Simona Ahrnstedts En enda natt handlar om min bakgård

Romancedrottningen Simona Ahrnstedt har den här gången valt den svenska finansvärlden som skådeplats för sin senaste bok "En enda natt".

För en gångs skull vet jag vad hon pratar om för jag har jobbat större delen av mitt verksamma arbetsliv i just denna miljö.

Och det var ett uppvaknande att läsa en bok som skildrar det jag själv är en del av.

Intressant och det fick mig att fundera på mitt eget författarskap: Hur väl lyckas jag själv skildra det jag skriver om så det blir trovärdigt även för den invigde?

Skriv där du står, lyder rådet. Utgå från din egen bakgård. Men det har jag aldrig gjort för finansmiljön är ju så tråååååkig. Eller ...?

Simona gör det allt annat än tråkigt. Sedan är kanske jargongen inte klockren och karaktärerna lite för stereotypiska (för inte är vi väl så där hela bunten?) men frågan är om någon utomstående hade förstått boken om hon följt jargongen slaviskt. Åter igen frågar jag mig: Hur sanningsenlig måste man vara i en bok?

Kärlekshistorien - eller historierna, för det finns två - är det som vanligt inga fel på när Simona skriver. Hon är Sveriges romancedrottning av ett skäl och hon lever upp till sitt namn. Kärleksscenerna är heta och osar Fifty Shades of Gray med ett ovanligt rått vokabulär i sänghalmen, eller ska jag säga takterassen?

Det som gör mig besviken är att bokens huvudperson Natalia - när det krisar - inte tar strid som Simona lovar i boken. Hon stänger in sig i sin lägenhet och slickar sina sår. Det är först efteråt som jag som läsare får veta att hon ringt runt till alla sina kontakter. Det känns som att bli snuvad på konfekten. Jag hade velat vara där när hon blev förbannad och bestämde sig för att ta strid - jag hade velat att hon klädde upp sig för att "reppa" som vi säger i finansbranschen - det vill sig representera och bjuda kunden på lunch eller middag. Jag hade velat vara med när Natalia försöker övertala alla att rösta just på hennes familj. Och jag hade velat att hon köpte aktier, aktier, aktier för varenda penning hon ägde. Hon skulle pantsätta sin lägenhet, begära hjälp från sina vänner och allt det där som krävs för att vinna över ett fientligt övertagande.

Men där svek Simona mina förhoppningar.

Nu är det här en romance och som romance är boken bra. Att skildra en stark och väldigt intelligent kvinna i finansbranschen lyckas Simona sämre med. Jag känner verklighetens Natalia De la Grip och jag vet vad hon gjorde när finanskrachen drabbade hennes familj och de stod överbelånade upp över öronen. Jag hade önskat se samma handlingkraft i Natalia som jag såg hos min väninna. Men nej, det är inte en sådan bok. Ni får ta Simonas ord på att Natalia är hemskt intelligent och slå er till ro med att det här är en romance - inget annat. Jag hade nog för stora förhoppningar när jag läste boken, så kan det vara.

Om jag kommer att läsa Simonas nästa bok?

Jajamensan för Simona är en av mina absoluta favoritförfattare. Hennes första bok "Överenskommelser" förblir min favorit i romancegenren.

Boken kan köpas på:
http://www.adlibris.com/se/bok/en-enda-natt-9789137143101
http://www.bokus.com/bok/9789137143101/en-enda-natt/
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln