Den är jätteintressant, mamma!

Klockan är 01.45 på lördagsnatten.

Jag sitter här och kämpar med att ladda upp resultatet från den stora webbenkät som jag genomförde i samband med att jag skrev boken Vägen framåt till ett friskare liv efter covid-19 och som släpps i bokhandeln nu på torsdag den 24 september

Tanken var att tabellerna skulle finnas med i appendix sist i boken, men de blev inte läsbara i det lilla format som en tryckt bok innebär. Då kom jag och min förläggare överens om att jag skulle lägga tabellerna på min hemsida istället.

Jag tänkte att många som blivit sjuka i covid-19 gärna vill veta om andra drabbats av samma konstiga symptom. Snart kan de det genom att titta här på min hemsida, för jag kommer att presentera resultatet från 328 olika symptom under menyval Mina böcker - Vägen framåt.

Nå - nu till varför jag skriver det här blogginläggt. 

Min 11-åriga dotter kom för en timme sedan nedtrippandes från sitt sovrum. 

"Mamma jag kan inte sova."

"Varför inte det?"

"Boken jag läste är så läskig." 

Hon läser boken Stenänglar av Kristina Ohlson och jag uppmuntrar att hon läser en stund om hon inte kan sova. Men så klart ett problem om boken är så bra att hon inte kan lägga den ifrån sig och så läskig att hon inte kan somna.

Jag fick en snilleblixt: Jag ger henne min nya bok Vägen framåt till ett friskare liv efter covid-19 att läsa. Jag fick ju en hel hög från tryckeriet igår. En faktabok om coronaviruset bör väl söva vilken 11-åring som helst. Det tar nog inte många rader förrän hon sussar sött. 

Jag hade fel. 

Jag hörde nyss hennes steg i trappan, sedan stod hon i mitt arbetsrum med ett stort leende på läpparna.

"Mamma, jag tänkte ge dig feedback på din bok." 

Jag var rätt förvånad över att hon fortfarande var vaken. Boken borde ju ha sövt henne för länge sedan. 

"Jaså?" svarade jag.

"Den är jätteintressant, mamma! De flesta brukar hoppa över inledningen för att den är så tråkig, men du skriver så att man bara vill läsa vidare. Det är jättespännande!"

Jättespännande? Det var inte ett ord jag förväntat mig av en fackbok. Jag fick en stor bamsekram och sedan försvann dottern med boken. Nåja, nästa del handlar om webbenkäten - den lär söva henne, helt klart. 

En stund senare var hon tillbaka. Till min förvåning var hon fortfarande lyrisk. 
 

"Boken blir bara bättre och bättre! Jag har läst till sidan 30 nu. Jag gillar att du har med diagram och historierna är väldigt spännande och lite farliga. Man blir inspirerad och vill fortsätta. Det är som en drog. Du skriver jättebra mamma!"
 

Hon fortsatte ösa beröm över boken. Den skulle sälja så bra att alla i hela skolan skulle höra talas om mig. Hon skulle ta med sig boken till skolan på måndag och berätta för alla i hela klassen hur bra den var.

En ny bamsekram och så iväg.
 

Nu är hon tillbaka igen med en påse prinskorv i handen. Hon har kommit till sidan 40 och tycker att statistiken är superintressant. Hon gillar verkligen att jag delat upp statistiken efter kroppsdel och hon beundrar bilden på kvinnan som jag ritade i Word.

"Det är bra att det inte är en riktigt människa mamma, för hon är ju naken. Du borde ha satt på henne kläder."

"Men då ser man inte kroppsdelarna", försvarade jag mig. 

"Jag  ska läsa visare, jag blev bara lite hungrig. Man blir det när man läser en riktigt bra bok!" 

Nu sitter jag här och skriver det här blogginlägget med dottern och hunden bredvid mig. Dottern imponerad av min bok. Hunden imponerad av prinskorven som dottern håller i handen.

Och jag konstaterar lyckligt att boken jag skrev uppenbarligen inte fungerar som sömnpiller.

Kram Pia

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln