Att skriva under hot - Gästblogg av Mariette Lindstein som skrivit boken Sekten på Dimön

Jag har just upptäckt Pias fina blogg och det är en ära att få göra ett inlägg här.

När jag började skriva ”Sekten på Dimön” mådde jag inte bra, även om jag vägrade att erkänna det för mig själv. Det hade gått 10 år sedan jag flytt från Scientologernas högkvarter i Los Angeles och jag hade precis flyttat till Halmstad, min barndomsstad.

Jag tror att de bekanta omgivningarna fick mig att tänka på hur mitt liv hade kunnat bli om jag inte gått med i sekten. Så började jag drömma mardrömmar. Alltid samma dröm. Jag var fånge bakom elstängslen igen, men nu gick det inte att ta sig ut. Taggarna hade växt och såg ut som jättelika knivar.

Det var en god vän som uppmuntrade mig att skriva. Iden till en roman i sektmiljö föddes. Något som även kunde läsas av ungdomar som är det hetaste bytet för sekter.

Den där åldern, 19-20 när man inte riktigt fått fotfäste i livet, söker efter en mening och kanske undermedvetet letar efter gemenskap. Det finns de vars skrivande blir en verklighetsflykt. För mig var det tvärtom. Jag tvingades tillbaka till en verklighet som jag inte riktigt vågat granska. Men det fungerade. Jag skrev mig faktiskt frisk från ångest och effekterna av traumat jag gått igenom. Och när första boken var färdigskriven insåg jag att det fanns oändligt mycket mer att berätta, så nu blir det en trilogi. Del ett om att bli fast och hur svårt det är att ta sig ut. Del två om en avhoppares lott i livet. Del tre om hur det är att växa upp som barn i en sekt.

Jag skriver om sektmentalitet, när en person tar makten över en grupp eller individ och tar ifrån dem deras självbestämmande. Det finns överallt. I mobbningssituationer i nästan alla skolor. Misshandelsrelationer. Till och med i ett land som är en diktatur.

Manipulation, hjärntvätt, fanatisk besatthet, det är sådant jag gillar att skriva om.

Och det finns mycket av det i Sekten på Dimön.

Trakasserierna började så fort boken kom ut. Hotbrev. Mysko samtal mitt i natten.

En virusinfekterad dator. Hackat mejlkonto, med mera. Manuset till min andra bok nästan förstört (det klarade sig!). Och det är bara en början, jag vet, för jag har jobbat där, med de allra högsta hönsen

Är jag rädd? Ibland. Men allra mest ger mig de idiotiska hoten foder för mitt skrivande. Ilskan blir som ett bränsle, en drivkraft som inte går att stoppa.

Jag vill avsluta med mitt motto: att vända på livet, ta de dåliga erfarenheterna och göra något bra med dem.

Så jag fortsätter att skriva. 

Mariettes bok kan du köpa här:
Adlibris
Bokus

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln