Pias skrivtips: Känn dina karaktärer

Mitt förra skrivtips handlade om hur du skapar karaktärer som stannar kvar i läsarnas sinnen.

För att lyckas måste du känna dina karaktärer och det ska jag prata om idag.

Du behöver inte känna till allt om dina karaktärer för att kunna skriva fantastiska berättelser. Men vissa saker är bra att ha koll på om du vill lyckas med att:
 

  1. befolka din berättelse med rätt karaktärer
  2. hitta den dramatiska kurvan och den röda tråden i berättelsen
  3. förstå syftet med dina karaktärer
  4. undvika stereotyper
  5. komma bort från ytliga, platta och endimensionella karaktärer
  6. särskilja karaktärerna så att de inte blir för lika
  7. få en dynamik i karaktärsskildringarna och i berättelsen
  8. göra karaktärerna trovärdiga
  9. hitta ett djup i karaktärerna och i berättelsen
  10. lära läsarna något när berättelsen är slut.


Idag ska jag alltså prata om vad du bör känna till om dina karaktärer. Och så berättar jag hur jag själv går tillväga när jag lär känna mina karaktärer. :)
 

Steg 1: Funktion - Befolka din berättelse med rätt karaktärer

Lika väl som du måste känna dina karaktärer för att kunna bygga din historia, måste du känna din historia för att veta vilka karaktärer du ska låta befolka ditt manus.

Antingen börjar du i ena änden och sätter plotten/historien först och karaktärerna sist. Eller så börjar du i andra änden med karaktärerna först och plotten sist. Eller så börjar du med bägge två samtidigt. :)

Men hur gör du då för att hitta de rätta karaktärerna till din historia?

En vanlig början är att titta på karaktärernas funktion:

 
  • Protagonist eller Hjälte - Du måste alltid ha med minst en protagonist, det vill säga en person som boken handlar om, någon som kan vara bokens så kallade hjälte. 
  • Antagonist - Därtill behöver du minst en antagonistisk kraft, d.v.s. någon form av motstånd som försöker hindra protagonisten att nå sitt mål. Om detta motstånd är en person så har du en antagonist, oftast i form av skurken eller the bad guy. 
  • Mentor - I många berättelser finns också en mentor, vars roll är att pusha protagonisten att våga ta steget till att utforska den nya världen. Mentorn behöver inte vara en vis gammal gubbe, utan kan lika gärna vara ett barn som undrar varför protagonisten gör si eller så. Mentorn får protagnisten att fundera och ta beslut hen annars inte skulle ha tagit.
  • Modifierare eller Sidekick - Uttrycket modifierare har jag lånat från Lennart Guldbrandssons bok Manusförfattarens guide. Modifieraren är en vän eller allierad som tar fram andra sidor hos en karaktär och ger en känsla eller stämning till berättelsen. Sidekickern är enligt Wikipedia en hjälpreda eller följeslagare. Sidekickens funktion är att visa vem hjälten är, ställa de frågor som publiken skulle ställa och göra de jobb som hjälten inte passar för. 
  • Radarpar - Vissa berättelser bygger på två personer som jobbar ihop eller är nära vänner. Tillsammans blir de något mer än vad varje karaktär är var för sig. Radarparet förstärker varandra och bildar en ny enhet. Trots att de sällan har några konflikter mellan sig förhöjer de historien. Lennart Guldbrandsen har skrivit ett bra blogginlägg om radarpar på sin hemsida Element X.
  • Motspelare - Oftast kretsar berättelsen kring två eller flera karaktärer som ger och tar av varandra. Motspelaren är den eller de personer som ger protagonisten ett motstånd utan att för den sakens skull behöva vara den onda antagonisten som försöker hindra protagnisten att nå sitt mål. I relationsdramor och romantiska filmer kan motspelaren vara kärlekspartnern.
  • Mac Guffin - Uttrycket Mac Guffin har jag lånat från Lennart Guldbrands bok Manusförfattarens guide. Det handlar om vad dina karaktärer vill ha. Detta kan vara en sak, men också en person. Skriver du en kärlekshistoria kan den åtråvärda kvinnan/mannen som alla är ute efter vara din Mac Gruffin.
  • Kommentatorn - Ibland finns en kommentator, en karaktär i boken eller en yttre berättarröst, som berättar och förklarar. Lennart Guldbradsson förklarar kommentatorn som berättarens alter ego som anger attityden till karaktärerna, berättelsen eller berättelsens tema.
  • Bikaraktärer och statister - I de flesta berättelser finns en rad bikaraktärer och statister som kan ha mer eller mindre betydelse för handlingen. Det kan vara taxichauffören som kör bilen din protagnist åker i, eller grannen som alltid hejar så glatt för att ge berättelsen en viss känsla. Bikaraktärerna och statisterna finns där för att befolka världen och göra din berättelse trovärdig, men de spelar sällan en viktig roll i berättelsen och är lätt utbytbara.


En karaktärs funktion behöver inte vara fast genom hela berättelsen utan kan variera från scen till scen. En mentor kan plötsligt visa sig vara bokens antagonist, motspelaren övergår till att bli en sidekick. Till och med protagonisten kan variera beroende på vem som har perspektivet i berättelsen.

Fundera på vilka karaktärer som har vilka funktioner i din berättelse och hur det påverkar dem.
 

Steg 2: Mål, drivkrafter och strategi - Hitta den röda tråden

För att en berättelse ska vara begriplig för läsarna behöver handlingen följa en röd tråd. Det måste finnas en orsak och verkan mellan det som skett och det som sker. Det ena leder till det andra som leder till det tredje och så vidare.

Oavsett om din berättelse är plot driven, d.v.s. drivs framåt av handlingen, eller character driven, drivs framåt av karaktärerna, krävs att det finns en central fråga som får läsaren att läsa vidare och huvudkaraktären att sträva framåt.

Denna fråga handlar alltid om karaktären och hens mål. Det har jag lärt mig från Victoria Lynn Schmidt som skrivit boken Story structure architect. :)

När du vet vilka karaktärer du ska ha med i berättelsen och varför de ska vara med är det viktigt att du frågar dig: 
 

  • Mål - Vad strävar karaktären efter? Det vill säga vad är det hen försöker uppnå? 
  • Drivkrafter - Varför strävar karaktären mot dessa mål? Vad är det som driver hen att fortsätta även om allt går emot?
  • Strategi - Hur gör karaktären för att nå sina mål? Vad har hen för plan?


Det är de här tre frågorna som driver hela berättelsen och gör den intressant att följa. Dessa tre frågor är ullen som tråden är gjord av, sländan som spunnit den till en tråd och kermeslusen som färgat den röd. Utan dem, ingen röd tråd.

Frågorna är starkt sammanvävda med berättelsens handling och karaktärerna som befolkar din berättelse. Om du inte vet deras mål, vad som driver dem och deras strategier för att nå sina mål blir det ingen berättelse. Då blir det en samling fristående scener utan röd tråd.

Samtidigt är frågorna föränderliga. Målet och drivkrafterna kommer högst troligt att revideras under resans gång. Hinder på vägen gör att strategierna måste ses över flera gånger innan berättelsen är slut. bland når karaktärerna sitt mål, ibland inte, ibland överger de målet och hittar ett nytt. Olika karaktärer har olika mål och varje biintrig har oftast egna mål, drivkrafter och strategier.

Det är ditt jobb som författare att besvara dessa frågor. Du kan göra det innan du skriver boken, under tiden du skriver boken eller efter att du skrivit boken. Men är ditt syfte att sälja många böcker är det oklokt att lämna dessa frågor obesvarade eftersom de flesta läsare förväntar sig en dramaturgi som bygger på de här tre frågorna.

I min kärleksroman Dubbelspel är min huvudperson Leonores mål att inte falla för den ökände kvinnotjusaren Jean. Hennes drivkraft är de rykten hon hört om honom och att hon minsann inte tänker vara lika dum som alla andra kvinnor som faller för hans charm. Hennes strategi är att undvika honom. Jean däremot har som mål att lära känna Leonore och gör allt han kan för att vara i hennes närhet. Tillslut faller Leonore för honom och då ändras hennes mål, drivkrafter och metoder. Som du märker har jag beskrivit hela bokens handling i några enkla meningar som handlar om karaktärernas mål. :)
 

Steg 3: Syfte - Varför ska karaktären vara med?

När du vet vilken funktion dina karaktärer spelar samt vilka mål, drivkrafter och strategier de har är det enkelt att svara på frågan vad karaktärerna har för syfte i berättelsen.
 

  • Varför ska karaktären vara med?
  • Vad händer om du plockar bort karaktären från berättelsen?
  • Är hen nödvändig eller valbar för att berättelsen ska fungera?
 

Ibland är svaret uppenbart från början. Ibland utkistalliserar det sig allt eftersom du skriver. Och ibland blir du inte medveten om det förrän förläggaren säger att du måste slå ihop tre karaktärer till en för att de ska ge ut din bok.

Om du är osäker, gå tillbaka och titta på karaktärens funktion och om denna har några mål och drivkrafter. Om funktionen är diffus och mål och drivkrafter saknas är det troligen en valbar karaktär. 

Visst kan du ha med valbara karaktärer i berättelsen. De kan behövas som utfyllnad i vissa situationer som i fallet med bikaraktärer och statister. Men de viktigaste huvudkaraktärerna bör alla spela en nödvändig roll för berättelsen.
 

Steg 4: Roller - Eller hur karaktären ser världen

Du vet vad dina karaktär har för funktion, vad de har för mål, drivkrafter och strategier. Du vet också att de fyller ett syfte för berättelsen.

Nästa fråga är vilka roller dina karaktärer spelar i berättelsen och deras POV, point of view
 

  • Roll - t.ex. fadersgestalten, forskaren, chefen, bästa vännen, älskaren, den missförstådda, den vise o.s.v.


Rollen påverkar hur dina karaktärer ser världen. En vakande mor lägger märke till andra saker än det lekande barnet. En orolig far tycker troligen inte samma sak som den upproriska tonåringen. Den förälskade kvinnan ser målet för sina drömmar i ett rosa skimmer. Den otursförföljda upptäcker sannolikt inte samma möjligheter som den tursamma.

Fundera därför på vilka roller dina karaktärer spelar och hur det påverkar deras sätt att se världen.

Tänk på att rollerna är föränderliga i berättelsen. Det beror på vilka personer dina karaktärer möter, var de befinner sig, yttre och inre händelser.
 

  • Beroende på motspelare - En kvinna kan i ena scenen spela rollen som dotter och i nästa scen spela rollen som moder, beroende på vilka motspelare hon har för stunden.
  • Beroende på var de befinner sig - Chefen som är strikt och hård under arbetstid kan kasta av sig kavajen och bli den humoristiska och trofasta bästa vännen som tar ett glas på krogen efter jobbet.
  • Beroende på yttre händelse - Den blyga och tystlåtna kontoristen kan växa till en handlingskraftig och målmedveten medmänniska när hon ser en bilolycka. 
  • Beroende på inre händelse - En stark och trygg fadersgestalt kan plötsligt bryta ihop och behöva tröstas så att rollerna blir omvända.


Vilka motspelare som finns i scenen, var och när scenen utspelar sig och yttre och inre omständigheter kan tvinga fram olika roller hos dina karaktärer. Ibland roller som de inte ens är medvetna om.

En sådan förändring i rollen ger ett djup och en ökad förståelse för din karaktär. Hen blir mångbottnad och inte bara en trist stereotyp. Alla människor har fler än en sida, vi spelar alla olika roller i våra liv. Och vi agerar olika beroende på den roll vi för tillfället har.

För att få dina karaktärer att kännas trovärdiga är det viktigt att du funderar på vilken roll de spelar i varje scen och hur det speglar deras sätt att agera och resonera, vilka detaljer de lägger märke till, hur de uttrycker sig och vad som ockuperar deras tankar.

Det är också viktigt att du ser rollen utifrån din karaktärs synvinkel. Inte utifrån dina eventuella förutfattade meningar om en stereotyp. Det finns ingen människa som anser sig vara en stereotyp. 

Jag måste dela med mig av ett råd från Stephen King som skrivit boken Att skriva:

Ingen är "skurk" eller "bästa vän" eller "hora med hjärta av guld" i det verkliga livet. I det verkliga livet uppfattar vi alla oss själva som romanhjälten, huvudpersonen, stjärnan, den som står mitt i rampljuset. 

Stephen King menar att om du överför den attityden till ditt skrivande blir det svårare att plita ned endimensionella pappdockor.
 

Steg 5: Yttre karaktärsdrag - hur ser karaktären sig själv?

Yttre karaktärsdrag är exempelvis om din karaktär är blond eller rödhårig, tjock eller smal, attraktiv eller alldaglig, döv eller halt.

Gör inte misstaget att tro att du beskriver en karaktär när du fokuserar på de yttre karaktärsdragen och glömmer bort de inre.

Visst kan yttre karaktärsdrag påverka hur dina karaktär känner sig, agerar och resonerar. I så fall ska du naturligtvis ta med det. Om din karaktär är blind kommer det högst troligt att påverka hur hen rör sig och hur hen upplever världen. 

Men om du bara koncentrerar dig på hur dina karaktärer ser ut garanterar jag att läsarna kommer uppleva dem som ytliga, platta och endimensionella. Trista rent utav.

Se istället förbi de yttre karaktärsdragen och fundera på hur din karaktär förhåller sig till sin kropp och hur det påverkar hens syn på sig själv och på livet.

Vad karaktären ser när hen tittar sig i spegeln är inte alltid samma sak som andra ser. Varför skulle annars så många människor fortsätta att banta fast de bara är skinn och ben? Vad säger det om din karaktär när han ser sig i spegeln och ser något annat än vad vi andra gör?

Bara för att en person ser ut på ett visst sätt är det inte säkert att hen resonerar likadant som andra med samma karaktärsdrag. Det finns tjocka människor som inte bryr sig det minsta om sin storlek och som inte låter det begränsa dem i deras vardag. Sedan finns det tjocka människor som gör allt för att dölja hur stora de är, som är medvetna om varenda liten sak som hur magen skaver när de går, att de inte får plats i karmstolen på restaurangen och hur folk tittar efter dem. 

Jag har en singelvän som sa att snygga män som är medvetna om hur snygga de är beter sig som svin. De är ytliga och självupptagna och har inga problem att flirta med flera kvinnor samtidigt. Men sedan finns det snygga män som växte upp och kanske blev mobbade under skolåren eller var så blyga att de aldrig vågade närma sig en flicka. Dessa män har ett helt annat beteende, det är som om de inte är medvetna om sin attraktionskraft på det andra könet. De ser oftast inte ens hur kvinnor tittar efter dem. Istället har de ett eller flera nördiga intressen som gör dem intressanta och djupsinniga. 

Det är en intressant betraktelse. Bara för att en person ser ut på ett visst sätt betyder det inte att beteendet är självklart.

Fundera på vilka yttre karaktärsdrag som är viktiga för att gestakta dina karaktärer - inte utifrån hur de ser ut - utan utifrån hur de förhåller sig till dessa yttre karaktärsdrag och hur det påverkar deras syn på sig själva och livet. Använd den förståelsen för att skapa verkliga människor som är mer än bara ett utseende.
 

Steg 6: Miljö och omvärld - Hur formar det dina karaktärer?

När du väl vet vilka karaktärer du ska ha med i din berättelse, deras mål, drivkrafter och strategier, vilka roller de spelar och hur de ser ut kommer nästa utmaning: Att få dem att tänka, känna, agera och låta trovärdigt.

En mycket vanlig kritik är att alla karaktärer är för lika eller låter likadant. Men vad är det då som får karaktärerna att låta likadant?

