Måste alla lektörer ha jobbat på förlag?

Jag erkänner - jag är white trash när det kommer till litteratur. Jag plöjer mängder av böcker och har alltid gjort så - men det är lättläst genrelitteratur av bästsäljande författare. Men så kallade litterära böcker, som vunnit mängder av priser, kommer jag sällan igenom.

Visst läste jag tunga romaner som Greven av Monte Christo när jag gick på mellanstadiet, bara för att jag ville det. Då hade jag ju själv valt ut boken. Men så fort mina svenskalärare ville att vi skulle läsa klassiker var det tvärtstopp. Det var få klassiker jag kom igenom och skoltiden fick mig att sky allt vad klassiker heter. Och så är det än idag. Jag har oerhört lite läserfarenhet av klassiker.

Men jag har mängder av läserfarenhet av bästsäljande romaner och genrelitteratur. Det är min styrka. 

Därför frågar jag alltid varför du skriver. Och är det så att ditt syfte är att vinna en massa litterärar priser - nej, då är jag inte rätt lektör för dig. Jag är den första att erkänna det och då skickar jag dig vidare till någon av mina lektörskollegor.

Men vill du skriva en bok ut som når ut till en bredare målgrupp? Har du en dröm om att bli utgiven och kanske sälja mängder av böcker? Då är jag i mitt essä.
 

Och nej, jag har aldrig jobbat på förlag. Så du är din fulla rätt att ifrågasätta om jag vet vad förlagen vill ha.

Men jag har en förmåga att se vad som går hem hos andra. När jag var aktiv på Kapitel 1 (en sajt för folk som skriver) hade vi novelltävlingar en gång i månaden. Och då lyckades jag alltid gissa mig till vilken novell som skulle vinna. Alltid.

Jag råkar ha en förkärlek för bästsäljande böcker. Nu pratar jag  inte böcker som säljer i några 100.00 exemplar i ankdammen Sverige - däribland finns det många böcker jag inte gillar. Nej, jag pratar om böcker som säljer i miljonupplagor hela världen över. De har något gemensamt som andra böcker saknar och jag dras automatiskt till den typen av böcker.

Med andra ord har jag ett tycke och en smak som är main streem - jag gillar det folk överlag gillar. Jag är alltså en jättebra indikator på vad som säljer och vad som inte säljer.
 

Att gilla det alla andra gillar är absolut ingen garanti för att jag ger råd som gör att du skriver bästsäljande böcker. Absolut inte. 

Men jag har en mycket viktig egenskap: Jag är analytisk. Jag har jobbat som finansanalytiker i 10 år - det ligger i min natur att analysera saker. 

Dessutom har jag en logisk intelligens som gör att jag är bra på att se samband och att dra slutsatser. Jag vet inte hur hög IQ jag har. Men jag hade alla rätt på Mensas provtest som man kan göra på nätet. Jag gjorde den inte för att bli medlem i Mensa, utan för att jag ville öva på intelligenstester inför en anställningsintervju.

Jag är alltså analytisk och har en hög logiskt intelligens. Det säger dock ingenting om vad jag kan om skrivande. Det är sant.
 

Så vad kan jag då om skrivande?

Grejen är den att jag slukar skrivarhandböcker. När jag läst en stor del av alla skrivarhandböcker som finns på svenska övergick jag till att läsa amerikanska skrivarhandböcker. Och de tar aldrig slut.

Hur olika böckerna än kan verka så ser jag inte olikheterna. Istället ser jag vad de har gemensamt. Och alla böcker jag läst ger mig nya pusselbitar till ett och samma pussel. De säger samma sak, men med olika synvinklar. 

Jag har måhända inte hela pusslet klart för mig - men jag ser vad pusslet föreställer. Det handlar om hur man skriver bästsäljande böcker.

Alltså så har jag en viss kunskap om hur man skriver böcker som säljer.
 

Har jag knäckt koden än för hur man skriver bästsäljande böcker? Nej, inte riktigt. Men mitt leende blir bredare och bredare för varje skrivarhandbok jag läser. Och så testar jag råden i mina egna manus - skriver om och förfinar.

Jag är inte utgiven än. I varje fall inte som romanförfattare. Men jag kom 3:a i Harlequins författartävling 2014 och 2:a i Harper Collins författartävling 2015.

Det är två år sedan. Jag har lärt mig massvis sedan dess - så jag filar på mina manus. Jag tänker inte fila för alltid, absolut inte, men just nu har jag mer att ge. Framför allt tycker jag att det jag skrev 2014 är otroligt mycket sämre än hur jag skriver idag. Och eftersom jag skriver en trilogi vill jag redigera samman alla tre böckerna så de håller samma standard. 

Därför har jag inte valt att ge ut något än.
 

Bara för att jag kanske är på väg att knäcka koden hur man skriver bästsäljande romaner och möjligtvis kommer att få mina böcker utgivna på ett etablerat förlag någon gång i framtiden, är det inte säkert att jag är rätt person att förmedla denna kunskap till dig. Det är också en högst relevant fråga du ska ställa dig när du väljer lektör.

Själv skriver jag en blogg och har en podd. Det räcker att du läser det jag skriver här på bloggen eller lyssnar på min och Johannes podd för att du ska få en känsla för om jag är pedagogisk nog för dig.

Svårare än så är det ju inte att avgöra någons pedagogiska förmåga. Jag kan ha varit lärare i hur många år som helst utan att det är en garanti för att jag kan lära ut något. Men tack vare bloggar och poddar kan du själv avgöra om en lektör är rätt för dig eller inte. 
 

Jag kommenterar inte stavfel. Om det är det du är ute efter ska du ha en korrekturgranskare, inte en lektör.

Visst - om jag ser ett skrivfel när jag läser så markerar jag det när jag ändå håller på. Men jag vet att mitt råd i det slutliga lektörsutlåtandet troligen inte handlar om att du ska rätta stavfel (det har aldrig hänt). Nej, mitt råd kan mycket väl vara att du ska kasta hela kapitlet. Varför ska jag då rätta dina stavfel? 

Jag skriver löpande kommentarer i manuset när jag läser. Men mitt lektörsutlåtande är på en helt annan nivå. Exakt vad jag säger är olika för alla kunder - det beror nämligen på vilka problem och styrkor som finns i just ditt manus.

Men det allra vanligste problemet - och nu citerar jag min kollega lektören Lennart Guldbrandsson - är att manuset är tråkigt. Det kan finnas olika skäl till varför ett manus är tråkigt, men då berättar jag vad just DU behöver göra i DITT manus för att det ska bli intressant och spännande att läsa.

Jag är rak. Det kan vara hårt att höra att ens manus är tråkigt och att man måste skriva om stora delar av boken för att ha en chans att bli utgiven. Är du övertygad om att ditt manus är färdigt att skickas till förlag och du bara vill ha bekräftelse på hur bra du är på att skriva - nej, då ska du inte prata med mig. Då ska du be din mamma läsa din bok. Eller så skickar du till förlaget och väntar på att de ska höra av sig.

Som lektör är det mitt jobb att vässa ditt manus - och det gör jag inte om jag säger att allting är utmärkt. Jag har aldrig fått ett manus som varit utmärkt rakt igenom - det finns alltid något att fixa till. Orkar du inte höra att ditt manus brister, då ska du inte vända dig till en lektör.
 

Ibland får jag bara första kapitlet av en bok. Det är inte lätt att bilda sig en uppfattning om en hel bok bara genom ett kapitel. Det blir en nästan omöjlig uppgift för en lektör att visa vad hen går för, på bara ett kapitel.

Det är därför jag ogillar Tidningen Skrivas avsnitt där lektören läser. Johanna Mo är nämligen en fantastiskt duktig lektör, men det får hon sällan visa i Tidningen Skriva. För det går ju inte att bilda sig en uppfattning om en hel bok av bara ett kapitel och då måste hon ned på detaljnivå och kommentera ordval för att det ska finnas något att läsa i tidningen. Så ta inte det Johanna visar i Tidningen Skriva som utgångspunkt för hur lektörer arbetar. Nu är Johanna som sagt en fantastisk lektör och henns råd är lärorika, trots att hon bara har ett kapitel att gå på - bara det är imponerande. Vad jag vill ha sagt är att det inte handlar om att rätta stavfel. Långt ifrån. Det handlar om att se helheten och då kanske det där första kapitlet ska bort.

Jag funderar nämligen alltid på om det kapitel jag läser hör hemma i berättelsen. Det är kanske inte är så den här boken ska börja. Den här karaktären kanske inte ska vara med. Den här händelsen kanske inte behövs. 

Så jag kan läsa ett första kapitel av dig och skriva en massa kommentarer i kanten som du aldrig får se eftersom det är totalt irrelevant för mina råd till dig. Istället återkommer jag till dig och säger:
Du, jag tror du ska stryka hela början. Låt oss ta ett samtal över telefonen så berättar jag varför och vad du ska göra för att hitta din boks rätta början. 

Jag är inte nere i svampskogen och letar kantareller. Som lektör är jag uppe bland molnen och studerar skogen för att se om den har förutsättningar för att innehålla skogens guld. Och gör den inte det ska vi bege oss till en annan skog och först när vi är där går vi in och letar rätt på svampen. Och då pratar vi inte bara kantareller utan Karl-Johan, smörsopp, svart trumpetsvamp och alla andra sagolikt goda matsvampar. Det är så jag jobbar. Ovanifrån och ned.

Det finns säkert andra lektörer som letar kantareller i första bästa skog och aldrig lyfter blicken. De känner må hända inte ens igen en Karl-Johan-svamp om de så snubblar över den. De har kanske ingen aning om vilken typ av skog man ska leta i för att öka chanserna att fylla svampkorgen.

Men alla "nätlektörer" är inte sådana. Inte ens om vi inte läser finlitteratur, aldrig blivit utgivna på etablerat förlag, aldrig varit skrivlärare på institution eller skola, aldrig varit knutet till något förlag. Det finns lektörer som saknar all den där erfarenheten, men ändå gör mer än att leta stavfel och påstå att allting är utmärkt.

Kram Pia