2018 > 05

Akvarell av Pia Lerigon Akvarell av Pia Lerigon

Jag har i tidigare blogginlägg nosat lite på den inre resan. Idag tänkte jag ta med er ned på djupet, men eftersom det finns olika inre resor kommer vi bara gå in på den positiva inre resan som är den vanligaste.

För dig som inte hängt med i mina tidigare blogginlägg är den inre resan den personliga utveckling, en så kallad character arc eller karaktärsbåge, som dina huvudkaraktärer gör under berättelsens gång. Det är inte alla böcker som har en inre resa, men de flesta vinner på en inre resa eftersom det ger djup och lägger till ett lager till din berättelse.

Det finns som sagt olika inre resor: 

  • Den positiva inre resan handlar om att frigöra sig själv och slutar positivt för din huvudkarkatär.
  • Den raka inre resan handlar om att rädda andra. Din huvudkaraktär förändras inte själv men förändrar istället världen.
  • Den negativa inre resan berättar historien om en karaktär som slutar på ett värre ställe än hen startade och troligen drar andra människor med sig i fallet. 


Dessa resor kan i sin tur delas upp i ytterligare olika resor men enligt K.M. Weilands bok Creating Character Arcs, där jag hämtat det mesta av denna kunskap, är det fem som används; en positiv, en rak och tre negativa.

I teorin bör det finnas fler eftersom den inre resan i grova drag är uppbyggd enligt tesen att det finns tre delar. Varje del kan delas in i antingen lögn eller sanning och sanningen kan vara bra eller dålig. Det blir rätt många olika varianter när vi kastar om dessa alternativ, så många att jag inte tänker ta upp dem allesammans. K.M. Weiland hävdar att det finns fem olika inre resor och hon kallar dem:

  1. Positive Change Arc:  En positiv resa där huvudkaraktärern lever i lögnen, överkommer lögnen och inser att sanningen är fantastisk.
  2. Flat Change Arc: Den raka resan där huvudkaraktären lever i sanningen, får med sig andra i sanningen och sanningen är fantastisk.
  3. The Disillusionment Arc: En negativ resa där huvudkaraktären lever i lögnen, överkommer i lögnen och inser att sanningen är tragisk.
  4. The Fall Arc: En negativ resa där huvudkaraktären lever i lögnen, håller fast vid lögnen och tror ännu mer på lögnen.
  5. The Corruption Arc: En negativ resa där huvudkaraktären tror på sanningen, avvisar sanningen och omfamnar lögnen.

Själv har jag uppmärksammat att det förekommer fler sådana inre resor än dessa fem. Engelskaläraren John Keating i filmen Döda Poeters Sällskap följer en Flat Change Arc med ett tragiskt slut. Han lever i sanningen, får med sig andra i sanningen och upptäcker att sanningen inte alls är fantastisk utan tvärt om tragisk.

Personligen gillar jag en modell som funkar för allt - det blir så mycket enklare att lära sig modellen då. När man kan grundmodellen är det bara att variera vissa delar och skapa precis vilka berättelser man vill. Jag tror det borde gå även för den inre resan eftersom alla exempel ovan är olika variationer av lögn och sanning. 

I dagens blogginlägg kommer jag dock endast att gå in på den positiva inre resan. Den är som sagt den vanligaste och den resa jag själv använder mig av när jag skriver eftersom jag främst skriver romance och feel good där slutet naturligtvis måste vara lyckligt. 

Jag har därför testat K.M. Weilands tankar om den inre resan på mitt eget skrivande och det jag ska dela med mig av idag är alltså mina egna erfarenheter av den inre resa. För dig som vill fördjupa dig ytterligare kan jag varmt rekommendera K.M. Weilands bok Creating Character Arcs.

Kom ihåg att oavsett berättelsen huvudsakliga inre resa kan du ha bikaraktärer som följer en annan inre resa, varför du kan ha olika inre resor i samma berättelse. Men som sagt - i dag tittar vi främst på den positiva inre resan. Kan du den är det andra inte alls så komplicerat att klura ut.

Låt oss börja med några centrala begrepp:
 
Läs hela inlägget »

I dagens avsnitt av podden Skrivdrömmar pratar jag och Johannes Vivers om kritik. Detta fruktansvärda, underbara ord.

Hur ska man hantera positiv kritik och hur undviker man att ödeläggas av negativ sådan? Vi hjälper dig att förstå varför vi reagerar som vi gör och hur man kan tänka för att bli bättre på att ta kritik, oavsett vad den består i.

Vi utgår från Pias modell att det finns tre olika stadier de flesta av oss går igenom:

  1. Förnekelsefasen
  2. Hopplöshetsfasen
  3. Aha-fasen


Knepet är att så snabbt som möjligt ta sig till tredje fasen och hoppa över förnekelsen och den mycket jobbiga hopplöshetsfasen. Vi ger tips på hur man gör rent praktiskt och pratar om hur vi själva hanterar kritik.

Lyssna på vårt poddavsnitt här: Hur hanterar man kritik?

Kram Pia
 

Läs hela inlägget »
Bilden ovan är bara till låns. Kanske mitt blivande förlag älskar den lika mycket som jag och köper in den. Bilden ovan är bara till låns. Kanske mitt blivande förlag älskar den lika mycket som jag och köper in den.

I dag skickade jag iväg manuset till min romantiska komedi Konsten att flirta som en gudinna till agenturen. Lena har bekräftat att mejlet kommit fram. Nu är det bara att vänta och hålla tummarna att agenturen älskar min berättelse och tror så mycket på mig som författare att de vill dela den här resan med mig.

Jag skriver agenturen, för jag har bara skickat manuset till Lena Stjernström på Grand Agency. Skälet till detta är flera: 

1) Agenturerna uppskattar om du skickar till en i taget och inte alla på en gång.

2) Jag fick fin kontakt med Lena när jag intervjuade henne för min och Johannes Vivers podd Skrivdrömmar.

3) Jag fick idén till min romantiska komedi när jag läste Henrik Fexeus böcker Alla får ligga och Konsten att läsa tankar och fick okej från Henrik att använda mig av hans böcker i min berättelse. Henrik har Grand Agency som sin agentur och jag tror det finns synergieffekter att vi har samma agentur.

Därför lovade jag Lena första tjing att läsa manuset. Nu sitter jag här och håller tummarna att hon ska gilla det.

För dig som undrar vad boken handlar om kommer här den tänkta baksidestexten, så som den ser ut just nu:

Emely Vinge Falk är antagligen Stockholms mest ofrivilliga singel. Hon har väldigt svårt att acceptera att hon är 34 år och frånskild. Bästa vännerna Tessie och Kråkan bestämmer sig för att hjälpa Emely på traven. De laddar ned dejting-appen Tinder på hennes telefon. Om hon inte gör som de säger publicerar de en hysteriskt rolig, men högst komprometterande, film om henne på YouTube.

Emely har inget annat val än att ge sig ut i dejtingträsket. Tessie och Kråkan inser snart att Emely troligtvis är sämst i världen på att flirta, hon är helt enkelt hopplöst omedveten om att killar tittar efter henne och vilka signaler hon själv sänder ut. Men skam den som ger sig. Tessie och Kråkan ger Emely stränga order om att läsa boken ”Alla får ligga” och göra exakt som där står. Men är det någon som missförstår råden i denna utomordentliga dejtingmanual är det förstås Emely.

Det gör inte saken bättre att Emely tampas med sina allt hetare, fullständigt förbjudna och totalt förvirrade känslor för den unga artisten Antonio och den äldre kollegan David. Mäklaren Mathias visar sig ha dolda sidor och Emelys ex-make Matte har helt klart något fuffens för sig. Och sedan var det ju alla dessa män på Tinder ...


Om du undrar över bilden ovan så är den bara till låns. Jag ramlade över den av en slump och blev förälskad i den för kvinnan ser precis ut som jag tänkt mig min huvudperson Emely när hon är ute och dansar hela natten i ett somrigt Stockholm iklädd sin nya röda klänning. Jag vet inte vem som tagit bilden eller i vilket syfte, men hoppas att den är till salu. Kanske mitt blivande förlag älskar den lika mycket som jag och köper in bilden av fotografen.

Att jag skickade manuset just idag och inte förra veckan när jag var klar beror på att jag använder mig av "date selection", ett kinesiskt gammalt knep för att hitta rätt tidpunkt att göra viktiga saker. Idag fanns en bra tidpunkt för framgång, tiden var perfekt med dagen, tid och dag är dessutom positiva för just mig, dagen är dessutom "grasp" (fritt översatt - ta chansen och fånga tillfället) och har en ovanlig "heaven rare chi" som är extra gynnsamt. Därtill var det långhelg förra veckan och det är dumt att skicka in något när alla är på semester för då hamnar mitt mejl nederst i mejlboxen. Det sista har bara med sunt förnuft att göra :)

Håll tummarna nu för att agenturen gillar mitt manus och att den kommer ut i bokhandeln lagom till nästa sommar. 

Kram Pia

Läs hela inlägget »

Under helgen var jag på Klimatriksdagen 2018 för att lära mig mer om klimat- och miljöfrågor och vad jag själv kan göra för att mina barn och barnbarn ska få växa upp på denna underbara planet. Ja, risken är rätt stor att stora delar av jorden om sisådär 30-50 år ligger under vatten om vi inte ändrar vårt sätt att leva idag. Men vad kan vi som enskilda individer göra?

Det visade sig finnas hopp om framtiden, vilket jag ska berätta mer om i ett annat blogginlägg om en kommande bok som heter Hoppet, men idag tänkte jag prata om boken Permakultur! Framtiden i din trädgård av Ylva, Johan och Siri Andersson som jag köpte under dessa dagar.

Jag har inte läst hela boken än, men jag har börjat och den är mycket intressant.

Permakutlur handlar om att skapa ett ekosystem i sin trädgård, sin blomkruka eller det landutrymme man nu har till sitt förfogande. Jag som har trädgård fann det otroligt spännande. Dels gillar jag det lite vildvuxna men tänk om det funkar och jag slipper rensa ogräs i framtiden, vilken lycka. Tydligen är det en del jobb i början att skapa sitt ekosystem men när det väl kommer igång sköter det sig själv, mer eller mindre i varje fall. 

Framför allt handlar permakultur om att leva i symbios med naturen, att inte ta ut mer än man ger tillbaka och att ens trädgård inte ska behöva tillförsel av näringsämnen utifrån och inte heller resultera i avfall. Man ska helt enkelt ta tillvara på allt i trädgården och låta det gå runt i ett evigt kretslopp.

När allt kommer omkring är det så vi måste leva om vi inte ska förstöra livsbetingelserna för såväl oss själva som personer och art, men även för alla andra däggdjur. Det är nämligen inte bara människan som riskerar att utplånas om sisådär 150 år om vi inte gör något idag utan alla däggdjur. 

Du kanske tänker att det är dumt att begränsa tänket till en trädgård och det håller jag med om. Det här är något vi måste genomföra på global basis, men varför inte börja med din trädgård? Det är trots allt så vi lär oss hur vi lever i symbios med ekosystemet och kretsloppet och det är en bra grogrund för att sprida kunskapen vidare.

Jag kan varmt rekommendera denna bok som är lättläst, kul och spännande, full med trevliga illustrationer och inga krav på att man måste göra allt på en gång.

Kram Pia

Läs hela inlägget »

I dagens avsnitt av podden Skrivdrömmar pratar jag och Johannes Vivers om Aristoteles dramaturgi. Det sägs nämligen att han är den västerländska strukturens fader.

Men vad var det egentligen han sa?

Det visade sig vara ytterst intressant. Väldigt mycket som jag trodde var moderna påhitt tänkte Aristoteles redan för 2.300 år sedan. Och treaktsstrukturen, som sägs härstamma från honom, nämner han inte alls. I varje fall inte i den version av hans bok Om diktkonsten som jag eller Johannes har läst. Däremot sa han så mycket annat som väckte min nyfikenhet.

Följ med på detta mycket spännande jublieumsavsnitt av podden Skrivdrömmar.

Kram Pia

Läs hela inlägget »

Hitta på bloggen

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter