Vad ingår i ett lektörsutlåtande?

Varför ska man anlita en lektör?
Vad får man egentligen för pengarna?


Eftersom återkommande frågor är vad en lektör sysslar med, vilken utbildning och bakgrund som är adekvat för en lektör och hur man ska tänka för att hitta rätt lektör, så tänkte jag publicera ett lektörsutlåtande så att du får se vad som kan ingå. 

Alla mina lektörsutlåtande skiljer sig åt - de är individuellt anpassade efter de styrkor och svagheter som finns i just ditt manus.

Det manus, vars lektörsutlåtande jag ska dela med mig av här idag, är ett mycket välskrivet manus. Författaren hade redan anlitat en lektör innan mig, vilket märktes. Ändå fanns det mycket att arbeta vidare med. Det är viktigt att det kommer fram att även välgenomarbetade manus kan förbättras. Det blev två lektörsrundor med mig innan författaren kände sig nöjd och skickade in manuset till ett förlag och fick det antaget. 

Boken hade aldrig blivit antagen om det inte vore för dig, har kunden sagt till mig flera gånger. Men det var faktiskt författaren själv som gjorde jobbet att skriva om manuset - inte jag. Det ingår nämligen inte lektörens arbeta att skriva om manuset åt kunden.

Innan jag avslöjar vem denna författare är och vad jag skrev i mitt lektörsutlåtande, vill jag förklara vad en lektör gör.
 

Lektörens uppdrag

En lektör är en person som i professionellt syfte läser ditt manus. Det finns två typer av lektörer:

  • De som jobbar åt ett förlag och som läser manuset för förlagets räkning. Dessa lektörer har till uppgift att rådge förlaget om manuset håller för utgivning. Det är inte alls säkert att dessa lektörsutlåtanden innehåller råd om hur manuset kan förbättras.
  • De som jobbar åt dig som författare och som läser manuset för din räkning. Dessa lektörer har till uppgift att rådge dig som författare hur du kan förbättra ditt manus så att du ökar chanserna för utgivning. Här ska du kräva att få svar på frågan hur ditt manus kan bli bättre - det är nämligen det du betalar för.


Det är också viktigt att du vet vad en lektör gör och inte blandar ihop lektörens jobb med andra yrkesgrupper. 

  • Lektörens uppgift är att ha helikoptersyn på ditt manus. Lektören tittar på det stora sakerna som t.ex. om det finns ett framåtdriv i berättelsen, om det är spännande, om den dramaturgiska strukturen håller, om karaktärerna är intressanta, om scenerna fyller ett syfte, om val av perspektiv, berättarröst och gestaltning stärker eller stjälper berättelsen. Det kan handla om att du måste flytta om scener, stryka karaktärer, välja en annan berättarteknik, gestalta mer - allt sådant som gör att du måste skriva om berättelsen på djupet. Lektörens uppgift är däremot inte att gå in i texten och stryka och skriva om - det lämnas åt författaren. Lektören är bara en rådgivare. 
  • Redaktörens uppgift är att precis som lektören ha en helikoptersyn. Men samtidigt går redaktören in i manuset med en rödpenna och stryker och ger exempel i texten. Redaktören går med andra ord djupare ned i detaljer, stryker och skriver om för att få fram budskapet till författaren. Det gör att en redaktörstjänst är dyrare en en lektörstjänst. Normalt är redaktören kopplat till ett förlag, men du kan köpa in en redaktörstjänst om du t.ex. planerar att ge ut din bok på eget förlag eller om du vill ha en ordentlig genomgång av manuset innan du skickar det till ett förlag.
  • Korrekturgranskarens uppgift är att rätta stavfel, grammatiska fel, syftningsfel och andra korrekturmissar som t.ex. att mattan som var röd i en scen är vit i nästa eller att det inte kan ha gått tre veckor mellan de två händelserna i kapitel 14 och kapitel 36. Eftersom det här är finlir är korrekturgranskning det sista steget innan boken går till tryck. 
  • Spökskrivarens uppgift är att skriva manuset åt dig. Du står för storyn. Någon annan skriver. Det är bara ditt namn som står på boken, inte spökskrivarens. Denna tjänst är av naturliga skäl väldigt dyr - det tar många timmar att skriva en bok.


Vad du får för pengarna beror är en kombination av två saker.

  • Dels beror det på vilken lektör du anlitar eftersom vi alla är individer och har olika styrkor och svagheter.
  • Dels beror det på hur öppen du är att ta till dig av de råd som ges. Skicka inte ditt manus till en lektör om du bara vill få en klapp på axeln att du skriver bra och att manuset är toppenbra som det är. Lektörens uppgift är att förbättra ditt manus - oavsett hur bra det redan är. 

Det gör att en lektör kan vara rätt för en person, men fel för någon annan. Och tvärt om. Det kan också vara så att en lektör som fungerar vid en tidpunkt i ditt liv inte fungerar lika bra vid en annan tidpunkt. Och tvärt om.

Att hitta rätt lektör är inte alltid det lättaste - framför allt eftersom en lektör inte är gratis. Du kanske bara har råd att anlita en enda lektör och då är det viktigt att du hittar rätt person. Där kan jag tyvärr inte guida dig mer än att du får titta på hemsidor och referenser och gå på magkänslan.
 

Vems manus är det jag har lektörsläst?

Det lektörsutlåtande jag kommer publicera här i bloggen idag skrev jag till David Hulth Wallgren som debuterar som skönlitterär författare på Prinz förlag med en humoristisk och tänkvärd relationsroman som heter Grattis älskling. Boken går att förbeställa redan nu och går att köpa från och med den 11 oktober.

Såhär står det på baksidan om boken:
Tove Berners äktenskap håller på att glida henne ur händerna. Kristian blir allt mer undflyende. Han verkar mest bry sig om sin nya kollega Rebecka, som får honom att tjuta av skratt. Samtidigt närmar sig Toves 35-årsfest, och hennes nyförälskade syster kommer hem från London med en skäggig filmregissör i släptåg. Tove flyr undan. Under en kall kvällspromenad i Hammarby sjöstad stöter hon på den unga studenten Nicholas, och utan att hon själv förstår hur det gick till sitter hon snart i en taxi med honom på väg ut i Stockholmsnatten. Grattis älskling är en vass och mycket rolig skildring av äktenskapets svårigheter, om längtan efter kärlek och om att tappa bort sig själv.

Redan när jag fick manuset i min hand den allra första gången så visste jag att boken hade potential att bli utgiven på ett stort förlag, men den var långt ifrån så perfekt den skulle kunna bli. 

Jag skrev ett långt lektörsutlåtande till David, som redigerade om boken och valde att anlita mig igen.

Många undrar säkert varför man antlitar en lektör flera gånger.

  • Dels beror på att en lektör jobbar i lager - det är som att skala en lök. Det är t.ex. ingen idé att påpeka vissa saker om texten ändå ska skrivas om, eftersom den där omskrivningen ändrar allting. När författaren redigerat texten kommer nya problem i dagen och lektören kan gräva djupare.
  • Dels beror det på att det tar tid att se på sitt manus med nya ögon och inse hur långt man faktiskt är tvingad att göra de där förändringarna som lektören föreslår för att det ska bli riktigt bra. Ibland behöver man som författare höra samma råd både en, två och tre gånger.
Därför kan det vara värdefullt att anlita en lektör flera gånger.


Idag kommer du att få ta del av det andra lektörsutlåtandet som jag skrev till David. Naturligtvis skulle jag aldrig publicera det utan Davids tillåtelse. När jag frågade David om det var okej att jag publicerade lektörsutlåtandet på min blogg så svarade han:

Ja - och du får gärna ta med följande:

Jag anlitade Pia som lektör efter att jag skrivit igenom hela min berättelse. Jag var nöjd med delar av manuset, men hade svårt att sätta fingret på vad jag skulle göra för att förbättra det.

I det utlåtande som Pia återkom med, satte hon fingret på svagheter och otydligheter. Framför allt satte hon karaktärernas funktioner och roller i ett större sammanhang. Det handlade mest om huvudpersonens drivkrafter och mål, vilket var helt avgörande för hela berättelsens framåtrörelse; dels i ett strukturellt perspektiv, men också i enskilda scener och kapitel. Jag skrev om manuset en gång och fick ett andra utlåtande. Utöver det hade vi ett samtal på telefon.

För mig som författare var det ett oerhört värdefullt stöd. Jag har anlitat en en handfull lektörer tidigare. Kvaliteten har verkligen varierat. Ett par av dem har varit väldigt bra på gestaltning och det har varit värdefullt. Pias arbetsmetod där både struktur och nedbrutna delar av manuset bedöms, upplevde jag som väldigt användbart. Jag har nyligen påbörjat arbetet med en ny bok och i planeringen av den har jag stor nytta av de utlåtanden jag fått av Pia.


Tänk på att alla lektörer jobbar på olika sätt. Jag har valt att dela upp lektörsutlåtandet i olika rubriker som berör olika styrkor eller problem i manuset. Vilka rubrikerna blir beror helt och hållet på manuset och är olika för varje kund.

Såhär såg i varje fall det andra lektörsutlåtandet ut som jag skrev till David om hans bok Grattis älskling.
 

Språket

Du skriver otrolig bra. Du har en enorm känsla för språket och hur du ska använda det för att få till det du vill förmedla.

Du använder dig av ordföljder och uppreningar för att förmedla en känsla, eller ta fram komiken. Jag gillar det skarpt. Det känns genomtänkt och säkert. Du lyckas få med humor - jag skrattade i säkert varje scen. Det här är din styrka. Fortsätt så.

När du läser mina kommentarer till manuset så har jag få kommentarer om språket. Det är för att jag inte lade märke till språket förrän jag kommit en bra bit in i boken. Och det är ett bra betyg. Det betyder att språket förstärker det du vill säga, utan att ta överhanden. Det lägger sig inte i vägen, utan finns där för att stötta din berättelse.

När jag äntligen blev medveten om språket insåg jag hur fantastiskt du bygger upp din berättelse med hjälp av orden och jag blev väldigt imponerad.

Språket passar dessutom genren och den tänkta målgruppen. Ditt språk är alltså helt rätt och din styrka som författare.
 

Premiss och tema

Vi har ju pratat en del om ditt tema och jag vet att ditt ursprungliga tema föll när du skrev om manuset. När jag läste kapitlet där Tove pratar med sin pappa såg jag en möjlig premiss i din bok som skulle kunna utvecklas till ett intressant tema.

  • Premissen är: Är det möjligt att förlåta otrohet?
  • Följdfrågor kan bli: När är det möjligt att förlåta otrohet? Är otrohet någonsin okej?


Om du låter Tove ställa den frågan och försöka besvara den så har du ett intressant tema att bygga upp din berättelse kring. Lyckas du besvara frågan - åtminstone för Tove - så kan du hjälpa andra som hamnat i samma situation att komma fram till hur de själva ska göra.

Du kommer få ett djup i boken, den kommer tilltala en bredare läsekrets och du har en viktig fråga som du kan diskutera i TV-sofforna. Ett tema som detta kan sälja din bok.

Men för att det ska bli verkligt måste du förstärka frågorna, låta Tove fundera i de här banorna, leta efter svar och slutligen hitta ett svar på frågorna.

Det är möjligt att du redan i första kapitlet måste göra det troligt för läsarna att Kristian är otrogen. Åtminstone ska Tove starkt misstänka att det är så. Då har du en hel bok att utforska de här frågorna kring.

Men framför allt måste du lyfta fram frågorna i slutet. Just nu snuddar du vid dem som hastighast, där när Tove pratar med sin pappa. Om du låter Tove redan ha funderat på frågorna så kan pappan bli den som levererar svaren till henne och som hjälper henne att fatta ett slutgiltigt beslut hur hon ska gå vidare med sin make. 
 

Handling och mål

Vi pratade tidigare om vikten av att Tove har tydliga mål eftersom det är jakten på att nå dessa mål som är detsamma som bokens handling.

Du har skrivit om början och strukit semesterresan. Jag gillar den nya början, men det blir tyvärr inte lika tydligt för läsarna vad Tove har att förlora som i den gamla början.

När Kristian kom hem och sa att de inte kunde resa så led jag verkligen med Tove, jag förstod hur besviken hon blev. Att inte få resa på drömsemestern dagen innan man ska iväg är nog ett slag i magen som de flesta läsare kan relatera till. Därmed knyter de snabbt an till Tove och ställer sig på hennes sida.

Den nya början har inte denna absoluta anknytning till Tove. Okej, hon vill ha mer närhet till sin make. Men det är lite flytande vad hon har att förlora. Det är inte lika tydligt som en förlorad drömresa om jag säger så.

Jag förstår dock vad du velat komma med att stryka semesterresan: Det var en bra början, men sedan då? Vad händer efter att resan är inställd? Hur får du Tove mål att förskjutas från att resa utomlands med familjen till att hitta tillbaka till närheten till Kristian?

På den punkten blir den nya början tydligare. Här är Toves mål redan från början att hitta en närhet i relationen, antingen med Kristian eller med någon annan. Hon saknar intimiteten och känner att de är på väg isär.

Problemet är att det inte blir lika tydligt som i semesterresan vad hon har att förlora. För att du ska knyta an läsarna måste det bli tydligare. 

Mitt förslag är att du antingen tar tillbaka resan, men snabbt ändrar Toves mål från att resa utomlands till att hitta tillbaka till närheten med maken. Kanske kan du knyta ihop det med att hon misstänker att Kristian ställt in resan för att han har en affär med Rebecka? Och sedan är farsen igång med alla dess förvecklingar som kan uppstå av ett sådant antagande.

Eller så har du kvar din nuvarande början, men förtydligar vad Tove har att förlora om hon inte når sitt mål att hitta tillbaka till närheten.

  • Varför är det så viktigt för henne att ha närhet?
  • Vad händer om hon förlorar den?
  • Eller är det Kristian i synnerhet som det är så viktigt för Tove att ha och vad har hon att förlora om de skiljer sig?

 
Ett sätt är att förtydliga Toves misstanke om att Kristian är otrogen. De flesta kan nog relatera till det jobbiga att inse att ens partner är otrogen. Om du sedan kan binda upp det kring vad Tove kan förlora om det är så - hela livet som hon byggt upp med maken, ett fint hem, två fina barn, en dröm om att bli gamla ihop - så blir det tydligare vad hon har att förlora.

Jättebra att du tar upp det här med intimiteten - första kapitlet funkar fint. Men du bör snabbt trappa upp huvudproblemet.

Det är viktigt att Tove har mycket att förlora om du vill få med dig läsarna. 
 

Logiken

Den strukna semesterresan får en annan konsekvens: Jag förstår inte vad Tove gör hemma om dagarna. Varför är hon inte på jobbet som alla andra och var är hennes barn om dagarna?

Det är viktigt att du på ett tidigt stadium förklarar de sakerna för läsarna så att de inte behöver lägga energi på att fundera.

Med semesterresan fick vi ju en förklaring: Tove  var ledig och hon skickade tillbaka barnen till dagis i ren frustration.

I den här versionen är Tove hemma om dagarna, vi vet inte varför, medan barnen är spårlöst försvunna.

Tove skriver förvisso på ett manus, men det verkar snarare vara någon form av hobby än ett jobb. Hon verkar inte ha tagit tjänstledig för att bli klar med manuset. Det baserar jag på hennes ovilja att låta någon annan läsa och att hon själv tycker att det är skit och bara spretiga anteckningar. En person som tycker så om sitt eget manus tar inte ledigt från jobbet för att bli ”manusförfattare på heltid”. Dessutom har hon hållit på med samma manus i tio år (typ). Hade hon tagit ledigt för att skriva borde hon vara klar på ett år.

Är hon mammaledig borde barnen vara med, men de är borta.

Därför förstår jag inte vad Tove gör hemma om dagarna och vart barnen tagit vägen.

En annan logiskt lucka är varför Elin och Pontus bor hos Tove när Pontus uppenbarligen har en egen lägenhet i Stockholm. Det löser du enkelt genom att låta honom slagga på soffan hemma hos någon trångbodd kompis. Han kan till och med ha bakat limpan i kompisens pyttelilla kök, men tala om det för läsarna så vi slipper fundera.
 

Karaktärerna

Det funkar mycket bättre nu med karaktärerna i boken. Jag tycker att alla fått en tydlig roll som stärker handlingen.

Elin och Pontus funkar bra. Likaså mamman och pappan. De förstärker storyn och har hittat sina roller.

Lotta behöver däremot justeras något. Hon stjäl tyvärr showen mer än hon tillför just nu. Hennes nuvarande roll - att vara den person som Tove pratar film med - har övertagits av Pontus och till viss del av Nicholas. Du behöver inte tre personer med samma funktion.

Fundera på vad Lottas egentliga roll är i berättelsen och förstärk den. Jag skulle säga att hennes viktigaste roll är att vara Toves mentor. Det är Lotta som ska få Tove att ta steget från Akt 1 till Akt 2 (övergången sker i Plot Point 1, del 5 i mitt strukturschema). Men för att det ska vara möjligt tror jag att du måste ändra Lottas inställning något.

Idag är Lotta den som håller Tove tillbaka. Det är Lotta som vill att Tove ska ignorera maken. Jag får intrycket av att Lotta inte ens tror att Kristian är otrogen. Låt istället Lotta blir den som pushar Tove att misstänka maken för att vara otrogen och som uppmuntrar henne att prova lyckan med Nicholas.

Du skrev på ett ställe att Lotta aldrig gillat Kristian. Visa det då genom att göra Lotta till den som ivrigast förespråkar att Tove borde ge upp skitstöveln och satsa på något annat. Eftersom du har flera andra som pushar Toves filmintresse - både Pontus och Nicholas - så behöver inte Lotta ha den rollen hon också.

Nicholas roll måste också förstärkas. Problemet är att det fortfarande inte finns någon gnista mellan honom och Tove. Han är intresserad av henne men hon verkar totalt ointresserad av honom. Jag vill ha känslor, känslor, känslor från Toves sida när det kommer till Nicholas så att han blir intressant och spännande. Om inte Tove tjusas av honom så gör inte vi det heller.

Förstärk hans intresse för film och byt ut diskussionerna om glass, kaffe, engelsk konfekt och flaskskepp till att istället handla om film. Jag tror han kan tjusa henne rejält där om du förtydligar deras gemensamma filmintresse. Men glöm inte att visa Toves känslor. Idag är hon tyvärr helt känslokall när det kommer till Nicholas och det är skittrist för en kärlekstörstande läsare som jag :)

När Tove är med Nicholas är det två saker du ska fokusera på:

  1. Hur kan Nicholas ge henne den närhet hon så innerligt längtar efter?
  2. Jämför honom med Toves make Kristian.


Låt det bli tydligt att Tove är intresserad och blir smickrad av Nicholas uppvaktning, till och med ser honom som ett möjligt alternativ till den frånvarande maken. Låt Toves tankar vandra mellan de båda männen så det blir tydligt för läsarna att hon står inför ett val.

Du kan göra så mycket mer med deras relation om du låter Tovea ha känslor för Nicholas. Du kan till och med låta deras relation gå så långt att hon har sex med honom, eller nästan har sex med honom, för att ytterligare förstärka frågorna:

  • Går det att förlåta en otrohet och under vilka förutsättningar är det möjligt?
  • Är det kanske löjligt att bry sig om något så trivialt som sex när man har ett helt liv ihop?
  • Är vi dumma som anser att en sexuell affär är det som får relationen att bära eller brista?
  • Varför bryr vi så mycket om den fysiska sexakten?
  • Varför är sex så viktigt i en relation att den måste vara exklusiv för att relationen ska hålla?

Lyft upp valet mellan Nicholas och Kristian som ett av de viktigaste hindren som Tove måste ta sig förbi för att nå sitt mål och besvara frågan om hon ska leva vidare med Kristian eller inte.
 

Håll rollen

Inom teatern säger man åt skådespelarna att aldrig gå ur rollen. Vad som än händer måste de stanna i sin roll. Annars blir det inte trovärdigt. På samma sätt gäller det Tove.

Om du vill att Tove ska vara upprörd kan hon inte börja fundera på något trivialt eller något annat, som t.ex. en tillbakablick. För en upprörd person skulle aldrig tänka så. Därmed har du låtit Tove stiga ur rollen som upprörd.

När hon stiger ur rollen som upprörd och istället låter tankarna sväva iväg på något helt annat, så tror inte vi läsare på dig när du påstår att Tove är upprörd. Uppenbarligen bryr hon sig inte nämnvärt om att maken kanske är otrogen med Rebecka eftersom hon tänker på något helt annat.

Om hon är en kvinna som längtar efter närhet borde hon visa mer känslor; inte hoppa in i en taxi med Nicholas utan att känna något, inte bli kysst utan en enorm känslostorm. När hon så känslokallt gör alla dessa saker med Nicholas blir hon inte en kvinna som längtar efter närhet och hennes mål känns därför inte så viktigt för henne.

Det är viktigt att karaktärerna agerar och tänker på ett sätt som stödjer det du vill visa med berättelsen. Tänk på det när du ger liv åt Tove. Hon far ofta bort i ovidkommande tankar om det som varit, eller så betraktar hon nuet utan att ha några känslor för vad som sker. Det får mig att tolka henne som att hon inte bryr sig så mycket om målet att hitta närheten igen.

Släpp aldrig Toves roll som kvinnan som dag ut och dag in funderar på sin relation med maken och vad som ska bli av deras äktenskap. Enda gången du kan släppa tanken på maken är när Tove längtar efter närhet så mycket att hon funderar på någon som kan ta makens plats, t.ex. Pontus eller Nicholas.

Jag vet att Tove har ett annat mål - att skriva filmmanus - men det är underordnat relationsdramat. Så fort Tove tänker mer på film än på sin make så indikerar du att målet att hitta tillbaka till närheten med maken är oviktig och då faller grundstoryn.

Släpp aldrig rollen!
 

Känslor, känslor, känslor!

Överallt i manuset har jag kommenterat: Mer känslor!

Din bok vänder sig till kvinnor och kvinnor älskar känslor. Då menar jag inte att du ska skriva att Tove är ledsen. Du måste visa det.

Kom ihåg att alltid knyta varje scen till Toves mål att hitta tillbaka till närheten (och besvara frågan om otrohet går att förlåta). Så vad Tove än gör så måste du in med tankar och känslor som speglar Toves mål.

När hon pratar med sin far - få in hennes tankar och känslor om sitt eget äktenskap. Och så vidare och så vidare. Jag har massvis av kommentarer om det hela manuset igenom.
 

Gestalta

Det räcker som sagt inte att förklara att det är på ett visst sätt. Vi läsare vill se det med egna ögon för att tro att det är så.

Glöm därför inte bort att gestalta. Jag har på ett flertal ställen kommenterat att du ska gestalta mer och förklara mindre.

Istället för långa inre monologer där Tove förklarar för läsarna hur det ligger till eller hur hon känner sig så vill jag att du visar hur Tove känner sig. Det gör du enklast i nuet, genom att låta Tove direkt tänka de tankar som hon påstår sig ha tänkt i sina inre monologer.

När du gestaltar kommer du även att inse att vissa saker som du påstår att Tove känner eller gör inte är trovärdiga, som: Är du verkligen helt säker på att Tove inte önskar att Kristian ska anfalla henne och börja tokkyssas i snödrivan utanför Konsum?

När du gestaltar kommer nämligen den verkliga Tove fram och henne kan du inte tvinga in att göra eller tänka något som inte stämmer med den hon är.

Ta som vana att gestalta i alla scener. Utvikningar och återberättande händelser ska inte vara den primära källan för att förklara vem Tove är. Det visar du genom att använd nuet och gestalta vad Tove gör, säger, tänker och känner. Tänk på att alla saker räknas som:

  • Vilka detaljer lägger hon märke till och hur upplever hon dem? Är låten på radion glad eller sorgsen?
  • Vart går hennes tankar? Är det till att beskriva Lotta för oss läsare eller är det till att fundera på varför Kristian beter sig så konstigt?
  • Hur är hennes minspel och kroppspråk?
  • Hur agerar hon?
  • Vad säger hon?


Tänk på vad du gestaltar så att Tove inte faller ur rollen. Gestaltningen måste överensstämma med det du vill ha sagt. För vi läsare bryr oss inte om vad Tove påstår, vi bryr oss om vad vi själva kan utläsa av hennes agerande, kroppspråk och vart hennes tankar går.

Jag har en uppgift till dig:

  • Gestalta en scen där Tove hävdar att hon är jätteglad, medan du ska få läsarna att förstå att hon är högst olycklig. Tove försöker övertyga sig själv om att hon är lycklig, men läsarna måste inse att hon ljuger för att skydda sig själv. Med andra ord - påstå en sak men visa något annat.


När du är klar ska du fundera på vad läsarna tror mest på? Det Tove påstår eller det hon gör?
 

Tempot

Tempot är betydligt bättre i den här versionen, men det finns fortfarande saker att jobba på.
Tre viktiga saker påverkar tempot i din berättelse, nämligen:

  1. Felaktigt placerade tillbakablickar.
  2. Konflikter som rinner ut i sanden.
  3. Svaga drivkrafter hos Tove.

Tillbakablickar

Du har strukit många av de tillbakablickar som drog ned tempot i förra versionen. Det är mycket bättre nu. Skitmycket bättre :)

Fortfarande finns det en del tillbakablickar som hamnar fel. Jag skriver hamnar fel, för de får Tove att gå ur sin roll som den upprörda och ledsna hustrun som kämpar för sitt äktenskap. Istället får de Tove att verka ointresserad av sin relation med maken Kristian.

Jag har markerat de felaktigt placerade tillbakablickarna överallt där de dykt upp. Knepet är att bara behålla de tillbakablickar som stödjer storyn och stärker sådana egenskaper hos Tove som har betydelse för handlingen.

Ska hon tänka tillbaka på en händelse måste den omedelbart kopplas till hennes tankar och känslor för vad som är på väg att ske med hennes relation. Om den inte gör det så stjälper den berättelsen, snarare än stärker den. 
 

Konflikter

Man bygger upp en boks spänning genom att eskalera konflikterna, inte att kasta in nya. Du ska krama sista droppen ur citronen och inte slänga iväg den opressad. (Denna liknelse har jag snott från Lennart Guldbrandsens bok Manusförfattarens guide.)

Tyvärr finns det en hel del opressade citroner i din berättelse. Nicholas är en sådan.
När Nicholas kysser Tove vänder hon bort huvudet och avbryter kyssen. Sedan vattnar de blommor tillsammans som om ingenting hänt.

Snacka om att lura läsarna på konfekten. Hela scenen faller platt till marken. Det blir mjäkigt. Ungefär som en sexakt utan orgasm.

Du sitter på världens chans att göra det här till något riktigt bra.

Tänk dig att du ska bygga upp konflikten med Nicholas så att det blir slutet på ett stort crescendo där Tove brottats med sina tankar och känslor om de båda männen en längre tid. Du ska få läsarna att sitta som på nålar för att få veta hur det ska gå. Ska de falla i varandras armar och älska passionerat eller ...? Slutligen briserar allt i en kyss som får hela helvetet att explodera i ett hav av känslor. Och känslostormen får Tove att äntligen inse något viktigt, något oerhört viktigt som för berättelsen in på ett nytt spår - Tove inser att Nicholas inte är rätt man för henne!

Det här är ingen liten grej, det är en dealbreaker - en vågskål som tippar över och gör att berättelsen tar en ny vändning. Det är din viktiga Midpoint.

Från och med nu finns ingen återvändo. Tove inser det - Nicholas är inte rätt väg att gå. Hon kan inte lösa problemet genom att få närhet av någon annan man. Hon måste konfrontera sin make.

Det är en nyckelscen, så oerhört viktigt att du inte kan kasta bort den.

Tove kan naturligtvis inte vattna blommor med Nicholas som om ingenting hänt. Och Nicholas kan inte vattna blommor med henne. Deras relation står och faller med denna kyss.

Tove måste rusa ut ur huset, bort från Nicholas och alla svåra känslor. Mer DRAMATIK! Det är sådant som får boken att gå från lam till spännande.

Låt konflikterna eskalera, inte rinna ut i sanden. 
 

Drivkrafter

Det är viktigt att det är Tove som driver upplösningen av storyn. Det är hon som ska stiga fram som hjälten som löser problemet.

Här tycker jag att du kan göra henne starkare och låta henne ta en större roll i bokens upplösning.

För att få Tove att ta ledartröjan och driva storyn så måste du låta hennes agerande att inte inleda en relation med Nicholas bli ett medvetet val, ingenting som görs för stunden.

Hon måste fundera på honom och om han menar något mer, det måste pirra till när hon tänker på ”äventyret” med en yngre man - även om det egentligen bara handlar om att hon är smickrad över att en man uppskattar henne. Det kan räcka med så lite när man känner sig negligerad av maken. Låt henne tråna efter Nicholas, för sådant gillar vi kvinnor. :)

Det måste också bli tydligt att Tove tar ett aktivt val att inte fortsätta relationen med Nicholas för att hon har valt Kristian. Kyssen kan ge henne en viktig insikt som hon inte förstått tidigare.

På samma sätt gäller det scenen där Nicholas och Tove går isär. Här är det Nicholas som berättar att han gått tillbaka till flickvännen. Det blir odramatiskt och rätt trist samtidigt som Tove inte behöver ta några beslut.

Låt Tove styra scenen. Det blir t.ex. intressantare om Nicholas tar kontakt med Tove och säger att han är förälskad i henne, varefter Tove ställs inför ännu ett val: Vem ska hon välja? Helst ska det ske efter att maken erkänt sin otrohetsaffär så att vi läsare förstår att Nicholas är en möjlig utväg.

Ska hon ta den eller inte?

Hur hon väljer visar oss också vem hon är innerst inne, du får ett djup i karaktären som är svår att visa om hon inte ställs inför svåra val.

Toves val blir att säga nej till Nicholas. Han är inte den hon vill ha, han var ett substitut för Kristian. Det i sin tur ger henne en ledtråd om att det är värt att satsa på maken. Tove har gjort ett aktivt val - hon är inte slav under förhållandena: Hon tar egna beslut om sitt liv.

När det kommer till Kristian så är det fortfarande han som kräver att Tove ska berätta om sin relation med Nicholas istället för att Tove är den som tar ledartröjan och ställer maken mot väggen. Tove blir en passiv spelare som tvingas gå in i försvar. När hon väl går till motattack är det för sent - vi läsare tycker redan att hon är rätt mesig - och hon gör det inte så aggressivt som det skulle behövas.

Låt istället Tove vara den som ställer Kristian mot väggen. Låt henne börja utfrågningen om otrohet. Sedan kan han kontra med att han minsann sett henne krypa in i en taxi med en främmande man mitt i natten.

Dessutom är det en brist att Tove utan vidare tror på Kristians story att han inte haft ihop det med Rebecka och förlåter honom omedelbart.

Det blir en som en ballong som pyser ut istället för spricker. Storyn blir lam. Som läsare tänker man: Jaha, var det allt? Så mycket väsen för ingenting. Här har hon grubblat och grubblat och grubblat och så släpper hon allt med ”Jaha, om du säger att du inte varit otrogen så tror jag dig”.

Ytterligare en risk är att man som läsare tror att boken är slut där. Jaha, de fick varandra. End of story.

Du måste behålla spänningen hela vägen in i mål och det gör du genom att låta Tove ha kvar sina tvivel när det kommer till Kristian. Dessutom är det hon som ska pressa honom att erkänna, helst genom bra argument till varför han varit otrogen som att hon vet att han satt i baren med Rebecka när han skickade SMS hem att han jobbade över. Eller att hon smyger sig på honom och tar honom på bar gärning när han ger Rebecka en kyss.

I din version är det Kristian som erkänner sin otrohet. Tove är åter igen en passiv medpassagerare som får allt serverat. När det händer pressar hon honom inte särskilt hårt.

Åter igen blir allting så lamt. Tove ställer honom inte riktigt mot väggen. Hon accepterar och går in i en tyst motreaktion. Hon blir aldrig den beslutsamma krigare som behövs för att handlingen ska stegras mot slutet.

Tove blir passiv, inte aktiv. Dramat uteblir.

Samma sak gäller scenen med Toves pappa. Det är fadern som ringer henne, inte tvärt om. Låt Tove ta initiativ till mötet så att det blir tydligt att hon är den drivande.

Slutet puffar dessutom på och slutar i ett ingenting. Det mest dramatiska är det nya filmmanuset. Men i Toves eget liv får vi inte ens veta hur det gick. Åter igen blir det som en sexakt utan orgasm.

Det behövs stegrade konflikter, mer dramatik och att Tove tar ledartröjan och styr upp sitt liv så hon når sitt mål.
 

Biintrigen

Toves filmintresse är en biintrig och som biintrig är den underordnad Toves verkliga mål att få till en intimitet och närhet i relationen. 

Knepet att få bihistorien att fungera är att knyta samman den med huvudintrigen. Det bästa är om du:

  • inte kan uppnå mål 1 om du inte uppnår mål 2, eller
  • om mål 2 leder till att du uppnår mål 1.


Med det sagt så gillar jag skarpt att du plockat fram Toves filmintresse. Använd det för att knyta ihop Toves två mål. Genom att hon och Nicholas har ett gemensamt intresse, film, börjar de prata. Tack vare att de börjar prata blir hon intresserad av honom på ett romantiskt plan och ser honom som en potentiell man som kan ge henne den närhet hon saknar i sin relation med Kristian.

Du har flera sådana jättebra referenser, som att Pontus och Tove hittar varandra genom sitt gemensamma filmintresse. Det är superbra att Pontus ”ser” Tove så att hon känner sig uppskattad. Där kopplar du samman de två målen på ett jättebra sätt.

Det är också jättebra att du i slutet låter Tove använda sitt eget liv för att skapa ett fantastiskt filmmanus. Extra roligt är om vi t.ex. i slutscenen får se Tove gå och titta på sin egen film, tillsammans med sin make som hon nu har förlåtit.

Det är så du ska använda Toves två mål för att förstärka berättelsen.

Tänk på att ALLTID låta Toves mål vara i fokus för varenda liten scen i hela boken. Ska du ha med en scen där Tove träffar sin väninna, låt för guds skull Tove tänka på problemen hon har med sin make. Du kan göra en jättekul scen där Tove tänker på sin make och svarar goddag yxskaft på Lottas frågor.

Det är Tove som är huvudpersonen, det är Toves mål som är intressanta. Lotta är rekvisita. Hon är ett verktyg du har för att förstärka Toves mål. Du behöver alltså inte berätta för läsarna vem Lotta är. Det ger sig - läsarna förstår mer än du tror. :)
 

Slutscenen

Nuvarande slutscen fungerar inte alls. Det finns tre viktiga skäl till det:

  1. Få läsare gillar öppna slut.
  2. Det är för lamt.
  3. Det visar inte att någon förändring har skett. Det är status quo från bokens början när det kommer till Toves relation. Den började svajigt och slutade svajigt. Ingenting har förändrats.


Ettan är lätt att åtgärda - se till att inte ha ett öppet slut. Slut cirkeln.

Tvåan kräver en konfliktupptrappning, att du kramar ur citronen. Mer dramatik helt enkelt. Det finns en anledning till att det precis innan slutet ska finnas ett klimax - en scen där allt ställs på sin spets. Och den ska vara så bra att läsarna talar om det när de lagt ifrån sig boken. Hitta ditt klimax.


För kom ihåg - de bästa klimaxen levereras med en twist. ;)

Trean innebär att du måste knyta an slutet till början. Något som skedde i början ska upprepas mot slutet, men tvärt om så att man förstår att det skett en förändring antingen hos karaktärerna eller i handlingen.
  • Om boken börjar med att en person går in genom en dörr, så slutar den med att samma person stänger dörren bakom sig och går.
  • Om boken börjar med att Tove inte får så mycket som en kyss på julafton, så slutar den med en julaftonscen där maken (eller en annan man) böjer sig ned och ger Tove en djup kyss.
  • Om boken börjar med att Kristian ställer in semesterresan, så slutar den med att familjen åker på semester.

Du kan också vända på det. Om du har ett bra slut så kan du använda det för att skapa den optimala början.

Jag gillar att du låter Tove använda sin erfarenhet till att skriva ett fantastiskt filmmanus. Vore det inte en bra slutscen att låta Tove se sin egen film på biopremiären, tillsammans med den man hon väljer att leva sitt liv med? Om det är Kristian ska han stå vid hennes sida stolt som en tupp när journalisternas frågor haglar.

Men då bör du också börja första scenen med att Tove sitter och skriver på sitt manus. Kanske hon stångas med det dåliga manuset när maken beter sig illa mot henne och hon inser - till sin fasa - att han kanske är otrogen. Kanske hon störs i sin koncentration av att han kommer in genom dörren och skrattar åt något i telefonen. Hon går fram för att hälsa och han ignorerar henne totalt. Vid middagen försöker hon berätta om sitt manus men han verkar totalt likgiltig inför allt hon säger. Han har inte tid, han måste jobba. Han skjuter undan henne när hon försöker krama om honom.

Hitta den där cirkelreferensen som gör att läsarna förstår att något har förändrats. Tove har vuxit som individ. Relationen har förändrats. Något har förändrats.
 

Struktur

Här kommer mina tankar på möjlig struktur enligt min strukturmodell i 17 punkter.
 

  1. Öppningsscenen: Hitta en början som återkopplar till slutet. T.ex. Tove jobbar med sitt manus när maken kommer hem och totalt ignorerar henne. Läsarna förstår att han inte delar hennes filmintresse och att hon är ledsen för att han inte längre uppmärksammar eller tar på henne samtidigt som han skrattar åt Rebeckas skämt. 
  2. Kroken, etableringen av hjälten: Tove - och läsarna - misstänker att maken är otrogen.
  3. Katalysatorn, första hindret, mötet med antagonisten: Mamman frågar Tove om hon ska skilja sig från Kristian / alternativt att Tove hittar något som skulle kunna vara bevis på att Kristian är otrogen. Händelsen sätter fingret på ett potentiellt problem, vi är inte säkra på vad riktigt än.
  4. Debatt, tvivel: Tove debatterar med sig själv. Hon vill inte riktigt acceptera att maken är otrogen. Idag är Lotta den som håller tillbaka Tove, istället för att pusha henne. Om Lotta istället blir Toves mentor som får henne att inse att Kristian är en otrogen skitstövel så är det lättare att få handlingen i rullning. Något eller någon måste nämligen få Tove att sluta debattera och tvivla och börja agera. 
  5. Plot Point 1: Tove träffar Nicholas för första gången. Men det måste knuffa Tove att ändra sitt liv, så det räcker inte med att de träffas. Hon måste känna något när hon träffar honom som får henne att redan här börja fundera på om alternativet till Kristian är en annan man.
  6. Reaktion: Tove reagerar på det som hänt i Plot Point 1 - mötet med Nicholas. Få fram tydligare hur det påverkar hennes funderingar kring äktenskapet med Kristian.
  7. Pinch Point 1, nya hinder, möte med antagonisten: Tove möter Nicholas för andra gången. Låt oss förstå att hon gillar att han ser henne som kvinna och blir smickrad av det - så smickrad att hon funderar på om han är ett alternativ till Kristian. Låt läsarna se att det finns en bra kemi mellan dem, att de har gemensamma intressen och han är en farlig kandidat.
  8. Misslyckande: Tove försöker bringa reda i kaoset, men lyckas inget bra. Kan bestå av flera olika scener där läsarna får följa Toves försöka att hitta tillbaka till närheten.
  9. Midpoint: Nicholas kysser Tove och hon inser att han inte är rätt man för henne. Det är den viktiga vändpunkten där hon inser att hon inte kan lösa sina problem genom att fly till en annan man. Hon måste ta tag i sina problem på hemmafronten.
  10. Handling, utmaning: Tove börjar agera. T.ex. letar bevis för att maken är otrogen.
  11. Pinch Point 2, nya hinder, möte med antagonisten: Rebecka kommer hem till Tove och Kristian. Läsarna får se Rebecka och Kristians relation med egna ögon och bilda sig en egen uppfattning. Scenen måste dock trappas upp, bli än mer uppenbar att det är något mellan dem. Bättre om Tove kommer på dem, de tar ett steg ifrån varandra och maken mumlar att han bara packar. Trots att Tove springer efter Kristian och ber honom att stanna så går han sin väg med Rebecka.
  12. Allt hopp är ute: Tove är övertygad om att maken är otrogen. Hon mår oerhört dåligt och gräver ned sig i självömkan. Den scenen du har idag är ett bra exempel på allt hopp är ute.
  13. Plot Point 2: Vändpunkten kommer när Tove får veta att föräldrarna ska skilja sig och hon inser att det kanske gäller henne också. Kristian får veta att Toves föräldrar ska skilja sig och reser hem igen.
  14. Det avgörande beslutet: Här är det viktigt att Tove är den drivande. Det avgörande beslutet kan bestå av många scener och vara många händelser som knyts samman. Men låt Tove vara drivande. T.ex. är det Tove som ska ställa Kristian mot väggen och få honom att erkänna otrohetsaffären. Det är Tove som ska ringa fadern och be att få tala med honom. I samtalet med fadern får Tove viktiga ledtrådar till hur hon själv ska leva sitt liv och det ger henne beslutskraft att ändra på sitt liv.
  15. Klimax: Klimax kan vara lite olika scener beroende på hur du väljer. Det viktiga är att det är något stort som läsarna kommer minnas och att det levereras med en twist. Lek med idéerna. Gör scenen minnesvärd.
  16. Upplösning, säcken knyts ihop: Här binds alla lösa trådar samman. Denna del kan bestå av flera scener. Scenen med filmmanuset är en jättebra sådan scen där vi förstår att Tove gått vidare. Väljer du att ha tre potentiella friare kan du låta läsarna sväva i ovisshet om vem Tove har valt.
  17. Slutscenen: Återkoppla till början. Visa att det skett en förändring. T.ex. kan Tove vara på biopremiären av sin egen film. Men vilken man är det Tove har vid sin sida? Det kan bli ett kul slut när det visar sig att hon valt ... Ja, vem?

Sammanfattning

Ditt manus har som sagt att väldigt stor potential. Din styrka är att du skriver så förbaskat bra, har så fantastiska liknelser och lyckas få in humorn. 

De saker du fortfarande måste lösa är ungefär desamma som tidigare. Det har blivit mycket bättre, men du kan vässa manuset ytterligare.

  • Du måste fortsätta att jobba med målet - framför allt tydliggöra för läsarna vad Tove har att förlora om hon inte når målet. Det gör du genom att gestalta mer och låta Tove hålla rollen hela boken igenom. Så fort hon tänker på annat så tappar scenen fokus. Låt allting handla om Toves mål.
  • Konfliktupptrappningen saknas. Det blir inget crescendo, inget klimax. Konflikterna dör ut innan du börjat pressa citronen. Se till att krama ur varenda droppe. Ta in de stora känslorna, de svåra frågorna och låt Tove ställas inför svåra val. Överraska gärna läsarna med en twist.
  • Tove tar fortfarande inte initiativ till upplösningen. Hon är en passiv medpassagerare. Gör henne till huvudpersonen - den som styr boken mot sin upplösning.
  • Koppla slutscenen till bokens början. Knyt samman säcken. Visa att det skett en tydlig förändring.
 

Stort lycka till nu. Kram Pia
 

Kommentera gärna:

  • Kristin • 22 september 2017 12:37:22
    Å, jag önskade jag hade mitt manus klart och kunde skicka det till dig. :-) Upptäckte din hemsida i våras då jag började på min roman och nu har jag 72 000 ord och "bara" sista fjärdedelen kvar att skriva och jag har haft så mycket nytta och glädje av de tankar du presenterar här. Har satt hjärtat i halsgropen också många gånger (som idag, när jag ramlade över LIX-räknaren och bara var tvungen att gå igenom typ elva scener för att kolla att jodå, jag låg bra till på LIX).

    Fantastiskt inlägg! Önskar verkligen att jag kommer i mål med mitt skrivande så jag kan ta modet till mig och kontakta dig när produkten är "färdig"!
  • Kjell Randehed • 20 september 2017 15:54:22
    Den här annonsen bör du få mycket uppdrag på. Annat än de klantskallar jag kommit i kontakt med.
    Det är mycket bluff i den här branschen, det kunde du gott haft med.
  • Hej Kjell, vad trist att du haft otur med tidigare lektörer. Jag har ju själv haft väldig tur med de lektörer jag anlitat under åren, men visst är det så att alla arbetar olika. Kram Pia

    20 september 2017 20:53:50

  • Magnus Nilsson • 19 september 2017 15:18:02
    Vilken fantastiskt nyttig post du gjort genom att dela så mycket. Var väldigt givande att läsa
  • Tack Magnus, vad glad jag blir att den kommer till nytta. Kram Pia

    20 september 2017 20:50:51

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln