Vad gör man på en ljudboksgala?

Ljudboksgalan var i måndags. Jag är så sent ute om att skriva om den och alla har säkert redan hört vilka som vann i de olika kategorierna. Därför tänker jag ge min högst personliga vinklig på ljudboksgalan så att alla ni som inte var där får veta EXAKT hur det går till på en gala ;)

(För er som inte vet så är ljudboksgalan en gala som Storytel anordnar för att hylla ljudböckerna och priser går till författare och uppläsare samt i några kategorier till.)

För att få gå på ljudboksgalan är man tvungen att bli inbjuden. Jag fick frågan om jag ville komma. Vilken ära.

Det var min nära vän Frida Arwen Rosesund från Mörkersdottirs förlag som hade en biljett över och undrade om jag ville följa med. 

Så vad gör man då på en ljudboksgala? 
 

Klär sig galafin

För det första klär man sig galafin och går till frissan och får en snygg frisyr. 

I all fall jag.

Sedan upptäckte jag att det gick bra att komma i vanliga kläder.

Därefter måste man se till att bli fotad av pressen.

Det höll jag och Frida på att missa då vi gick in genom fel ingång, så efter att vi hängt av oss ytterkläderna och fått tag i varsitt glas skumpa gick vi tillbaka och blev då det sista paret att fotas. Det var med nöd och näppe vi hann med andra ord.

Tyvärr var det ingen som fotade när vi fotades så jag har inga bildbevis - om inte någon råkar se mig i skvallerpressen någonstans för då kan ni ju hojta till.

Sedan minglar man runt

Pia Lerigon och Frida Arwen Roslund Pia Lerigon och Frida Arwen Roslund

Det visade sig att Ljudboksgalan är som bokmässan i miniatyr.

Det är författare överallt och naturligtvis författare som jag känner. Det var kramar och glada hejarop vart jag än vände mig.

Dessvärre glömde jag fota. Men jag och Frida lyckades i varje fall ta en selfie.

Nu är det FEST!

Ja! Nu är det FEST! Ja! Nu är det FEST!

Skumpan var tydligen gratis så jag och Frida gav oss på jakt efter varit gratisexemplar.

Vi lyckades efter mycket möda och besvär få tag i varsit glas och sedan var festen igång.

Frida och jag har samma barnsliga humor så det räckte med en sipp i skumpaglaset för att vi skulle vara i vårt essä.

Prisutdelning

Därefter var det prisutdelning. Jag och Frida hade ståplatser längst bak i lokalen, men vi var i trevligt sällskap och det var mysigt anordnat med små bord.

Trots att jag kände flera av de nominerade så var det bara i spänningsgenren som en av mina vänner vann. Det var i och för sig rätt stor sannolikhet för det då jag kände fyra av fem nominerade.

Stort grattis till Lars Wilderäng och uppläsare Niklas Engdahl för ljudboken Höstsol.

Grattis även till mina andra vänner för era nomineringar, ingen nämnd, ingen glömd. 
 

loading...

Mat och dryck

Därefter bjöds det på vin och mat i små söta hinkar. 

Först trodde jag och Frida att vi bara fick ta en hink var, men sedan insåg vi att det var fritt fram att hämta fler.

:)

Wow - vi är på storbild!

Vi satte oss i salongen och åt vår mat och plötsligt inser vi att vi är på storbild.

Om man taggade sina bilder #storytel poppade bilden upp på storbild.

Vi hade stort sjåv med att tagga bilder och sedan fota oss själva när vi dök upp på skärmen. 

Fnitter, fnitter

Det roligaste på hela kvällen var nog när jag och Frida insåg att Frida tagit ett foto på oss två där jag lyfter på ögonbrynen. Jag var helt enkelt tvungen att filma Fridas telefon och sedan fnittrade vi hejdlöst.

Efterfest!

Sådan tur vi hade.

Vi sprang på Lars Wilderäng och hans tjej Lena Padukova och de bjöd in oss på efterfest.

Där firade vi prisvinnarna Lars Wilderäng, Niklas Engdahl och förläggaren Jennifer Lindström på Massolit förlag. Vi firade också Sölve Dahlgren som vann pris för Boktugg. Dessutom firade vi även alla andra nominerade som fick, respektive inte fick, något pris.

Vi hade väldigt trevligt och klockan gick.

Ljudbokspriset

Såhär såg ljudboksbriset ut.

Glasstatyn är super-duper-tung och man får inte hålla i handtaget för då går den sönder (inget vi provade).

Sedan åkte vi hem trötta och glada

Jag gäspade stort i taxin och bad om ursäkt för att jag var så trött.

Så fick jag syn på klockan: 00.50

Oj, blev hon så mycket? 

Inte konstigt jag var trött. Ny dag randas och ikväll är det bokrelease igen. Denna gång hos Norstedts där Annika Estassy har release för sin nya bok Gröna fingrar sökes.

Kram Pia

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln