De rotlösa av Marcus Olausson

Jag köpte De rotlösa av den här zombiemannen på bokmässan.

... Och jag som inte ens läser klassisk fantasy.

Ja, vad ska jag säga. Den lät ju bra på baksidan. Och killen är en zombie. Dessutom hade han en hel hög med groupies med sig. Våga göra annat än att lyda och köpa boken?

Som sagt - boken verkade bra så jag bestämde mig för att läsa den. 

Handlingen utspelar sig i Serahema, ett medeltidsland med magi, gudar, drakar, läskiga nattlöpare och andra monster.

Bokens huvudperson Elderim har vuxit upp med eldguden och lärt sig elementarmagi sedan barnsben, men han hinner inte bli upplärd i den mytomspunna magi som kallas Saven innan eldguden dödas och han måste fly för sitt liv. 

Grundplotten i boken är frågan: Ska Elderim hinna lära sig allt han måste kunna i tid för att förhindra att Sarahema förgörs av ondska och svart magi?

Därtill finns en mängd bihandlingar som t.ex. en kung som utsätts för ett mordattentat och en ung kvinnlig tjuv som måste fly undan tre farliga nattlöpare som kan förvandla sig till vilket djur de vill och aldrig förlorar vittringen.

Det finns alltså massvis att ta av i Marcus bok. Och det märks för den är på över 400 sidor och det ska bli ytterligare fem böcker i serien. Böcker som för övrigt redan är skrivna, men ännu inte utgivna. Nästa bok  i serien planeras att ges ut lagom till jul.

Marcus visar upp en fantastisk värld och det märks att han levt i den väldigt länge - grundtanken med boken fick han redan som barn. Han beskriver sin värld så självklart att jag köper allting och han förmedlar den i lagom stora portioner. Inte för mycket, men inte heller för lite. Marcus har dessutom övat såväl ridning, tränat kampsport och gjort en mängd andra saker som han drar nytta av när han skriver. Jag kan riktigt se framför mig hur Elderim hänger i stigbygeln när han ska upp på hästen och misstänker att något liknande hänt författaren själv.

Det märks också att Marcus själv har nära kontakt med andevärlden och står nära sitt högre jag. Jag känner igen tankarna om Saven och Roten från teorierna om jordstrålning och naturligtvis blir allting väldigt trovärdigt då. Det känns verkligen att författaren är ett med sin fantasyvärld och det är positivt.

Ytterligare något som jag beundrar i boken är Marcus förmåga att sprida klokskaper. Både här och där hittar jag små tänkvärda saker som får mig att stanna upp och fundera. Det är lite Paolo Coelho över det hela – Marcus ger mig små gåvor när jag läser och det uppskattar jag oerhört.

Boken har absolut sina kvaliteter och nu när jag läst ut den måste jag få veta hur det går för Eldrim och de andra, så nästa bok står helt klart på inköpslistan. Trots att det är en klassisk fantasy :)

Men - för det finns ett men - boken hade kunnat vara ännu bättre med mer gestaltning, mer tankar och känslor hos karaktärerna och om Marcus utnyttjat de trick som finns för att få spänningsscenerna ännu mer spännande. Ibland går det lite väl fort och vissa scener berör inte. Marcus har dessutom valt att skriva i det allvetande perspektivet med en tydlig berättarröst och jag är personligen inte så förtjust i det greppet. Jag vill hellre ha en mycket nära tredjepersonsperspektiv eller ett jagperspektiv där jag blir ett med karaktären.

Och så vore det väl bra om Marcus kastar in en kittlande kärlekshistoria också. Jag vill minnas att han lovade något sådant. Och visst finns det lite kärlek med, men det är än så länge inte så kittlande och smaskigt som jag vill ha det.

Vi får se om Marcus nästa bok blir lite vassare på de här sakerna. Om han bara blir ett med karaktärerna, så som han är ett med sin fantasyvärld, blir det här kanon.

Boken kan du köpa här:
Adlibris
Bokus

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln