Boktips: Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

Ändå är det inte närmelsevis lika hemskt som det var i verkligheten, berättade Mariette för mig. Jag har svårt att tro att det kan bli mycket värre än de scener som utspelar sig i hennes bok, men tydligen överträffar verkligheten dikten.

Det här är en bok som skulle ha ett egenvärde bara för att den tar upp ett viktigt ämne. Men boken har fler kvaliteter än så. Många fler.

Mariette är en otroligt duktig författare. Hon skriver på ett sätt som imponerade på mig från första sidan. Utan att det blir för mycket, bara perfekt lagom, så gestaltar hon både miljöer och personer. Stundtals är hennes språk poetiskt med klockrena liknelser och metaforer. Ändå tar språket aldrig överhand över berättelsen. Den förstärker berättelsen, men blir aldrig för mycket. Det är en lättläst bok som jag tror skulle passa de flesta.

Att lyckas med gestaltningen är inte lätt. Bara det i sig är värt en guldstjärna. Men som jag sa tidigare har boken flera kvaliteter.

Ni som följt min blogg med skrivartips vet att jag ofta skriver om struktur. Och eftersom jag är miljöförstörd när det kommer till struktur så förväntade jag mig redan på förhand att Sofia ca 25% in i boken kommer tacka ja till Franz erbjudande om jobbet, ca 50% in i boken kommer hon inse att det inte finns någon återvändo - hon är fast, och ca 75% in i boken kommer hon ta steget att försöka fly.

Och Mariette gjorde mig inte besviken. Okej att Sofia tar steget att flytta in hos Franz Oswald lite tidigare än 25% in i boken, men det gör ingenting. Mittpunkten ligger som en smäck. Och vid 75% börjar Sofias flyktplan ta form. Mariette följer den klassiska strukturen och den dramaturgiska utvecklingen funkar jättebra.

Dessutom är det här en trilogi. Klurigheterna med en bokserie är att få varje bok som en avslutande berättelse och ändå låta läsarna ana att det finns något mer. Även det lyckas Mariette jättebra med. Har ni läst baksidestexten på hennes andra bok i serien? Gör det - man får rysningar av obehag.

Men det bästa av allt är ingenting av detta. För bokens största behållning är alla tankar och frågor det ställde hos mig:
 

Och ändå böjer alla på huvudena och mottar slag efter slag efter slag. Och inte ens när Sofia släpper frågan om att allt inte står rätt till så får hon nickningar tillbaka.

Först förstår jag det inte. Men ju längre in i boken jag kommer desto mer går det upp för mig att det inte är så lätt att resa sig upp och gå. Människor har en konstig egenskap att vilja tillhöra en grupp och det får dem att ta de mest konstiga beslut, utplåna sig själva för ... vad? 

Vi har sett det ske om och om igen. Historien är full av exempel:

• Andra världskriget. Hitler. Judeutrotningen. Hur kunde folk gå med på att göra något så hemskt? Ändå hände det.
• Berlinmuren. Ingen på Östsidan hade det bra. Inte ens ledarna i Stasis högkvarter. De låg långt efter Väst i bekvämlighet. Ändå var det ingen som försökte ändra på systemet. Förrän en dag - av en slump - när en person sprang mot muren och vakten bestämde sig för att lägga ned sitt vapen, varefter ännu en och ännu en sprang mot friheten i Väst. Och så plötsligt hade muren fallit. Men det tog typ 40 år innan det inträffade.
• Diktaturer, IS - ja, historien upprepar sig.

Det är inte bara i sekter vi upplever att människor viker sig för övermakten utan att våga ta sig ur. Det verkar vara sådana vi är.

Med en ledare som vill gott kan vi göra otroligt många bra saker tack vare att vi står enade. Men med en ledare som vill ont så blir det som i Mariettes bok. 

Boken fick mig att fundera på hur jag själv skulle ha agerat i en liknande situation. Jag har aldrig varit rädd för att ha en avvikande åsikt och säga den även om alla andra tycker annorlunda. Jag hade protesterat för länge sedan om jag varit Sofia och troligen blivit utkastad innan sektledaren ens kom på tanken att spärra in alla.

Jag hade inte skrivit på kontraktet från början utan att ha strykit i det. Och när Hurtig påstår att tes nummer tre inte passar undergivna människor, så hade jag svarat att de enda som är undergivna är de som böjer sig. De riktigt starka behöver inga andras sanningar för att må bra.

Men samtidigt jobbar jag alltid hårt och vill inte skada någon. Under nollningen på högskolan så gjorde jag mitt bästa för att gruppen inte skulle behöva böta. Först efter nollningen insåg jag hur lätt det är att hjärntvätta folk. Vi gjorde ju precis som de sa utan en tanke på varför. Och skulle någon stå med ett vapen mot mitt huvud lovar jag att jag inte skulle vara ett dugg kaxig.

Jag hoppas verkligen att Mariettes bok gör skillnad. Att den får människor att tänka till så att de inte hamnar i liknande situation som Sofia. Och jag hoppas att den översätts till engelska, slår igenom på den amerikanska marknaden och blir film. Framför allt hoppas jag att den ska få murarna att rämna på alla sekter som finns där ute så att folk släpps fria.

Visste ni att när jag var 17 år gammal så gick jag förbi ett tält inne i Stockholm. Där stod människor och sa:

Kom in och gör en enkel test så berättar vi vem du är.

Coolt tyckte jag och fyllde i en A4-sida med frågor, lämnade in den och trodde glad i hågen att jag skulle få veta min personlighet. Men nej då. Svaret jag fick var att jag hade en del saker att arbeta med och att de ville att jag skulle gå deras kurs. Den var gratis. Men eftersom jag var under 18 år så behövde jag mina föräldrars godkännande.

Lite konstigt tyckte jag det var att jag "hade saker att arbeta med". Det var väl inget fel på mig. Men likväl tog jag med mig papperet hem för att få den där underskriften. Det var ju gratis och rätt spännande. Men mamma tittade på papperet och fnös: 

Ingenting är gratis här i livet. Det måste vara något skumt. 

Det var först senare jag fick veta vilka Scientologerna var och att de lockar in sina medlemmar genom att erbjuda gratiskurser där de påstår att man mår dåligt men att de har svaret på alla ens problem.

Tack mamma för att du sa så kloka ord. Ditt goda råd har jag burit med mig hela livet. Eller som min lärare i finansiering sa när han blev erbjuden en riktigt bra finansieringsdeal:

Verkar det för bra för att vara sant - lägg benen på ryggen och spring.

Kram Pia

Boken kan ni köpa här:
Adlibris
Bokus