du och tänker att du måste göra berättelsen lite mer spännande - gör inte misstaget att kasta in en ny konflikt som handar om något annat. Håll dig till storyn, det vill säga till dina karaktärers mål. 

Istället ska du trappa upp de konflikter du redan har, de konflikter som hindrar dina karaktärer från att nå sina mål. Du kan vara hur nytänkande du vill, så länge konflikterna står ivägen för dina karaktärer och deras mål.

Berättelser handlar inte om action, det handlar om dilemman, skriver Steven James. Action är inte samma sak som spänning. Att kasta in fler händelser gör inte att läsarna mer intresserade, men att öka spänningen genom att målet blir svårare och svårare att nå gör däremot läsarna intresserade.

Skriver du en romance handlar målet om att det tu ska få varandra. Alla konflikter måste alltså handla om att sätta krokben för kärleksparets möjlighet att få varandra. Vill du göra det mer spännande - trappa upp konflikten så att det blir ännu svårare för dem att få varandra.

Kasta inte in en ny konfikt.

Såvida du inte har en bihistoria som handlar om att tjejen vill plugga på universitetet. Då kan du ha konflikter som rör att tjejen inte kommer in på utbildningen. MEN du får bara ha med en bihistoria så länge den och kärlekshistorien tangerar vid någon punkt. Till exempel att tjejen träffar killen hon blir kär i när hon försöker komma in på universitetet, så att universitetet blir deras naturliga träffpunkt och miljön allting utspelar sig i. Bäst är det ju om hennes två mål flyter samman, som att hon inte får träffa killen igen om hon misslyckas med att komma in på skolan.

Finns det ingen koppling mellan din huvudhistoria och din bihistoria, då har du två separata berättelser och alltså två olika böcker. Då kommer du inte undan med att kasta in konflikter som rör universitetet. Då delar du upp boken i två och skriver två olika berättelser.

Men kan du väva in flera konflikter så att de samverkar och gör att det blir svårare för din huvudperson att nå sitt må, då har du en intressant och komplex historia.
 

Men konflikter ska inte bara vara kopplade till dina karaktärers mål. De måste även eskalera allt eftersom berättelsen framskrider, en så kallad konfliktupptrappning.

För att en berättelse ska vara intressant hela vägen till sista sidan måste det måste bli svårare och svårare och svårare för dina karaktärer att nå sina mål, tills allt känns fullständigt hopplöst. Först då kan de lösa problemet och nå sitt mål.

Men hur gör du då för att eskalera dina konflikter?

Steven James har nio bra tips i sin bok Story Trumps Structure på hur du kan eskalera en konflikt så att spänningen ökar:

1. Låt faran som var på avstånd komma närmare och närmare.
2. Låt faran som var liten blir större och större.
3. Ticka ned mot en deadline.
4. Låt timern som tickar ned mot deadlinen ticka allt snabbare, så att du minskar tiden som finns till förfogande.
5. Låt läsarna se en fara som din protagonist inte är medveten om.
6. Tvinga din protagonist att välja mellan två personligt viktiga saker, eller låt hen ta ett livsavgörande beslut.
7. Gör det personligt. Låt inte vem som helst bli kidnappad utan din protagonits son.
8. Öka insatsen så att konsekvensen om din protagonist misslyckas blir större och större, utmana protagonisten att prestera under allt större press, eliminiera möjliga lösningar till problemet.
9. Isolera din protagonist så att hen endast kan förlita sig på sig själv.

Men när bör jag presentera mina konflikter?

Right away!

Skämt åsido. Naturligtvis ska du ha med konflikter från första början. Eller som Steven James säger: Every story beginns with a coincidence.

Men - du behöver inte kasta in alla konflikter samtidigt.

Olika konflikter kan påbörjas samtidigt eller vid skilda tillfällen. Någon av konflikterna kan till och med ha påbörjats innan bokens början. Men påbörja inte alla konflikter innan boken börjar för då tycker läsarna att du snuvat dem på en bra historia. Dessutom kommer du behöva en massa tillbakablickar för att förklara konflikterna för läsarna och tillbakablickar drar ned tempot.

På samma sätt kan du avsluta konflikterna samtidigt eller vid olika tillfällen. Löser du den externa konflikten först kan den till exempel hjälpa din huvudperson att komma över sina interna konflikter. Alla konflikter behöver inte ens lösas när boken slutar, dock måste du ha löst tillräckligt mycket så att läsarna blir tillfredsställda.

Men framför allt gäller att konflikterna sammanstrålar vid någon punkt, för annars har du - som jag sa tidigare - två olika berättelser som passar bättre i två olika böcker.
 

Den frågan fick jag av en författarkollega. Han skrev att han hade svårt med tvister, det vill säga verbala konflikter och motsättningar där folk är oense. Hans karaktärer som är kompisar med varandra är lite väl snälla och kanske alltför mycket överens.

Regeln är densamma som ovan. Ha bara med dispyter som är kopplade till karaktärernas mål.

Och vill du att två vänner ska hamna i verbal fajt, se då till att de antingen har;

• olika mål eller
• olika idéer hur de ska nå målet. 

Är det så att du har flera karaktärer som är väldigt lika, som tycker likadant, som gillar samma saker, som har samma mål, samma drivkrafter och samma strategi för att nå målet - då får du antingen;

• slå samman dem till en och samma person,
• ställa dem på varsin sida så att båda vill ha samma sak och kämpar mot varandra om samma mål, eller
• leta djupare i deras psyke så du hittar sätt att skilja dem från varandra.

Läs gärna mitt blogginlägg Känn dina karaktärer om du vill få idéer om hur du särskiljer vänner som är alltför mycket överens.

Det var allt för den här gången. Lycka till nu med dina konflikter.

Kram Pia