Pias skrivtips: Den inre resan

Den inre resan är den personliga utveckling som dina romankaraktärer genomgår i berättelsen.

Bokens huvudkaraktär brukar för det mesta lära sig något under resans gång och komma ur berättelsen med förnyade insikter. Personen har genomgått en character arc, som man säger på engelska.

Däremot är det inte alla karaktärer som genomgår en förändring. För det mesta finns det någon eller några karaktärer - oftast bokens antagonister - som envist håller fast vid sina felaktiga åsikter hela boken igenom. Tanken med att lämna dem oförändrade är för att läsarna lättare ska se hur bokens huvudperson vuxit jämfört med dessa individer.
 

Det finns inga måsten.

Det finns mängder av filmer där huvudkaraktären inte genomgår någon inre utveckling. Jag brukar ta James Bond som exempel, även om jag har hört att även han genomgår en character arc i de senaste filmerna. De av mina vänner som tittar på James Bond-filmerna tycker att de senaste filmerna är bättre än de tidigare. Kanske har det med James Bonds inre utveckling att göra?

Generellt kan man säga att en bok där ingen karaktär genomgår en inre utveckling blir rätt platt och tråkig, den saknar djup helt enkelt.

Den där inre resan är nämligen det vi läsare är ute efter, trots att vi kanske väljer bok eller film eftersom den yttre resan verkar så pännande - t.ex. att aliens invarderar jorden. Till och med i en film som Avatar genomgår huvudkaraktären en inre resa och lär sig något om sig själv. Jag berättar mer om det i min och Johannes Vivers podd Skrivdrömmars femtonde avsnitt som handlar om Pias dramaturgiska strukturmodell.

Skälet till att vi lyssnade på sagor runt lägerelden någon gång i mänsklighetens barndom var att vi skulle lära oss något om livet. Men det var precis lika viktigt att vi lärde oss undvika yttre faror, som t.ex. attackerande grottlejon, som att vi lärde oss det sociala samspelet mellan människor. De personer som lyssnade på sagorna, överlevde i högre grad än de som inte lyssnade, och därmed nedärvdes generna för att tycka om en god berättelse i generation efter generation.

Än idag är vi ute efter att lära oss något när vi läser. Du kanske protesterar nu, tänker att du läser för att koppla av och slippa fundera, att läroböcker är trista? Hemligheten med en riktigt bra berättelse är att du lär dig något om livet medan du kopplar av, medan du tror att din hjärna inte funderar och trots att det inte är någon lärobok.

De böcker vi minns allra bäst är de böcker som lärt oss något eller som får oss att fundera på oss själva och samhället och livet. De lever vidare långt efter att vi slagit igen sista sidan.

Idag är det sociala samspelet än viktigare än tidigare och därmed blir dina karaktärers inre resor av oerhörd vikt för dina läsare. Det är ju där de verkligen kan lära sig något om livet.

Vill du att din bok ska ha ett djup? I så fall måste du ha med en inre resa.
 

Det här är inga lätta saker. Jag tror att väldigt få författare är medvetna om hur det här hänger samman, helt enkelt för att ingen pratar om det och det inte går att läsa sig till i några skrivarhandböcker.

Du måste nämligen få ihop tre viktiga delar:

• Den yttre resan
• Den inre resan
• Bokens budskap

De här tre sakerna hänger samman. Bokens yttre resa finns där för att pusha den inre resan, som i sin tur finns där för att förmedla bokens budskap. Att skriva en bok där alla de här sakerna finns med och fungerar är som att väva en väv med ett mycket intrikat mönster. Det är inte vem som helst som klarar av det.

Jag har funderat mycket på de här sakerna och det jag säger här nedan är en mix av det jag läst i Lisa Crons skrivarhandböcker Wired for Story och Story Genius samt mina egna tankar och erfarenheter. Jag råder dig varmt att läsa Lisa Crons böcker, men det mesta av det jag säger nu står inte i någon bok.

Låt mig ta det steg för steg så blir det förhoppningsvis lättare att hänga med.
 

Du behöver inte ha ett budskap med din bok, men den blir mycket djupare och intressantare om det finns ett budskap.

Fundera därför vad du vill säga med din bok.

• Vill du lära läsarna någonting?
• Vill du lämna läsarna i en viss känsla när de slår igen boken?
• Vill du få läsarna att fundera i vissa banor när boken är över?
• Vill du belysa något?

Ja, finns det något du vill säga med boken och i så fall vad?

Tänk på att det räcker med ett budskap per berättelse. Om du försöker tränga in flera budskap i boken kan det lätt bli för mycket. Koncentrera dig därför på bokens viktigaste budskap.

Har du redan skrivit din berättelse och är i redigeringsfasen? I så fall kan du göra som Stephen King och fundera på om din berättelse försöker säga något. Hitta budskapet i texten. Sedan skriver du om berättelsen och då lyfter du fram bokens budskap.

Bokens budskap är för övrigt inte samma sak som bokens tema, men ärligt talat kvittar det om du kan skilja dessa begrepp åt för de är rätt likvärdiga.

• Om bokens tema är: Vad är kärlek?
• Så kan budskapet vara: Du är värd att älskas för den du är.

Det är oftast bra att tänka sig temat i form av en fråga du vill besvara i din bok, medan budskapet är den lärdom du vill att läsarna ska ta med sig när de slår igen boken. Du kan läsa mer om tema i mitt blogginlägg Tema, idé, koncept, premiss och intrig.

Men hur gör du då rent praktiskt för att få fram bokens budskap?

Jo, ett bra sätt att få fram bokens budskap är att du låter din huvudkaraktär genomgå en inre resa som belyser det du vill säga med boken. Din karaktär får då exemplifiera ditt budskap. Hens lärdom i slutet av boken blir det du vill säga till läsarna - det blir ditt budskap.

Bokens budskap och din huvudkaraktärs inre resa kommer därmed hänga ihop. Nu är nästa steg att hitta din huvudkaraktärs inre resa. 
 

Nu vet du vad din bok har för ett budskap. Nu ska du fundera på vad din karaktär måste lära sig för att ditt buskap ska nå fram till läsarna.

Fundera ut vad du vill att din huvudkaraktär ska ha lärt sig när boken är slut. Fråga dig sedan om den lärdomen förmedlar det du vill säga med boken.

Om inte har du två val.

• Antingen ändrar du bokens budskap så det är i linje med vad din huvudkaraktär lärt sig.
• Eller så ändrar du på den lärdom din huvudperson ska få när boken slutar så att det är i linje med det du bestämt ska vara bokens budskap. 

När du bestämt vad din karaktär ska lära sig är det lättare att hitta nästa viktiga pusselbit: Nämligen din karaktärs vanföreställning.
 

Du har säkert hört att det är bra om din karaktär inte är perfekt för då finns det ingenting att utveckla. Och ska du låta dina karaktärer genomgå en inre utveckling måste det finnas en utvecklingspotential.

Den engelska feel good-författaren Lucy Dillon ska ha sagt: Så fort jag lärt mig vad som är en karaktärs stora brist kan jag fokusera på den och börja bygga nytt därifrån.

Lucy Dillon sätter fingret på vad det här handlar om, nämligen att du måste börja med din huvudkaraktärs brister. Lisa Cron menar däremot att vi inte ska prata om brister, för det är så negativt. Istället ska vi leta efter karaktärens vanföreställning.

En vanföreställning är en åsikt om att någonting är på ett visst sätt. Alla människor har vanföreställningar, men de blir ett problem först när denna åsikt står i vägen för personens förmåga att nå det hen egentligen vill ha. 

Du vet vad din karaktär måste lära sig för att du ska nå ut med bokens budskap. Det du nu ska fråga dig är vad som står i vägen för att din karaktär ska lära sig detta. Jag pratar inte om yttre saker som att din huvudperson är fattig och inte har råd att gå i skolan. Jag pratar om inre konflikter:

• Vad har din karaktär för åsikt som gör att hen inte kan ta till sig den här lärdomen?

Den här åsikten är något som måste vara så väl rotat hos din karaktär att hen vägrar ändra sig. Det ska vara så svårt att få bokens huvudperson att ändra sig att det tar nästan hela boken innan du lyckas. Först då får din huvudkaraktär en aha-upplevelse och inser att hen haft fel hela tiden.

Har du kommit på vad det är? 

GRATTIS! Du har nu hittat din huvudpersons vanföreställning. 
 

För att du till fullo ska förstå din huvudkaraktär måste du veta när den här vanföreställningen uppstod. Tidpunkten inträffar innan din bok börjar. Din karaktär har alltså redan den här väl inpräntade åsikten när boken börjar. 

Leta därför efter något i din karaktärs förflutna som kan ha lett till den här vanföreställningen. När du kommit på vad som kan ha utlöst den så ska du se scenen framför dig. Allra bäst är att du skriver ned den. 

Den här scenen ska inte vara med i din bok. Scenen är till för att DU ska förstå vad som utlöst vanföreställningen och varför den är så viktig för din karaktär att hen vägrar ge upp vanföreställningen. Däremot kan du ha tillbakablickar och hänvisa till det som hände i den här scenen när du skriver.

Det är viktigt att du får fram till läsarna varför det är viktigt för din karaktär att hålla fast vid sin vanföreställning, och det är svårt om du inte vet vad som utlöst den.

Ta därför en funderare på vad som hänt som gjort att din huvudperson har den åsikt hen har och varför det är så viktigt för henom att hålla fast vid denna vanföreställning.
 

Nu vet du vad din karaktär har för vanföreställning och varför hen håller fast vid den med näbbar och klor.

Nu ska du fundera på vad din karaktär vill ha egentligen. Vad drömmer hen om och som hen inte kan få så länge hen håller fast vid den här vanföreställningen? Det kanske till och med är något som hen inte ens är riktigt införstådd med att hen drömmer om. Men läsarna måste förstå att det skulle vara mycket bättre för din karaktär om hen bryter sin vanföreställning.

Vi pratar inte om den yttre resan nu - där kan din karaktär ha ett helt annat mål, t.ex. att finna skatten. Vi talar om den inre resan där din karaktär har mål som att t.ex. hitta kärleken, vilket din karaktär aldrig kommer göra så länge hen inte bryter sin vanföreställning om att hen inte är värd att älskas. Det är sådana drömmar du ska leta efter hos din karaktär.

Den här drömmen är något som hen omöjligen kan få om hen inte bryter sin vanföreställning.

Det är högst väsentligt för din berättelse att vanföreställningen står i vägen för det din karaktär innerst inne vill ha. Det är nämligen den kampen som blir din inre resa. Hela boken ska sedan gå ut på att pressa din karaktär att bryta sin vanföreställning så att hen lär sig något och kan få det hen egentligen vill ha.

Det är när vanföreställningen slutligen brister, ungefär 75% eller längre in i din berättelse, som din karaktär lär sig något. När din huvudperson lärt sig läxan kan hen äntligen få det hen egentligen drömmer om.
 

Den yttre resan kan vid första anblicken se ut att vara något helt annat än den inre.

• Du kanske vill skriva om en skattjakt där din yttre resa handlar om din huvudpersons mål att finna skatten.
• Den inre resan kanske handlar om en kille som vill bli älskad för den han är, vilket är totalt omöjligt i dagsläget eftersom hans vanföreställning är att han inte är värd att älskas.

När jag nu säger åt dig att vi ska binda samman den yttre resan med den inre så tänker du kanske: Det är ju totalt omöjligt - de här två sakerna har ingenting gemensamt.

Det kanske verkar så. Men du måste hitta sambandet och det är ofta lättare än vad du tror.

Vad du ska göra är att använda den yttre resan för att trigga igång saker hos din karaktär som får henom att ifrågasätta sin vanföreställning. Hela syftet med den yttre resan är att konfrontera din karaktärs vanföreställning.

När vi frågar vad en bok handlar om tänker vi ofta på den yttre resan: Boken handlar om en macho kille som letar efter en skatt. För att hitta skatten måste han ta hjälp av en professor i historia, men hon är högst ovillig att hjälpa honom. Istället bestämmer hon sig för att hitta skatten före honom.

Det låter väl som en intressant bok?

Vad vi oftast glömmer är att boken egentligen handlar om den inre resan som dessa två personer gör och att det oftast är den inre resan vi minns efter att vi lagt ifrån oss boken. 

• Säg att killen har en vanföreställning om att han inte är värd att älskas, därför har han lagt sig till med en macho attityd. Hans dröm är dock att hitta den sanna kärleken.
• Tjejen däremot har en vanförställning att hon måste prestera för att bli omtyckt, därför tar hon upp jakten om skatten. Hennes dröm är att någon ska älska henne för den hon är. 

Nu måste du använda den yttre resan - alltså skattjaken - till att pressa de här två personerna att bryta sina respektive vanföreställningar. Allting som händer i den yttre resan är alltså till för att få killen att konfronteras med sin vanföreställning att han inte är värd att älskas och tjejen att konfronteras med sin vanföreställning att hon måste prestera för att bli omtyckt.

Du inser att den berättelsen är mycket mer intressant än om det bara varit en hederlig skattjakt, eller hur?

• Du inser också att killen måste lägga av med sin macho attityd för att få tjejen. Det är först när han visar upp en annan sida av sig själv som hon blir kär i honom.
• Du inser också att tjejen måste ge upp skatten för att få killen. Det är först när han inser att hon är beredd att ge upp 20 miljoner dollar för hans skull, som han förstår att hon älskar honom för den han är.
• Samtidigt är deras vanföreställningar så starka att det sista han kommer göra är att visa vem han är innerst inne och det sista hon kommer göra är att ge upp skatten. 

Vilken berättelse - håller du inte med? Du ser säkert ett flertal scener framför dig redan nu.  Och allting bara för att jag sa att den yttre resan måste finnas där för att trigga igång den inre resan.

Vill du veta mer om den yttre resan så läs gärna mitt blogginlägg Strukturera din roman. Där tipsar jag om mina 17 strukturpunkter som du kan utgå ifrån när du bygger upp den yttre resan. Det du ska lägga till är att du alltid ska fråga dig på vilket sätt den yttre resan pressar dina huvudkaraktärer att bryta sina vanföreställningar.
 

Säg att du redan bestämt den yttre resan, du kanske till och med har ett färdigt utkast av ditt manus. Men du har helt glömt bort den inre resan och du inser, när du läser det här, att du gärna vill fördjupa din roman och ha en inre resa. Den vanföreställning du tänker dig att din karaktär har går dock omöjligt ihop med den yttre resan. Vad gör du?

Du har två val:

• Antingen anpassar du din karaktärs vanföreställning så du kan behålla din yttre resa.
• Eller så gör du om den yttre resan så den passar din karaktärs vanföreställning.

Oftast är svaret ett mellanting mellan dessa två ytterligheter, där du kan behålla delar av den yttre resan men skriva om vissa scener. Kanske är du kan behålla grundstoryn - jakten på skatten. Men du måste ändra slutet - det är killen som hittar skatten och inte tjejen.

Det spelar ingen roll var du börjar. Har du inte börjat skriva på ditt manus kan du göra som jag föreslår och utgå från budskapet, hitta vanföreställningen och därefter komma på en yttre resa som pressar din karaktär att bryta sin vanföreställning. Har du redan ett färdigt manus kan du börja från andra änden och utgå från den yttre resan och se om den kan användas för den inre resan.

Det är dock alltid krångligare att få till en story i efterhand, när den redan är skriven, än att få till den från början. Vi blir så låsta av det vi skrivit att vi har svårt att göra de förändringar som måste till för att få ihop berättelsen. Därför kan det många gånger vara bättre att börja om från början än att försöka pilla in en inre berättelse i en bok som bara har en yttre.

I nästa blogginlägg berättar jag om hur du hittar början på din bok så att du både får med den inre och den yttre resan.

Kram Pia
 

Det är mycket att hålla reda på men jag ska ge dig ytterligare ett tips, nämligen hur du börjar