Oftast har författaren inte tagit tillräckligt mycket hänsyn till uppväxt, miljö och omvärld och hur det påverkar oss människor, såsom till exempel:
 

  • Ålder (det kanske inte hör till miljö, men det får hamna här i alla fall)
  • Utbildningsnivå
  • Yrke
  • Intressen
  • Familj
  • Vänskapskrets
  • Social och kulturell bakgrund
  • Uppväxt- och bostadsort
  • Samhälle
  • Tidsepok


Alla dessa saker formar nämligen våra värderingar och attityder, hur vi beter oss och uttrycker oss, vad vi tycker och tänker och känner.

En fyraåring agerar och talar inte på samma sätt som en tonåring, som inte agerar och talar på samma sätt som en 30-åring, som inte agerar och talar på samma sätt som en 90-åring.

En högutbildad advokat som mest umgås med personer med liknande utbildning och yrkesval agerar och uttrycker sig inte på samma sätt som en byggnadssnickare som inte har några högutbildade i sin vänskapskrets. Det vi arbetar med och dem vi umgås med formar nämligen våra värderingar, vårt ordförråd och vilka ämnen vi talar om.

Våra föräldrars åsikter påverkar i högsta grad våra attityder och värderingar. Men det är inte alltid vi tar dem med oss i vuxen ålder. Under tonåren revolterar vi mot vår uppväxt och skapar oss egna sanningar.

Hur gamla vi är, var vi växer upp, vilka vi omger oss med - allt sådant påverkar oss.

Oavsett vilka karaktärer som befolkar din värld är det viktigt att du sätter dig in i hur miljö och omvärldsfaktorer får dem att tänka, känna, bete sig och uttrycka sig. 
 

Steg 7: Arv - Egenskaper, personlighet och humörssvängningar

Men tänk om författaren befolkat sin värld med personer som alla har likvärdig ålder, bakgrund och intressen. Då är det kanske inte så konstigt om alla tycker likadant och agerar och uttrycker sig likvärdigt? 

Det är sant. Framför allt om det rör sig om bästisar som vuxit upp tillsammans, har samma värderingar och attityder och står varandra så nära att de i princip avslutar varandras meningar. 

Dessvärre riskerar manuset att förlora på att alla tycker likdant, beter sig och uttrycker sig på samma sätt. Då måste författaren gräva djupare och titta på andra faktorer som påverkar oss. Du har väl hört uttrycket arv och miljö. Om allting är lika vad gäller miljön, då får du gå till arvet,

Med arv menar jag saker som:
 

  • Egenskaper
  • Personlighet
  • Humörssvängningar


Egenskaper och personlighet föds vi med. De påverkar i allra högsta grad hur vi beter oss och uttrycker oss, hur vi hanterar konflikter, tacklar motgångar och löser problem.

En person kan vara glad, högljudd och utåtriktad medan en annan är butter, tystlåten och blyg. En person kan vara smart och snabbtänkt, medan en annan är ointelligent och trögtänkt. En person kan vara orädd och impulsiv, medan en annan är harig och eftertänksam.

Humöret kan naturligtvis variera från scen till scen beroende på vad som hänt. Men olika personer har olika humörssvängningar. Några brusar upp för minsta lilla men blir snabbt glada igen, andra bygger upp ilskan under lång tid och sedan exploderar de som vulkanen Eyjafjallajökull och sprutar ut aska i en hel vecka.

Utnyttja karaktärernas skillnader i egenskaper, personlighet och humörssvängningar för att få en dynamik i berättelsen.

Lennart Guldbrandsson, som skrivit boken Manusförfattarens guide, menar att vi bör ställa karaktärerna mot varandra och ge dem dimentralt olika egenskaper. Då kan de ta motsatta poler i en argumentation och göra scenen betydligt mer intressant än om de tycker likadant hela tiden.
 

Två karaktärer med olika egenskaper
Tre karaktärer med olika egenskaper
Fyra karaktärer med olika egenskaper


Använd dig av dina karaktärers olikheter i egenskaper, personlighet och humörssvängningar för att skapa dynamiska och intressanta karaktärer som för handlingen framåt.

Kom ihåg att ändra deras egenskaper beroende på vem de träffar för tillfället. Alice tar till exempel kommandot och bestämmer när hon umgås med Hugo, hon blir utåtriktad när hon umgås med Thomas och den som slutför saker när hon umgås med Maria. Detta eftersom Hugo är en velig person, Thomas inåtriktad och Maria en igångsättare som alltid lämnar saker och ting halvfärdiga.

TIPS! Om du vill skapa karaktärer med olika personlighetsdrag kan du utgå från några av de personlighetstester som finns på nätet, till exempel:

Steg 8: Bakgrund - Varför karaktärerna gör som de gör

Nu känner du till rätt mycket om dina karaktärer. Du vet vilka funktioner de har, vilka roller de spelar, mål, drivkrafter och strategier, yttre och inre karaktärsdrag, vad som format dem från arv och miljö. Ändå saknas det något:

För att dina karaktärer ska bli trovärdiga måste de agera logiskt.

Om du ska förstå varför en karaktär agerar som hen gör måste du fundera på vad det är som utlöst det här agerandet. Det måste finnas en tydlig orsak och verkan.

Om du inte hittar orsaken till din karaktärs agerande i din berättelse måste du gå längre tillbaka och titta på karaktärens bakgrund och vad som hänt innan boken börjar.

Du behöver inte veta allt om dina karaktärers bakgrund för att skriva en bra historia, men du behöver veta vad det är i dina karaktärers bakgrund som påverkar deras tankar, känslor, agerande och beslut gällande sådant som händer just nu i berättelsen.


Syd Fields har en metod för att ta reda på de här sakerna som han kallar för Circle of Being. Du kan läsa mer om det i hans bok The definitive Guide to Screenwriting.

Circle of Beeing är en process som får dig att upptäcka händelser i karaktärens liv som känslomässigt påverkar berättelsens handling.

Dessa händelser skedde troligen någon gång i tonåren, då karaktären var mellan 10 - 16 år gammal. Det är nämligen i denna ålder som de viktigast utvecklingsfaserna sker i våra liv vad gäller fysiskt, intellektuellt, mentalt och emotionellt. Det är här vi lämnar barndomen och går över till vuxenlivet vilket kräver att vi omvärderar mycket av det som är viktigt för oss.

Syd Fields tänker sig en person som uppdelad i fyra sektioner bestående av:
Circle of Being
Frågan du ska ställa dig är:

Vad hände fysiskt, intellektuellt, mentalt och emotionellt när karaktären var 10-16 år gammal och som påverkar hens känslor, tankar, handlingar och beslut än idag och som får följdeffekter för den historia du vill berätta? 

I min historiska kärleksroman Dubbelspel, som utspelar sig i Sverige år 1857, har huvudpersonen Leonore ett mål att hämnas på fadern till den man som uppvaktar henne. När hon var tretton år gammal våldförde sig denna man på hennes syster. Det medförde att systern dränkte sig i ån. Detta hände när Leonore var i sin mest sårbara period i livet, tonåren, och det fick henne att reagera på den ojämnlika maktfördelningen i samhället där män anses mer värdefulla än kvinnor. I sorgen och ilskan gav hon ett löfte till sig själv och till sin döda syster att aldrig gifta sig och bli slav under någon man. Trots att hon i boken är vuxen och innerst inne inser att det inte finns någon logik i resonemanget har händelsen påverkat henne så hårt att hon inte kan släppa sitt löfte till sig själv och till sin syster. Det påverkar naturligtvis Leonores val och handlingar och därmed också utgången av berättelsen.


Det är sådana bakgrundshistorier du måste hitta om dina karaktärer. De förklarar nämligen varför dina karaktärer gör vad de gör. När du förklarar orsaken blir agerandet logiskt och trovärdigt för läsarna och de ger ett djup till dina karaktärer.
 

Steg 9: Gräv djupare - Hitta karaktärernas rätta jag

Nu vet du väldigt mycket om dina karaktärer. Men du kan gräva ännu djupare. Vem är din karaktär innerst inne?

Det är när vi ställs inför kriser och svåra beslut som vi visar vårt rätta jag. 

Filmmanusförfattaren Robert Towne lär har sagt:
When you knows what your caracter is afraid of, you knows what the character has to face.

Vill du få ett riktigt djup i dina karaktärer, så att de blir intressanta och flerdimensionella, ska du ställa dig frågor som:
 

  • Rädslor - vad är karaktären rädd för?
  • Kris - Hur reagerar karaktären när det krisar?
  • Val - Hur agerar karaktären när hen ställs inför viktiga beslut eller moraliska dilemman? 


De här frågorna ställer förutfattade meningar, attityder och åsikter åt sidan. Miljö, arv och bakgrund påverkar naturligtvis hur karaktären i slutändan agerar, men svaret på frågan visar om det finns något mer - om det döljer sig något i karaktären som vi ännu inte sett. Ibland kan svaret överraska till och med personen själv. 

Vill du få verkligt djup i dina karaktärer och i berättelsen ska du ställa dina karaktärer inför kriser och svåra val där de tvingas utmana sina djupaste rädslor. Låt dem sedan reagera och agera på ett sätt så att läsarna lär sig något om dem som personer.
 

Steg 10: Character Arc - Karaktärernas utvecklingskurva

Om du vill skapa en berättelse som får läsarana att lära sig något, ska du fundera på dina karaktärers utvecklingskurva, eller Character Arch som Larry Brooks uttrycker sig i sin bok Story Engineering.

En utvecklingskurva är den utveckling din karaktär genomgår i berättelsen, det vill säga vad hen har lärt sig när boken slutar.

Här är det en fördel om du redan i förväg, innan du börjar skriva, har ett hum om vilken utvecklingskurva du tänkt dig för dina karaktärer. Karaktärerna kommer nämligen inte att förändras i ett trollslag, utan förändringen sker etappvis hela berättelsen igenom. Det blir med andra ord rätt mycket att redigera om du kommer på att dina karaktärer bör utvecklas när berättelsen redan är färdigskriven.

Ett gott råd, jag minns inte från vilken bok, är att undvika att göra karaktärerna för perfekta när boken börjar. Då är det nämligen betydligt svårare att utvecklas. Låt dem istället ha fel och brister så det finns något att förbättra.

I min trilogi Dubbelspel, Falskspel och Vågspel är Leonore en envis och omogen ung kvinna som vägrar se världen ur någon annan synvinkel än sin egen. Hon är en spontan känslomänniska som agerar utan att tänka och som flyr hellre än tar konsekvenserna. Det får henne att handla högst okonventionellt och ta beslut som kan te sig både orationellt och ogenomtänkt. När trilogin är slut har hon sakta med säkert lärt sig av sina misstag och slipats av livets hårda skola. Hon har utvecklats och mognat och är tillslut kapabel att ta genomtänkta och rationella beslut som inte baseras på förutfattade meningar och de värderingar hon fått med sig från barndomen.
 

Sist men inte minst: Sluta aldrig att ställa frågor till karaktärerna

Vi har alla olika sätt att lära känna våra karaktärer. Vissa gör långa karaktärsstudier med listor och smånoveller redan innan de börjar skriva. Andra skriver på och ser var de hamnar.

Själv lever jag nära mina karaktärer, men jag vet inte allt om dem. När jag skriver ställer jag därför hela tiden frågor till mig själv om karaktärerna. Frågor som:
 

  • Är det logiskt att hen gör så?
  • Varför gör hen så?
  • Vad känner hen inför detta?
  • Hur regarar hen?
  • Vad säger hen?


Det gör att jag hela tiden lär mig nya saker om mina karaktärer. Om svaret inte passar in i berättelsen händer det att jag stryker hela scenen och börjar om. Eller så förstår jag att karaktären inte är mogen än utan att jag måste lägga till scener för att komma dit jag tänkt mig. 

Det är ett organiskt sätt att skriva som jag älskar. Som ni förstår har jag synposis och funderar på struktur och andra frågor redan innan jag börjar skriva. Men när jag väl skriver låter jag berättelsen svepa mig med och karaktärerna att utvecklas i sin egen takt.

Kram Pia 
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln