Härom dagen utkom novellantologin "På denna grund" med 22 skräcknoveller om ett och samma hus.

Jag älskar hus, så jag gick igång på temat trots att jag normalt inte skriver skräck. Men jag skriver snusk så jag tänkte: Varför inte låta kärleken gå över till besatthet.

Jag skickad in två besatta noveller till tävlingen och fick med båda!!!

En bok blir alltid bättre med minst en kittlande kärlekshistoria. I "På denna grund" får du två riktigt mörka kärlekshistorier.

Beställ gärna boken direkt från mig. Jag tar 150 kr + frakt. Då signerar jag boken också.

PS! Jag har läst nästan alla novellerna redan och de håller väldigt hög klass allesammans. 

PERFEKT SOM JULKLAPP?

KRAM Pia

Boken kan du köpa här:
Mejla mig om du vill få den signerad och stödja en fattig författare
Adlibris
Bokus

Jag har just upptäckt Pias fina blogg och det är en ära att få göra ett inlägg här.

När jag började skriva ”Sekten på Dimön” mådde jag inte bra, även om jag vägrade att erkänna det för mig själv. Det hade gått 10 år sedan jag flytt från Scientologernas högkvarter i Los Angeles och jag hade precis flyttat till Halmstad, min barndomsstad.

Jag tror att de bekanta omgivningarna fick mig att tänka på hur mitt liv hade kunnat bli om jag inte gått med i sekten. Så började jag drömma mardrömmar. Alltid samma dröm. Jag var fånge bakom elstängslen igen, men nu gick det inte att ta sig ut. Taggarna hade växt och såg ut som jättelika knivar.

Det var en god vän som uppmuntrade mig att skriva. Iden till en roman i sektmiljö föddes. Något som även kunde läsas av ungdomar som är det hetaste bytet för sekter.

Den där åldern, 19-20 när man inte riktigt fått fotfäste i livet, söker efter en mening och kanske undermedvetet letar efter gemenskap. Det finns de vars skrivande blir en verklighetsflykt. För mig var det tvärtom. Jag tvingades tillbaka till en verklighet som jag inte riktigt vågat granska. Men det fungerade. Jag skrev mig faktiskt frisk från ångest och effekterna av traumat jag gått igenom. Och när första boken var färdigskriven insåg jag att det fanns oändligt mycket mer att berätta, så nu blir det en trilogi. Del ett om att bli fast och hur svårt det är att ta sig ut. Del två om en avhoppares lott i livet. Del tre om hur det är att växa upp som barn i en sekt.

Jag skriver om sektmentalitet, när en person tar makten över en grupp eller individ och tar ifrån dem deras självbestämmande. Det finns överallt. I mobbningssituationer i nästan alla skolor. Misshandelsrelationer. Till och med i ett land som är en diktatur.

Manipulation, hjärntvätt, fanatisk besatthet, det är sådant jag gillar att skriva om.

Och det finns mycket av det i Sekten på Dimön.

Trakasserierna började så fort boken kom ut. Hotbrev. Mysko samtal mitt i natten.

En virusinfekterad dator. Hackat mejlkonto, med mera. Manuset till min andra bok nästan förstört (det klarade sig!). Och det är bara en början, jag vet, för jag har jobbat där, med de allra högsta hönsen

Är jag rädd? Ibland. Men allra mest ger mig de idiotiska hoten foder för mitt skrivande. Ilskan blir som ett bränsle, en drivkraft som inte går att stoppa.

Jag vill avsluta med mitt motto: att vända på livet, ta de dåliga erfarenheterna och göra något bra med dem.

Så jag fortsätter att skriva. 

Mariettes bok kan du köpa här:
Adlibris
Bokus

Här kommer en purfärsk intervju med författaren Terese Marvelin som tidigare utkommit med boken "Var lugn allt är i sin ordning" som jag skrivit om tidigare.

 I lördags kom din andra roman ut som heter "Allt som glimmar". Två romaner betyder att du kan gå med i författarförbundet och titulera dig författare "på riktigt". Tänker du göra det?

Som det ser ut nu så kommer jag inte att gå med i författarförbundet. Jag ser mig själv redan som en författare på riktigt. Jag har hört mycket om det ovärderliga i att få juridisk hjälp vilket i dagsläget inte är ett dragplåster för mig att gå med. Jag äger mitt eget förlag och hoppas inte att jag kommer att lura mig själv vad gäller min royalty ;) Nej men, skämt åsido så ser jag idag ingen mening med det. Den dagen någon tänker försöka övertala mig så kommer jag att lyssna uppmärksamt och om jag inte kan motstå argumenten så lovar jag att omvärdera.

Du skriver om en ung kvinna som ska gifta sig men får kalla fötter och inleder en relation med en annan man. Du ska ju själv också snart gifta dig. Ser du några likheter mellan dig och huvudpersonen och finns det någon fara med att låta huvudpersonen få låna egenskaper av sin författare?

Jag ser alltid väldigt få likheter mellan mig och mina huvudkaraktärer. Vissa drag och vissa kommentarer kan absolut komma från mig men i det stora hela är vi väldigt olika. Jag tycker att man absolut kan låna egenskaper från sig själv (och även från andra) till sina karaktärer men det gäller att se upp med hur man skriver det. Folk som läser mycket böcker kan ofta se vilka delar som kommer från själva författaren. Det gäller att karaktärsdragen och tankarna passar karaktären även om det är inspirerat av författaren själv.

Du säger att man kan låna egenskaper från andra. Händer det att du använder folk i din omgivning som förebilder när du hittar på dina karaktärer?

Det kan hända. Oftast är det roligare att hitta på så mycket som möjligt och ge sina karaktärer drag som känns rätt för just den karaktären men många vänner och bekanta kan antagligen känna igen bitar både från mig och från sig själva. Man ska passa sig för att göra bort sig i min närhet, då kanske det kommer med i en bok ;)

Du hade en tävling tidigare under året där vinnaren fick namnge en karaktär i boken. Vilken karaktär blev det och varför vann den personen?

Det blev en karaktär, i en relativt kort scen, som arbetar som restaurangchef. Det vinnande namnet var Aurora. Tävlingen gick ut på att beskriva sitt drömyrke och vinnaren skickade en lång förklaring till varför hon ville bli just konditor, som var hennes drömyrke. 

I lördags hade du releasefest för boken och temat var Scottland. Varför det?

Sommaren 2014 gjorde jag en roadtrip i Skottland och blev totalt förälskad i landet. Jag kände att jag var tvungen att låta min nästa bok utspela sig i Skottland. Jag har försökt skildra landet för läsaren så som jag upplevde det, vilket inte är helt lätt. Jag hoppas att kanske någon läsare får samma bild av landet som jag har - vilket är att det är ett av de vackraste länderna i hela världen!

Hur gör man research när man skriver om en plats långt hemifrån?

Jag har ju som sagt varit där och har min helhetsbild väldigt tydlig. Däremot så finns det ju självklart hur mycket som helst på internet och mycket research går att sköta från sin stol hemma i Sverige. Man kan ju till och med, genom google maps, ta sig runt och se hur omgivningarna ser ut. Dessutom så måste jag erkänna att jag skapar förutsättningar för mig och mina karaktärer. Alla platser som finns med i mina böcker existerar faktiskt inte på riktigt.

Du jobbar själv som skyddsvakt och ändå skriver du feel good-romaner, hur går det ihop?

Det låter ju kanske lite speciellt att leva i så två helt olika världar, men det fungerar alldeles utmärkt. Jag älskar att arbeta med säkerhet och trivs extremt bra med mitt jobb. Jag är en ganska tuff och inte så ”flickig” tjej men när det handlar om vad jag läser och skriver så är det ’all in’ på chic-lit. Med mitt arbete kanske jag har materialet och researchen klar för att skriva en spänningsroman, men det är en helt annan del av mitt liv som i dagsläget inte mina läsare får ta del av.

Blir det fler böcker eller har du total idétorka nu?

Idétorkan har inte infunnit sig än. Jag skriver just nu på en tredje bok, som precis som den senaste blir en helt fristående bok där man får lära känna ännu en kvinna. Jag kan inte svara på hur många böcker det kommer att bli totalt. Antingen så blir den tredje också den sista eller så skriver jag tills jag dör. Det får framtiden utvisa.

Tack Tessie och stort lycka till. Kram Pia

Terese Marvelins bok kan du köpa här:
Adlibris
Bokus

Tjoho! Jag kom vidare till nästa deltväling i Harlequins författartävling 2015 och ska skicka in hela manuset för min bok Falskspel innan den 12 dec.

Råmanus är klart och jag håller som bäst på med redigeringen, men nu får jag sätta lite fart och inte slipa så mycket på varje kapitel som jag har en tendens att göra. 

Sedan får vi se om jag lyckas lika bra som förra året då jag gick till final och fick en fantastisk 3:e-plats där jag vann böcker för ett helt år. Det var för övrigt ett helt underbart pris och jag ser fram emot bokleveransen varje månad. Enda nackdelen är att det börjar bli väldigt fullt i min bokhylla - ett så kallat lyxproblem :)

Kram Pia