Pias skrivtips: Får man skriva hur som helst?

Får man skriva hur som helst? Ja, den frågan utkristalliserade sig i gruppen Författare på FB efter att en person delat med sig av ett textutdrag ur boken Vi for upp med mor av Karin Smirnoff.

Karin Smirnoff bryter nämligen mot många av de skrivregler som annars är vedertagna bland författare; som att man använder talstreck eller citattecken vid dialog och skriver egennamn med stor bokstav. Det kan tyckas självklart för de flesta, men Karin struntade i dessa skrivregler.

Ett annat vanligt skrivråd är att man bör vara försiktig med dialekt eftersom läsarna annars har svårt att hänga med. Hela Karins bok är skriven med en tydlig norrländsk dialekt. Karin själv är från Piteå, någon i gruppen tyckte sig känna igen Tornedalsbruket att sätta samman för- och efternamn i ett enda långt ord. Jag som är från Stockholm hängde inte riktigt med, vilket visar att risken att bli missförstådd finns.

Så frågan är: Får man göra såhär som författare? Är det tillåtet att skriva hur som helst och strunta helt i grammatik, skiljetecken, stor och liten bokstav och allt det där andra som lärs ut på skolor och författarkurser?
 

Ja, allt är faktiskt tillåtet!

Här följer ett litet textutdrag ur boken så kan du själv avgöra vad du tycker om berättarstilen.


Ni som följt min blogg och podd blir kanske förvånade när jag påstår att du som författare får göra hur du vill, för jag ger ju mängder av skrivråd. Hur går det ihop?

Vad jag gör i mina skrivtips är att ge dig som författare en gedigen verktygslåda full med allehanda smarta verktyg som underlättar ditt skrivande och som du kan använda dig av för att mejsla fram en riktigt bra berättelse. Men när du kan den där verktygslådan, då är tanken att du ska använda den för att skapa storverk.

Ta exemplet med byggnadsverk och arkitekter.

Vissa arkitekter ritar bostäder som attraherar många. Det är bostäder med praktisk planlösning, tilltalande materialval och stora, härliga fönster som släpper in mycket ljus. Som byggnadsingenjör och delvis utbildad arkitekt, med stort intresse för just bostäder, kan jag tycka att allihop ser likadana ut - men ärligt talat älskar jag en välplanerad bostad som fyller sin funktion. De kanske massproduceras, men de funkar och är omtyckta av väldigt många. Det finns något ödmjukt över en arkitekt som ser kundens behov och tillfredsställer den.

Mitt eget hus ser inte riktigt ut så. Jag vill personligen inte bo i ett massproducerat hus som ser likadant ut som alla andras. Jag har därför ritat och byggt mitt eget hus, som är anpassat för mig och min familj och som utgår från våra behov.

Planlösningen liknar ingen annan för det var så strikta byggrelger att jag fick rita huset i fyra halvplan och vinna en bygglovstvist hela vägen upp i Kammarrätten för att få bygga huset. Golvet består av natursten och en ek som tidigare stod på tomten. Eftersom jag har läst många år för en av världens främsta feng shui-mästare och tycker miljö- och klimatfrågan är viktig har jag utgått från feng shui och bau biologie när jag planerade och byggde huset. Jag har insprirerats av arkitekten Sarah Suzankas koncept not so big house, från golfrestaurangen i Ekerum på Öland, från ett fantastiskt hus i Lichtenstein och mycket annat. Det här huset växte inte fram över en natt - det ligger många års tankar bakom.

Ja, nu måste jag ju visa en bild från mitt hus, så jag väljer detta foto som jag tog inför förra årets midsommarafton, då jag kvällen innan dukade långbordet inne i köket för att rymma alla gästerna och ställde fram den nyinköpta vinboxen på köksbänken.
 


Det finns ingen matsal i mitt hus - det finns bara ett stort kök där vi äter både till vardags och fest. Jag ville inte ha två matplatser, jag ville ha ett som kunde användas till allt. Istället har jag ett jättestort bibliotek och arbetsrum för det passade våra syften bättre. Det finns ingen groventré i vårt hus, för jag vill att alla ska använda huvudantrén så man alltid välkomnas in i hemmet. Däremot ligger tvättstugan nära huvudentrén ifall man behöver tvätta av skorna. Toaletten ligger däremot inte vid entrén för att undvika att sand och jord från hallen dras in i retsen av huset varje gång någon går på toan. Vardagsrummet har inga stora fönster med tjusig utsikt som släpper in mängder med ljus - tvärt om har vardagsrummet inga fönster alls, det ligger under jord. Det gör att vi kan sitta och titta på en film mitt i ljusa sommaren om vi vill. Vi har aldrig saknat fönster i vardagsrummet. Och vi har som sagt fyra halvplan med åtta trappsteg mellan varje plan så att huset klättrar uppför terrängen. 

Man kan säga att jag tänkt utanför boxen, det är inget dussinhus jag ritat - det är faktiskt unikt. Det passar inte alla, men det passar mig och min familj och det är huvudsaken.

Sedan finns det arkitekter som verkligen spränger boxen, som bygger hus så udda eller konstiga att de flesta rynkar på näsan. Och så finns det en och annan enstaka arktiekt som får mega-uppdrag som att rita Globen. Vi förfasar oss och imponeras över dessa hus, vi har åsikter och tankar, vi tycker och tänker. Dessa hus skapar känslor av alla de slag.

Jag tycker det är fantastiskt med variation. Det är trist om alla hus är exakt likadana. Jag kan älska det udda precis lika mycket som jag älskar det traditionella och praktiska. Men jag kanske inte själv skulle vilja bo så.

Samma sak är det med böcker. 
 

Vissa tilltalar många ...

Vissa böcker tilltalar många. Det kan vara en deckare eller en romance skriven enligt standardkoncept där språket är lätt och ledigt och vi vet att det slutar med att skurken åker dit och kärleksparet får varandra. 

Dessa böcker är som den där drömbostaden många trånar efter - den där med bra planlösning, tilltalande materialval och stora fönster som släpper in mycket ljus. De fyller en funktion och de älskas av många. Böckerna efterlämnar kanske inte så stora spår, de blir en i mängden av alla böcker som folk läser och man minns kanske boken som trevlig underhållning, men inte mycket mer.

Vill du skriva en sådan bok så lär du dig verktygslådan och sedan håller du dig till standardmönstren. Det är som att laga mat efter en kokbok. Det blir välbalanserade smaker och du vet vad du får. Det funkar gång, på gång men leder sällan till några nya culinariska upplevelser.
 

Vissa tilltalar få ...

Vissa böcker tilltalar få. Det är litterära verk som bryter mot normen och inte håller sig inom ramarna. Men när det väl funkar kan de ge den där extra stimulansen du inte får om författaren följt standardkonceptet. Eller så fattar du som läsare ingenting alls.

Det är den där boken du förundras och förfasas över och som du minns så väl att du 30 år senare kan säga namnet på boken och författaren, trots att du aldrig gillade den. 

Utan dem hade bokskörden varit hemskt likriktad och trist. Karin Smirnoffs bok är en sådan. Den tilltalar inte alla, men den ger många känslor. 
 

Lär dig verktygslådan om du vill experimentera

Karin Smirnoff är utbildad journalist och vet hur man skriver skiljetecken och stor bokstav. Den första boken i serien skrev Karin på Lunds Författarskola, så den var väl genomarbetad och många hade läst och gett sin åsikt. Den gavs ut på Polaris, som är ett traditionellt förlag som står för hela kostnaden att trycka och ge ut boken. De hade aldrig gett ut den om de inte trodde boken skulle sälja. Och Karin nominerades till Augustpriset för sin första bok i serien, vilket betyder att boken uppmärksammades.

Jag är övertygad om att Karin kunde verktygslådan innan hon skrev den här boken. Det finns nog en tanke bakom hennes val av berättargrepp. Det är ett medvetet val som Karin har gjort för att uppnå en viss känsla. Hade hon inte haft en bakgrund som journalist, hade hon inte gått den där skrivutbildningen i Lund - då är det inte säkert att boken hade blivit lika bra.

Dussinböckerna nomineras sällan till litterära priser, precis lika lite som standardhus nomineras till olika arkitekttävlingar. Det gör inte standardhusen sämre eller bättre. Det visar bara att det udda också har ett värde. 

Det är okej att skriva annorlunda, att bryta normer och skita i regler när du skriver. Men mitt råd om du vill skriva en sådan bok är att du lär dig verktygslådan. Det är först när du vet normen som du medvetet kan bryta mot den.

Lycka till med ditt bokprojekt.

Kram Pia

Kommentera gärna:

  • Nilla • 21 april 2020 18:08:40
    I en intervju med Smirnoff sa hon att hon helt enkelt struntade i kommatering o stora bokstäver i namn eftersom hon ville skriva snabbt. En svag anledning tycker jag och just bristen på kommatering gör hennes bok bara mer svårläst. Missförstå mig rätt - jag älskade boken för Smirnoffs fantastiska förmåga till gestaltning - med kommatering hade den blivit ännu bättre och kanske t o m räckt hela vägen till Augustpriset.
  • Tack för informationen. Som lektör är jag van att finslipa manuset till perfektion innan det skickas in och det är klart att det sticker i ögonen om en författare kan strunta i såväl komman som stora bokstäver bara för att hon inte orkar städa i manuset och ändå få boken utgiven. Framför allt chockar det mig att det inte fanns någon konstnärlig tanke bakom berättargreppet utan att det handlade om tidsbrist.

    Personligen håller jag med dig om att det är bra om språket inte ligger i vägen för läsupplevelsen och det gör det i det här fallet när man som läsare har svårt att hänga med för att det saknas kommatering och stora bokstäver.

    Konstigt att förlaget inte valde att korrekturgranska manuset innan de gav ut det, för då hade ju detta rättats till.

    Kanske det var någon på förlaget som blev förförd av detta nya berättargrepp. Med facit i hand har hon ju röjt stor uppståndelse för sitt sätt att skriva.

    Kram Pia

    21 april 2020 18:34:17

  • Emelie Herlin • 31 juli 2019 14:34:02
    Med tanke på hur petig jag är med stavning och grammatik sticker det lite i ögonen att läsa hennes text... Men den står onekligen ut. Jag kan tycka att det blir väldigt poetiskt när man bryter mot många skrivregler (om man gör det rätt såklart) så länge inte förståelsen går förlorad.
  • Dindoll • 26 juni 2019 10:09:03
    vacker bok

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln