Ett oemotståndligt förslag av Birgitta Bergin

Birgitta Bergins bok "Ett oemotständligt förslag" väckte min nyfikenhet omedelbart när jag såg den. Det var något med omslaget och titeln som gjorde att jag lade märke till den. Och lägg därtill till en spännande baksidestext.

Boken handlar om Anna Holm som en dag får ett rekommenderat brev från en advokatbyrå. Hon har angetts som arvtagare till 5 miljoner euro om hon utför ett uppdrag. Var ska hon börja och vem är egentligen den här jetset-killen Carl-Henrik Vansbo? Kan kärlek förändra gamla mönster och invanda beteenden?

Spännande baksida som dessutom lovar kärlek - det kändes verkligen som en bok för mig och jag läste den med stora förväntningar.

Det första jag undrade över var varför Anna skulle få 5 miljoner euro och inte 50 miljoner kr när boken utspelar sig i Sverige och mannen hon ska ärva är svensk. Den frågan får aldrig något svar. 

När hon sedan börjar arbeta på Vansbo fastigheter så var avdelningen rätt liten och ändå kunde företagets ägare roa sig kungligt, ha eget jet-plan och mycket annat. Kanske företaget hade fler avdelningar, men det verkade inte så. Hur ägaren kan tjäna så mycket på ett så pluttigt bolag förstod jag inte.

Och hur kunde den intelligenta Anna, som verkat i fastighetsbranschen länge, inte veta vem Vansbo är när Vansbo fastigheter är störst i Sverige? Och hur kunde den ständigt festande sonen till denna fastighetsmagnat vara totalt okänd för pressen? Nej, det var frågor jag ställde mig som inte fick något svar.

Och hur kunde Calle bli kär i Anna?

Ja, det var den största frågan av dem alla. För Anna är konstant otrevlig mot Calle. Jätteotrevlig. Inte ett snällt ord kommer över hennes läppar. Och visst kanske det händer saker mellan scenerna - scener som vi läsare inte får vara med om - men varje gång Anna och Calles relation gestaltas så är det med en bitsk dialog och hårda ord från Anna. Så hur kunde Calle bli upp över öronen förälskad i denna kvinna?

Nej, kärlekshistorien lämnade mycket kvar att önska. Den kändes inte logisk eftersom Anna är så konstant hård i tonen. Och för att vara en smart kvinna så uttrycker hon sig väldigt stolpigt. Dialogen kunde ha varit bättre, smartare och roligare att läsa. Och kärlekshistorien mer kittlande.

Men plotten som sådan - att hon skulle få dessa pengar för att utföra sitt uppdrag - är fortfarande bra. Väldigt bra. Själva storyn kittlade mitt intresse från bokens första sida hela vägen till slutet.

Och Birgitta har ett väldigt lätt och ledigt språk som gör boken lätt att ta till sig och som inte står ivägen för själva storyn. Sådant gillar jag.

Det här var ingen bok jag stönade mig igenom. Nej, tvärt om läste jag ut den med glädje. Jag trodde ju faktiskt att Annas dåliga humör gentemot Calle skulle vända någon gång. Och visst blev det lite bättre mellan dem mot slutet. 

Men själva slutet var ju inte som jag önskat mig. Så onödigt kände jag. Oväntat skrev en annan bokbloggerska och visst var det oväntat. Men inte oväntat på ett positivt sätt som när man läser slutet och tänker "Aha - så smart. Naturligtvis att boken kunde sluta så - tänk att jag inte klurade ut det." Nej, det här är oväntat som "Nej, men vad gör författaren - det där passar inte in med resten av handlingen. Det är ologiskt och gör hon så för att hon inte kan lösa problemet på ett smartare sätt?"

Anledningen till att slutet blir oväntat på det här trista sättet beror på att det inte förankras tillräckligt. Visst finns det en liten notering tidigare i texten att Calle äger en motorcykel, men hade Birgitta låtit mig som läsare bättre förstå att Calle är en extremsportare som gör sådana här saker när han redan befinner sig i ett totalt lyckorus så skulle jag köpa det. Men inte nu. Framför allt inte som jag förstått att Calle festar så mycket bara för att hämnas på sin far och egentligen är en ansvarstagande ung man. Då kändes slutet bara fel och något som kastats in för att författaren inte fick ihop slutet. Fast det hade hon ju kunnat få - det fanns ju ett alternativ som jag hade hoppats på. Inte lika oväntat, men jag läser ju mycket romance och i romance vet man ALLTID hur boken ska sluta ;)

Nu har jag förstått att det utkommer en fortsättning, en tvåa, vilket kanske kan förklara slutet på första boken. För med ett annat slut skulle det väl inte finnas någon anledning till en uppföljare.

Jag är dock inte övertygad om att jag kommer att läsa uppföljaren. För trots att jag läste ut boken och hade behållning av den, så undrar jag om Birgitta Bergin verkligen kommer att lyckas ge mig en kittlande kärlekshistoria i nästa bok eller om Anna åter igen kommer att vara bitsk och kall i tonen. Och för mig är en kittlande kärlekshistoria väldigt viktigt.

Men, det är väl fel att döma ut en författare efter bara en bok, för det går ju inte alltid att skriva boken som "har allt". Vi får se hur jag gör med fortsättningen. Just nu avvaktar jag nog lite. 

PS! Dessutom tycker jag att Anna ha stått på sig mot Vansbo. Hon sade inte upp sig från uppdraget som Vansbo påstår när han vägrar ge henne pengarna. Tvärt om hävdade hon ju att tiden inte var slut och att hon gärna fullföljde uppdraget. Så när Vansbo vägrar ge henne pengarna trots att uppdraget de facto lyckades borde hon verkligen ha fräst ifrån. Jag blev faktiskt lite sur där för att Anna mesar ihop - hon bara accepterar att det är så och ifrågasätter inte alls vad Vansbo påstår.

Kram Pia

Boken köper du här:
Adlibris
​Bokus