Pias skrivtips: Hitta början

Copyright: Pia Lerigon Copyright: Pia Lerigon

Hur ska jag börja min bok?

Jag tror det är en fråga som många författare funderat på inte bara en gång utan rätt ofta. För början är så otroligt viktig och det gäller att den blir rätt.

Redan de första meningarna i din berättelse ska sätta tonen, säga något om innehållet och karaktärerna och dessutom vara så spännande att läsarna bara måste vända blad.

Men är det allt?

Nej, faktiskt inte. Början måste uppfylla fler krav än så. 

Låter det som ett omöjligt uppdrag?

Lugn, bara lugn - det finns ett jättefiffigt knep som berättar exakt med vilken scen din berättelse ska börja. När du kan det knepet kommer allting annat förhoppningsvis också att klarna. Då förstår du vad som måste till för att du ska trollbinda dina läsare, sätta tonen och innehållet och allt det där andra.

Det här jag säger idag är en så väl bevarad hemlighet att jag bara läst om det i enda skrivarhandbok, nämligen i Lisa Crons bok Story Genius. Och inte ens Lisa berättar det på det sätt som jag kommer göra idag.

Men det är genialiskt enkelt när man kan det. Dessutom kommer du läsa böcker med helt nya ögon - du kommer omedelbart veta om författaren börjat med rätt scen eller helt enkelt bara gissat och tagit en scen på måfå. För tyvärr är vi utelämnade till rena gissningsleken om var vi ska börja vår bok, om vi inte kan det knep jag ska berätta om idag.

Låt mig förklara.

Allt börjar med en trigger ...

Innan du läser vidare ska du gå tillbaka och läsa mitt blogginlägg Den inre resan. Om du inte redan läst detta inlägg så gör det nu. Om det var länge sedan du läste inlägget så titta på det igen. Det är väsentligt för det jag ska berätta nedan.

För att hitta din boks början måste du nämligen veta vad din huvudkaraktär har för vanföreställning

En vanföreställning är en inre övertygelse som är så stark att nästan inget kan få din huvudperson att ändra åsikt. Vad du måste göra innan du kan hitta din berättelses sanna början är att förstå vilken vanföreställning just din huvudkaraktär har.

Först när du vet vanföreställningen kan du leta efter nästa viktiga steg i din berättelse - din trigger.

Triggern är den första händelse, i en kedja av många, som pressar din huvudperson att bryta sin vanföreställning. Triggern kan vara precis vad som helst, men det har ett huvudsakligt syfte och det är att sätta igång en rad händelser som utmynnar i att din huvudperson slutligen får en aha-upplevelse och inser att hen har haft fel i sin vanföreställning.

För att triggern ska fungera kan den inte komma innan din bok börjar. Den kan inte heller komma en bit in i berättelsen. Triggern kommer i din boks första scen.

Triggern ÄR din boks början. 

Enkelt - eller hur?

Hitta vanföreställning, hitta din trigger och vips så vet du var din bok börjar. Det är så enkelt att man blir gråtfärdig när man inser att man rivit sitt hår helt i onödan i alla år.
 

Lär dig känna igen en berättelses trigger

Med det sagt kan du nu genast slå upp första valfria roman och läsa bokens första kapitel. Hittar du triggern? Det är inte alltid författaren vet om det här knepet så många böcker börjar faktiskt i helt fel scen. Andra författare har omedvetet prickat helt rätt och ett fåtal har gjort det fullt medvetet därför att de vet hur viktigt det är att börja i triggern.

Nu säger du att det är onödigt att börja med triggern, för många får uppenbarligen sina böcker utgivna ändå. Och naturligtvis står det dig fritt att börja din bok var du vill. Men när du nu vet knepet så finns det ju ingen anledning att göra saker och ting krångligare än de är.

Det är nämligen mycket enklare att börja skriva om du på förhand vet hur du hittar din början.

Låt mig ta några exempel:

  • Hungerspelen av Susanne Collins börjar med att Katniss vaknar upp till den stora slåtterdagen. Det är slåtterdag varje år, så det i sig är inget konstigt, bara att detta år blir hennes syster vald. För att rädda systerns liv tar Katniss hennes plats i tävlingen. Det är triggern till hela berättelsen.
  • Filmen Avatar börjar med att Jake Sully vaknar upp efter att ha legat nedsövd i ett rymdskepp under lång tid. Han är äntligen framme vid resans mål, planeten Pandora, där han ska ta sin döda brors plats i ett viktigt experiment. Filmens egentliga trigger är broderns död. Därför får vi redan i filmens inledande sekvenser se tillbakablickar från broderns död och när Jake får erbjudandet att åka i hans ställe.
  • Filmen Döda Poeters Sällskap börjar med att den arnrika skolan Wellton Academy får en ny engelskalärare som vill att eleverna ska lära sig att tänka självständigt. Det är triggern som får de fyra huvudkaraktärerna Neil, Todd, Knox och Charlie att starta Döda Poeters Sällskap.


Alla de här triggerhandlingarna sätter igång berättelsens yttre resa och det är precis så det ska vara. Det är nämligen den yttre resan som triggar igång din huvudkaraktärs inre resa. Den yttre resan finns alltså där för att få din huvudperson att ifrågasätta sin vanföreställning, vilket alltså är den inre resan.

  • I fallet med Hungerspelen handlar Katniss vanföreställning om att allt är svart och vitt. Hon är övertygad om att hon vet vem som är hennes fiende. Hennes inre resa - och därmed bokens budskap - handlar om att verkligheten är en gråskala och att det som är gott kan vara ont och det som är ont kan vara gott. Vi ska aldrig vara säkra på att saker och ting är som vi tror.
  • I fallet med Avatar handlar Jakes vanföreställning om att han blir lycklig bara han återfår rörelseförmågan i sina ben. Hans inre resa handlar om att han ska inse  att han inte behöver den där ryggmärgsoperationen för att bli lycklig. Budskapet är att liv är viktigare än pengar och att vi inte ska skövla vår planet i jakten på rikedom eftersom den verkliga rikedomen är livet självt.
  • I fallet med Döda Poeters Sällskap handlar de fyra pojkarnas vanföreställning om att de måste följa auktoriteten. Deras inre resa handlar om att livet är för kort för att slösas bort och att det är viktigt att kämpa för att nå sina drömmar. Budskapet är att ingenting är enkelt och att det är upp till var och en att själva svara på frågan om man bör uppmuntra unga människor att kämpa för sina drömmar.


Triggern sätter alltså igång den yttre resan som i sin tur sätter igång den inre resan, vilket i sin tur förmedlar bokens budskap.

Allt startar alltså med en trigger.
 

När du väl vet triggern ...

När du väl vet triggern vet du också med vilken scen din bok ska börja. Du behöver inte längre fundera på om det är scen A eller B eller C som är din rätta början, eller om det kanske är D eller E eller F. Din öppningsscen är solklar - du vet att den måste innehålla din trigger. 

Sedan kan du naturligtvis presentera triggern på olika sätt, men det är klart enklare att hitta bokens början när du vet vad du måste ha med.

  • Börjar du före triggen får du stora problem med att förmedla för läsarna vad din bok handlar om och dessutom är risken stor att den blir tråkig eftersom det saknas något som pushar igång själva berättelsen. Risken är att det blir en massa inkastade scener som varken driver storyn framåt eller berättar något relevant.
  • Börjar du efter triggern måste ha med en massa tillbakablickar för att förklara vad boken handlar om. Även om det funkar i exemplet Avatar så är det sällan bra för det drar ned tempot. Ska du ha tillbakablickar gör som i Avatar och håll det extremt kort.
  • Börjar du extremt långt efter triggern har din huvudkaraktär redan påbörjat sin inre resa - i värsta fall har din huvudperson redan fått sin aha-upplevelse om att bryta sin vanföreställning och då har du tyvärr ingenting kvar att skriva om. 


Börja i triggern, är mitt råd, allt blir mycket enklare då.
 

In media res

In media res är ett begrepp som används rätt ofta idag. Det innebär att man börjar sin bok i händelsernas mitt. Förr om åren var det vanligt med en lång tråkig uppförsbacke innan själva berättelsen satte igång. Idag lägger läsarna ifrån sig boken om du inte börjar i händelsernas centrum.

Okej, tänker du, vad har detta med triggern att göra?

Jo - triggern är ditt händelsernas centrum. Det är ditt in media res.

Nä, nä, nä protesterar du kanske. Du har minsann läst på och vet att in media res betyder att man börjar när det redan skett rätt mycket action. Om jag börjar i triggern så börjar jag ju innan allt det där spännande sätter igång.

Det är nu jag sitter här och ler. Allt det där spännande är nämligen din huvudkaraktärs inre resa och det börjar redan den dag din huvudkaraktär får sin vanföreställning. Vad du inte ska göra är att börja boken i det ögonblick din karaktär får sin vanföreställning, utan i det ögonblick något händer som sätter igång en kedjeeffekt av händelser som slutligen leder till att vanföreställningen brister. Med andra ord börjar du mitt i händelsernas centrum - in media res.

Det handlar inte alls om att börja mitt i en skottlossning eller i en hetsig biljakt. Det handlar om att börja med triggern. Om det råkar vara en skottlossning eller en biljakt - fine, då är det där du ska börja. Inte annars. 

Så sluta leta efter den coolaste, tuffaste, mest actionspäckade öppningsscen du kan tänka dig. Letar du efter en sådan är du fel ute.

Vad du ska hitta är berättelsens trigger. Och den kan vara så banal att boken börjar med att huvudkaraktären vaknar till en helt vanlig slåtterdag eller på en helt ny planet eller till en helt ny termin i skolan. Ta bara mina tre exempel ovan Hungerspelen, Avatar och Döda Poeters Sällskap - ingen av dem börjar mitt i en actionscen. Ändå börjar de allihop in media res.

  • I Hungerspelen har Katniss sedan lång tid tillbaka sin vanföreställning att världen är svart och vit. Hon är uppvuxen med de årliga hungerspelen och är övertygad om att hon vet vem hennes motståndare är - den elaka presidenten Snow. Berättelsen börjar inte den dag Katniss för första gången inser att hungerspelen innebär att ungdomar ska döda varandra och hon får sin vanföreställning att president Snow är orsaken till allt ont. Boken börjar med triggern när Katniss tar sin systers plats i hungerspelen. Det sätter igång en radda av händelser som inte får sin upplösning förrän i tredje och sista boken. Många ungdomar, som inte förstått bokens inre resa, tycker den sista boken är sämst. Jag däremot tyckte sista delen var bäst. Det är först där det står klart att inget är som vi förväntat oss och Katniss vanföreställning brister.
  • I Avatar har Jake redan sin vanföreställning att han blir lycklig bara han återfår sin fulla rörlighet. Filmen börjar inte med olyckan som kostade Jake rörligheten i benen. Nej, den händelsen inträffade långt innan berättelsen börjar. Det är ankomsten till Pandora och deltagandet i experimentet som är triggern som får Jake att ifrågasätta allt han trott på.
  • I Döda Poeters Sällskap har de fyra huvudpersonerna Neil, Todd, Knox och Charlie vanföreställningen att man böjer sig för auktoriteten med sig från barnsben. De vet inget annat, det är så det är. Filmen börjar inte när dessa fyra pojkar är små och för första gången inser att de måste lyda sina föräldrar. Nej, filmen börjar när de är tonåringar och skolan anställer en ny engelskalärare. Det är läraren som är triggern som  vänder upp och ned på hela deras världsbild och visar att deras åsikter också räknas.


Kom ihåg detta: Din karaktär fick sin vanföreställning - det som är upptakten till hela din berättelse - långt innan din bok börjar. Din bok börjar med triggern som sätter igång en radda yttre händelser som slutligen pressar din huvudkaraktär att bryta sin vanföreställning. Eftersom din karaktär fick sin vanföreställning långt innan triggern, så sker triggern per automatik in media res - i handlingens centrum.

Genom att börja med triggern börjar du automatiskt in media res. Därmed behöver du aldrig mer fundera på vilken cool actionhändelse du ska starta berättelsen med, det ger sig nämligen av sig självt bara du hittar triggern.
 

Hur du sätter tonen, innehållet, karaktärerna och spänningen

Jag sa inledningsvis att du måste börja din berättelse med att sätta tonen, säga något om innehållet och karaktärerna och dessutom skriva så spännande att läsarna bara måste vända blad. Hur hänger detta samman med det jag sagt ovan om triggern?

Så enkelt är det inte att bara för att du vet triggern så löser sig det här andra i handvändning. Men det blir faktiskt enklare nu när du vet vilken scen som är berättelsens öppningsscen.

Du vet redan det mesta du behöver för att skapa en bra början. Du vet:

  • Vem din huvudkaraktär är.
  • Vad din huvudkaraktär har för vanföreställning samt när hen fick denna vanföreställning och varför den är så viktig att bevara att nästan inget kan rubba din karaktärs förutfattade övertygelse om att hen har rätt.
  • Vilken triggerhändelse som sätter igång en radda av yttre händelser som slutligen resulterar i att din huvudkaraktär bryter sin vanföreställning och inser att hen har fel.

Allt det här jag säger ovan är ju vad din bok handlar om.

  • Kan du få in redan på de första raderna vem din bok handlar om så är mycket vunnit. Läsarna vill väldigt gärna börja knyta an till din huvudkaraktär redan i bokens första stycke.
  • Kan du tidigt förmedla att din huvudkaraktär har en väldigt tydlig åsikt eller övertygelse om något, så berättar du samtidigt för läsarna vad din bok är tänkt att handla om.
  • Sedan räcker det att du presenterar triggern för att läsarna ska fastna på kroken och vilja veta hur det går.


Tonen däremot handlar om hur du skriver och den sätter du inte i början. Om du inte är en väldigt erfaren och van skribent som vet exakt vad du gör är risken stor att din ton förändras under tiden du skriver, så att sista kapitlet inte riktigt överensstämmer med början. 

Därför är det generella rådet att du skriver om första kapitlet när du skrivit klart slutet, så att du förmedlar rätt ton. Svårare än så är det faktiskt inte.

Felet du inte får göra är att börja med en prolog som är skriven på ett helt annat sätt än du skrivit resten av boken - då får du problem med att förmedla tonen i berättelsen. Den som inte gillar en bok skriven i första person nutidsplanet kommer inte läsa din berättelse även om du bara skriver så i prologen och i övrigt har valt att skriva i tredje person dåtidsplanet. Läs gärna mer i mitt blogginlägg Det viktiga anslaget.

Vi avslutar med ett exempel. Såhär börjar Susanne Collins bok Hungerspelen:

När jag vaknar är det kallt på sängens andra sida. Mina fingrar trevar efter Prims värme men hittar bara madrassens kanvasöverdrag. Hon har nog haft mardrömmar och lagt sig hos mor. Så är det förstås. Det är ju slåtterdag idag.

Susanne Collins har med dessa få rader fått med såväl bokens ton, vem det handlar om och bokens viktiga trigger - slåtterdagen. Huvudpersonen förmedlar även en tydlig övertygelse, nämligen att slåtterdagen ger mardrömmar. Därmed anar jag bokens såväl yttre som inre handling och den styrka huvudpersonen besitter. Min nyfikenhet är väckt och jag bara måste veta mer.

Lycka till nu med att hitta din berättelses början.

Kram Pia
 

Kommentera gärna:

  • Johannes Vivers • 1 januari 2018 20:42:21
    Lysande Pia!
  • Jenny Forsberg • 29 december 2017 16:07:16
    Tack - det här är ett superbra och smart tips! Du kommer alltid med så bra och konkreta skrivråd - jag ska se till att titta in på din blogg oftare, helt enkelt. Kram!
  • Gittan Linnarsson Engström • 20 december 2017 19:30:26
    Mycket intressant! Brukar tycka att de flesta skrivtips är luddiga o ointressanta, men det här var verkligen matnyttigt. Tack! /Gittan
  • Tack Gittan, vad glad jag blir över att mitt skrivtips kom till nytta. Kram Pia

    21 december 2017 00:24:26

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln