I våra två senaste avsnitt av podden Skrivdrömmar pratar jag och Johannes Vivers om huvudhandlingar, parallellhandlingar och bihandlingar. Det finns så mycket att säga om de här sakerna att vi delade upp avsnittet i två delar, del 1 och del 2.

I huvudhandlingar, parallellhandlingar och bihandlingar del 1 pratar vi om vad en handling är och hur du hittar din huvudhandling. Det är inte alltid självklart och riskerar ställa till problem som att din berättelse är ofokuserad, vilket är ett vanligt nybörjarmisstag. Vi diskuterar även varför det är bra att ha mer än bara en huvudhandling.

I huvudhandlingar, parallellhandlingar och bihandlingar del 2 berättar vi hur du kan undvika fällorna med parallell- och bihandlingar. Kan man kasta in en bihandling när som helst i en berättelse eller finns det tillfällen när det lämpar sig bättre eller sämre? Hur hittar du dina bihandlingar och mer därtill.

Härlig lyssning.

Kram Pia
 

I vårt senaste avsnitt av podden Skrivdrömmar pratar jag och Johannes Vivers om pacing eller taktkänsla eller tempo som det kallas för på svenska. Det finns rätt lite skrivet om pacing, vilket är synd för rätt använt kan det lyfta dina berättelser. 

Pacing handlar om att du bör variera tempot i ditt manus så det ibland går fort och ibland går långsamt. Det ska finnas toppar och dalar, helt enkelt. Man kan även tala om känslomässig pacing vilket är när du får läsarnas känslor att variera.

Dessa två saker hänger samman.

• När du vill att läsarna ska sitta som på nålar och bita sina naglar av spänning, då ökar dina läsares puls och de blir känslomässigt engagerade i berättelsen. Samtidigt skriver du boken på ett sådant sätt att lästempot ökar.
• När du vill att läsarnas ska få en andhämtningspaus för att reflektera över vad som hänt och börja fundera på vad som komma ska så de bygger upp förväntningar och vill vända blad för att veta mer, då går pulsen ned hos läsarna. Samtidigt skriver du boken på ett sådant sätt att lästempot minskar.

En bra bok har en varierande pacing. Det finns en rad olika knep att ta till för att variera tempot och vi berättar i podden hur du tar reda på vilken pacing just din berättelse har, hur du gör rent praktiskt för att variera tempot och hur du kan jobba med snabbt respektive långsamt tempo för att bygga upp en varierande pacing som tilltalar läsarna.

Härlig lyssning.

Kram Pia

 

I vår podd Skrivdrömmar fortsätter Johannes och jag diskussionen om den brittiska podden The bestseller experiment och ger våra åsikter på de råd som ges i den podden. 

I dagens avsnitt diskuterar vi författarskapet. Vi pratar om allt från författarröst och hur man hittar den, hur man förbereder sig för framgång, att älska skrivprocessen, att skriva i olika genrer, nybörjarmisstag, skrivandets ensamhet, introverta vs. extroverta författare, skrivandets jobbiga dualitet, det viktigaste hos en romanfigur, författares egon och vad man gör när man fastnar och inte kommer vidare i sin text.

Det är alltså ett smörgåsbord av råd och tankar.

Kram Pia

Går det att skriva en bästsäljande bok på ett år?

I dagens avsnitt av podden Skrivdrömmar pratar jag och Johannes Vivers om The Bestseller Experiment - en brittisk podd där två killar antar utmaningen att skriva en bestseller - och ge ut den - på ett år.

Varje avsnitt av sin podd intervjuar de en rad intressanta personer och frågar dem om deras bästa råd för att skriva och ge ut en bestseller. 

Jag och Johannes Vivers hinner igenom de tre första avsnitten i podden och ger vår syn på deras råd.

Mycket nöje.

Kram Pia

Har längden någon betydelse eller ska en berättelse ha den längd den behöver?

Jag har alltid trott på det sistnämnda, men den senaste tiden har jag lärt mig att längden HAR betydelse. I varje fall om du inte redan är en känd författare som säljer bra.

Skriver du en skönlitterär roman får den nämligen varken vara för lång eller för kort om du hoppas bli utgiven på de stora förlagen eller få en agentur som representerar dig utomlands.

Men vad är då en korrekt längd och hur gör du om din bok råkar vara för kort eller för lång? Det ska jag prata om i dag.
 

Spänning är så mycket mer än fartfylda actionscener. Faktum är att alla böcker bör vara spännande (annars blir de hemskt tråkiga).

Men vad får oss att tycka att en bok är spännande och hur skriver man en bok som läsarna inte kan lägga ifrån sig? Ja, vad är det som får oss att vända blad?

I Skrivdrömmars 34:e avsnitt Hur skriver man spännande? går jag och Johannes Vivers igenom ett antal unkter och tips, som vid rätt hantering gör det närmast omöjligt för en läsare att inte gripas av stark spänning. 

Mycket nöje!

Kram Pia
 

Eller som jag tyckte att poddavsnittet skulle heta: Har längden betydelse?

Men det namnet tyckte Johannes var utjatat så jag lät honom välja.

Till dig som ännu inte lyssnat på poddavsnittet så kan jag redan nu avslöja att längder har betydelse.

Om din bok är för lång eller för kort kan det påverka dina chanser att bli utgiven - det är faktiskt så illa. Men hur lång ska en bok vara?

I senaste avsnittet av podden Skrivdrömmar pratar jag och Johannes Vivers om längd. Hur lång är en novell? Hur lång bör en roman vara? Hur långt ska ett kapitel vara och måste alla kapitel vara lika långa? Finns det skillnader mellan olika genres och gäller samma regler för vuxenlitteratur som barn- och ungdomslitteratur? Och så den stora fråga: Vilken är världens längsta roman? Vet du?

Som vanligt får du en massa praktiska råd och knep om hur du skriver din bok så den blir utgivningsbar.

Härlig lyssning.

Kram Pia
 

Du har säkert hört talas om uttrycket Kill your darlings, men vad betyder det och varför ska man döda sina älsklingar? Borde man inte behålla de saker man älskar allra mest med sin bok?

I vårt trettioandra avsnitt av podden Skrivdrömmar diskuterar jag och Johannes Vivers just dessa saker. Skrivrådet har över hundra år på nacken och det är inte för inte som det fortfarande upprepas som ett mantra vi författare måste ta till oss. Men hur kommer det sig då att det faktiskt finns en hel del framgångsrika romaner där författaren inte alls verkar ha dödat några älsklingar och ändå rönt stora framgångar?

Kram Pia

Jag fick ett mejl från en tjej som ofta läser min blogg och hon skrev:

En av de saker som jag själv har mest besvär med, det är att skriva actionscener. Jag skulle ha stor användning för tips om hur man bär sig åt för att få det fartfyllt och andlöst spännande.

Actionscener är naturligtvis inte bara skottlossning och biljakt. Det kan lika gärna vara Askungen som hör klockan slå tolv, flyr och tappar skon när hon märker att prinsen jagar efter henne.

Ja, hur skriver man en scen så det blir andlöst spännande? Naturligtvis kan jag inte motstå lockelsen att svara på just denna fråga.

Många som tänker spänning ser framför sig coola actionscener som biljakter, båtar som sprängs i luften, storslagna krig, skottlossning och liknande scener som är fyllda med fart och fläkt.

Men spänning är betydligt mer än så.

Det jag tänker tala om idag handlar därför inte bara om typiska actionscener, utan lika mycket om Askungen som tappar sin sko för att prinsen jagar henne. 

Du kan nämligen hitta andlöst spännande scener i alla böcker utan att det är en typisk actionscen. Även om det inte är fartfyllt kan det vara andlöst spännande, som när du vet att mördaren lurar i mörkret och bokens huvudperson är på väg rätt in i fällan, eller när killen kastar sig in i taxin för att hinna ikapp sin älskade innan planet lyfter.

Men vad är då spänning och hur skapar du det i en scen? Det ska jag prata om idag.
 

Jag har i tidigare blogginlägg nosat lite på den inre resan. Idag tänkte jag ta med er ned på djupet, men eftersom det finns olika inre resor kommer vi bara gå in på den positiva inre resan som är den vanligaste.

För dig som inte hängt med i mina tidigare blogginlägg är den inre resan den personliga utveckling, en så kallad character arc eller karaktärsbåge, som dina huvudkaraktärer gör under berättelsens gång. Det är inte alla böcker som har en inre resa, men de flesta vinner på en inre resa eftersom det ger djup och lägger till ett lager till din berättelse.

Det finns som sagt olika inre resor: 

• Den positiva inre resan handlar om att frigöra sig själv och slutar positivt för din huvudkarkatär.
• Den raka inre resan handlar om att rädda andra. Din huvudkaraktär förändras inte själv men förändrar istället världen.
• Den negativa inre resan berättar historien om en karaktär som slutar på ett värre ställe än hen startade och troligen drar andra människor med sig i fallet. 

Dessa resor kan i sin tur delas upp i ytterligare olika resor men enligt K.M. Weilands bok Creating Character Arcs, där jag hämtat det mesta av denna kunskap, är det fem som används; en positiv, en rak och tre negativa.

I teorin bör det finnas fler eftersom den inre resan i grova drag är uppbyggd enligt tesen att det finns tre delar. Varje del kan delas in i antingen lögn eller sanning och sanningen kan vara bra eller dålig. Det blir rätt många olika varianter när vi kastar om dessa alternativ, så många att jag inte tänker ta upp dem allesammans. K.M. Weiland hävdar att det finns fem olika inre resor och hon kallar dem:

1. Positive Change Arc:  En positiv resa där huvudkaraktärern lever i lögnen, överkommer lögnen och inser att sanningen är fantastisk.
2. Flat Change Arc: Den raka resan där huvudkaraktären lever i sanningen, får med sig andra i sanningen och sanningen är fantastisk.
3. The Disillusionment Arc: En negativ resa där huvudkaraktären lever i lögnen, överkommer i lögnen och inser att sanningen är tragisk.
4. The Fall Arc: En negativ resa där huvudkaraktären lever i lögnen, håller fast vid lögnen och tror ännu mer på lögnen.
5. The Corruption Arc: En negativ resa där huvudkaraktären tror på sanningen, avvisar sanningen och omfamnar lögnen.

Själv har jag uppmärksammat att det förekommer fler sådana inre resor än dessa fem. Engelskaläraren John Keating i filmen Döda Poeters Sällskap följer en Flat Change Arc med ett tragiskt slut. Han lever i sanningen, får med sig andra i sanningen och upptäcker att sanningen inte alls är fantastisk utan tvärt om tragisk.

Personligen gillar jag en modell som funkar för allt - det blir så mycket enklare att lära sig modellen då. När man kan grundmodellen är det bara att variera vissa delar och skapa precis vilka berättelser man vill. Jag tror det borde gå även för den inre resan eftersom alla exempel ovan är olika variationer av lögn och sanning. 

I dagens blogginlägg kommer jag dock endast att gå in på den positiva inre resan. Den är som sagt den vanligaste och den resa jag själv använder mig av när jag skriver eftersom jag främst skriver romance och feel good där slutet naturligtvis måste vara lyckligt. 

Jag har därför testat K.M. Weilands tankar om den inre resan på mitt eget skrivande och det jag ska dela med mig av idag är alltså mina egna erfarenheter av den inre resa. För dig som vill fördjupa dig ytterligare kan jag varmt rekommendera K.M. Weilands bok Creating Character Arcs.

Kom ihåg att oavsett berättelsen huvudsakliga inre resa kan du ha bikaraktärer som följer en annan inre resa, varför du kan ha olika inre resor i samma berättelse. Men som sagt - i dag tittar vi främst på den positiva inre resan. Kan du den är det andra inte alls så komplicerat att klura ut.

Låt oss börja med några centrala begrepp: