Intervju med Peter Magnusson som skrivit filmmanuset Tillbaka till Bromma

Det var lite bökigt att få tag i Peter. Men tillslut lyckades jag få kontakt och Peter ställde upp på en intervju. Och som sig bör i en blogg om skrivande har vi pratat om manusskrivandet.

Peter är en mycket erfaren manusskribent. Han sa en hel del tänkvärt om det här med att skriva manus som även kan appliceras för alla oss som skriver böcker.
 

HAR DU OCH MARTIN PERSSON BIDRAGIT LIKA MYCKET TILL MANUSET TILLBAKA TILL BROMMA ELLER HAR NI HAFT OLIKA ROLLER?

Vi har skrivit lika mycket. Vi sitter tillsammans och drar upp riktlinjerna och utvecklar storylinjerna. Sedan går vi hem och skriver olika delar var. Därefter byter vi med varandra och läser vi varandras texter.

HAR NI SKRIVIT FLER SAKER IHOP?

Vi har gjort flera saker ihop. Bland annat gjorde tv-serien Blomstertid som filmen är baserad på. 

VILKEN STRUKTUR TYCKER DU SJÄLV ATT NI HAR I FILMEN TILLBAKA TILL BROMMA?

Det är vardagsrealism med tre berättelser som vävs samman och nuddar varandra här och där. 

JAG HAR LÄST FLERA BÖCKER OM SCREEN WRITING OCH DÄR TALAS DET ALLTID OM HUR VIKTIGT DET ÄR ATT FÖLJA REGLERNA FÖR STRUKTUR MED PLOT POINT 1, MIDPOINT, PLOT POINT 2 OCH KLIMAX. UTGICK NI FRÅN DE HÄR RELGERNA NÄR NI SKREV ERT MANUS?
 
Nej, vi satt inte och tänkte plot point 1 med mera.

Man måste naturligtvis kunna det där med struktur och förstå dramaturgi, men sen när man skriver måste man ha en intuitiv känsla. Är man helt hänvisad till att titta på plot point blir det som en robot. Folk som gör det alltför mycket skriver ofta tråkiga filmer. :)

Att sitta med ett körschema bredvid sig när man skriver filmmanus gör man kanske i början i sin karriär, men sedan får man en känsla för hur man skriver film.
 
Däremot kan man vända sig till strukturböckerna om man har ett problem som måste lösas. Ofta känner man att en sak inte funkar och då kan man gå tillbaka och ändra.

Jag har skrivit mycket sketcher och det är gentligen ingen större skillnad på film och sketch. Det handlar mer om att berätta en historia.

Alla mina filmer har varit ganska enkla. Utom den här då som har en mer komplicerad struktur.

JAG TYCKTE ATT TILLBAKA TILL BROMMA PÅMINDE MYCKET OM SLICE OF LIFE-STRUKTUREN. DET VAR SOM EN DOKUSÅPA DÄR MAN FÅR SE OLIKA HÄNDELSER UR DE TRE KARAKTÄRERNAS LIV. KÄNNER DU TILL SLICE OF LIFE?

Ja, men jag brukar inte använda så mycket uttryck för att beskriva det jag gör. Men ja, det kan man absolut applicera på det här manuset.
 
Filmen är sprungen från en tv-serie som i sin tur är sprungen ur en parodi om dokumentären Student 92 - femton år senare om en klass på Lidingö femton år efter studenten. Jag och Martin tyckte det var kul för karaktärerna var så roliga. TV-serien Blomstertid, som Martin och jag skrev, var egentligen en pastisch på den typen av karaktärer.

ER FILM ÄR GJORD FÖR ATT EFTERLIKNA EN DOKUMENTÄR. VARFÖR VALDE NI DET GREPPET?
 
Greppet är i högsta grad medvetet. Filmen är som sagt en pastisch på dokumentärfilmen Student 92 - femton år senare.

The spinal tap som kom i mitten av 80-talet är den första framgångsrika filmen som låtsas vara en dokumentär. Den handlar om ett rockband, men allt är påhittat.

The Blair Witch Project bygger på samma idé, man förhöjer skräcken genom att låtsas att det hänt på riktigt.

Vi ville nå samma fenomen och förhöja känslan av äkthet. Men det här greppet är mer använt och mer lämpat för TV än på film.

TILLBAKA TILL BROMMA ÄR EN KOMEDI. ÄR DET SVÅRT ATT SKRIVA KOMEDI?

Skratt. 

Absolut, allt är svårt. Det är svårt att göra film. När komedi inte funkar är det så tydligt, publiken blir missnöjda om de inte får skratta. När ett drama inte funkar kan filmen ändå puttra på.
 
HUR TROR DU ATT HUMORGENREN KOMMER ATT UTVECKLAS?

Jag vet inte.

TV överlag har blivit väldigt billigt - det läggs inte så mycket pengar på komedi längre. Det premieras inte och därför måste det gå fort att producera en komedi, vilket drabbar kvaliteten.

VAR DET SVÅRT ATT FÅ SÅLT MANUSET TILL FILMEN?
 
Ja, det var inte så lätt. 

Just den här filmen här funkade urdåligt kommersiellt för det var en okommersiell produkt. En anledning är det är en otydlig och svår form att lägga på bio.
 
Det är svårt att få folk att gå på bio. Ska du ha en kioskvältare är det main stream som gäller.

Det var inte sannolikt att den här filmen skulle dra horder av besökare. Breda enkla komedier eller dramor med en bok i ryggen kan dra många tittare, det här är en annan typ av film. Det var därför den var svår att göra.

Mina andra filmer har varit breda romantiska komedier och det är enklare att göra en sådan film i main streem-fåran. Det här är inte en sådan film.
 
De som vinner pris på guld-bagge-galan är inte de filmer som folk tittar på. Massorna väljer mer lättilgängliga historier. Små udda existentialistiska dramor får inte folk att springa man ur huset.

DOKUSÅPOR HAR KOMMIT STORT DE SISTA ÅREN OCH DRAR MÄNGDER AV TV-TITTARE. VARFÖR SKULLE INTE EN DOKUSÅPA FUNGERA I STORFILMSMILJÖ?
 
Det räcker inte bara med en bra historia för att folk att gå på bio. De vill ha ett mervärde. De ska betala 120 kr och då vill de ha lite mer. De vill ha production value - något som är larger than life som fina bilder och fina miljöer.

Man ser sällan mörka miljöer som en tråkig förort i en kommersiell film. Film handlar mycket om eskapism för den stora massan och då vill man ha något mer. Tillbaka till Bromma är för vardagsnära och för tråkigt, man vill ha mer ögongodis.
 
Historien och manuset måste också vara bra och habilt, men ett litet kammarspel - oavsett hur bra det är - drar inte folk till bion.

JAG HÅLLER MED OM ATT DIN FILM GÅR ÅT DET EXISTENTIELLA HÅLLET. ALLA TRE HUVUDKARKATÄRER HAR UTVECKLATS NÄR FILMEN ÄR SLUT OCH VÅGAR STÅ UPP FÖR DET DE VILL OCH SINA FAMILJER.

Ja, så är det absolut.
 
HAR DU NÅGOT NYTT PÅ GÅNG?

Ja, men det är för tidigt att berätta något om det.

HAR ALLA DINA MANUS BLIVIT FILM?

Jag har något manus som inte blivit film, men de flesta har blivit det. Jag bestämmer mig för att det ska bli film och då blir det så. 

Däremot har jag själv avbrutit när jag märkt att det inte hållit.

Bagrundsljud som tyder på att Peter Magnusson är ute och går.

ÄR DU PÅ VÄG NÅGONSTANS ELLER HAR DU TID ATT TA EN FRÅGA TILL?

Jag ska hämta dottern på dagis. 

JAG MÅSTE OCKSÅ SNART IVÄG OCH HÄMTA MIN DOTTER. TACK FÖR ATT JAG FICK INTERVJUA DIG.

Och där lämnade jag Peter Magnusson till vardagslivet med barn och familj och framtida spännande manusprojekt. Förhoppningsvis får vi snart se honom igen i någon ny svensk film eller tv-serie.

Jag tycker i varje fall intervjun var jättespännande. Framför allt det Peter sa om att man måste ha känsla för det man skriver och att det kan bli trist om man följer en mall rakt av.

Du som följt min blogg och läst mina skrivartips tror kanske att du måste göra allt som jag tipsar om, men så är det inte. Vi är alla olika och det finns inga rätt eller fel, inte heller några måsten eller pekpinnar. 

Mina tips ska ses som hjälpmedel, till exempel:

• Om du behöver en grundmall att utgå ifrån när du bygger upp din historia. 
• Om du behöver hjälp med redigeringen.
• Om du har kört fast och inte kommer vidare.
• Om du vill få en större förståelse för hantverket. 
• Om du vill sälja mycket böcker eller skriva film som ses av många biotittare är det, som Peter säger, main stream som gäller. Då är det bra att känna till reglerna för main stream.

I slutändan är det känslan som avgör vad du ska skriva eller inte. 

Kram Pia