Är det magkänslan som styr när förläggarna väljer manus?
Idag ramlade jag över den intressanta artikeln Så överlever du en refusering som några av mina författarkollegor delade på Face Book.
Artikeln kommer från sajten forskning.se som publicerar aktuella nyheter om forskningsresultat, innovationer och satsningar direkt från landets lärosäten och forskningsinstitut.
Forskaren i det här fallet heter Henrik Fürst och han har disputerat på Uppsala universitet med en avhandling om mekanismer när det gäller möjligheten att bli publicerad.
Enligt artikeln är det magkänslan och läsupplevelsen som styr när förlag väljer ut vilka manus som de antar. Förläggarna kan inte ge några exakta kriterier eller generella svar på vad som krävs för att en bok ska falla dem i smaken.
Såhär står det i artikeln:
Det blir lite abstrakt. De pratar ofta om ”magkänsla” och att det ska ”kännas rätt”. De beskriver hur de fokuserar på ”läsupplevelsen”. I och med att de inte kan säga direkt om manuset är tillräckligt bra eller inte, måste manuset skapa vissa läsupplevelser som ”ska uppstå spontant”. Först när de har den upplevelsen kan de komma fram till att manuset håller för en publicering. Därefter måste de hitta skäl som försvarar publiceringen.
Men är det verkligen så? Har förläggarna ingen koll på varför de gillar ett manus, mer än att den gav en viss läsupplevelse och kändes rätt i magen?
Jag har väldigt svårt att tro det. Jag ska förklara varför.
Naturligtvis är det läsupplevelsen som styr
Det är inget konstigt att förläggarna går efter läsupplevelsen när de väljer ut manus. Om de inte blir nyfikna, berörda eller känner något när de läser så upplevs boken som tråkig. Och vem vill läsa en tråkig bok?
Exakt - ingen vill läsa en tråkig bok. Förläggarna vill naturligtvis hitta böcker som säljer så de får tillbaka sin investering och gör en vinst.
Därför måste böckerna ge förläggarna en läsupplevelse för att över huvud taget vara intressanta för utgivning.
Så det här med att väcka nyfikenhet och få dina läsare att känna något när de läser är alltså nummer ett för att du ska få din bok utgiven.
Allt börjar med nyfikenhet
Om jag inte blir nyfiken så vill jag inte vända blad. Det är faktiskt så enkelt.
Dessutom vill jag att boken berör mig eller får mig att känna andra känslor. Det kan vara allt från att jag blir arg, ledsen, glad till att den ger mig en stor aha-upplevelse. Men för att komma till den där aha-upplevelsen, som oftast är i slutet, måste boken ha fångat min nyfikenhet redan från början.
Så redan omslaget, titeln och baksidestexten är viktig för att fånga min nyfikenhet. Annars öppnar jag ju aldrig ens boken. Då kan det vara ett uppseendeväckande omslag, en cool titel, ett spännande ämne, tema eller handling som lockar mig. Ibland är det för att jag gillar författaren. Rätt så ofta är det en historisk kärleksroman, för det lockar mig alltid :)
När jag väl börjar läsa måste nyfikenheten naturligtvis fortsätta att stimuleras. Annars tröttnar jag på boken. Då spelar det ingen roll att det är ett snyggt omslag, cool titel, min favoritförfattare och dessutom en historisk kärleksroman. Fortsätter min nyfikenhet inte att stimuleras tröttnar jag och vill inte läsa vidare. Så är det för de allra flesta läsare.
Nyfikenhet är alltså väsentligt. Och för en del läsare är det dessutom fullt tillräckligt för att de ska läsa boken från början till slut. De behöver inte leva sig in i berättelsen, känna med karaktärerna, älska språket eller vad det nu är folk säger att de vill ha. Det räcker att de är nyfikna för att de ska vända blad.
Sådana böcker kan bli stora bästsäljare trots att folk undrar hur det gick till. Hur kan Dan Brown sälja så många böcker när han skriver så uselt, är en vanlig kommentar. Själv tycker jag inte Dan Brown skriver uselt - han väcker folks nyfikenhet och håller den kvar rakt igenom hela boken. Han vet precis vad han gör med andra ord.
Men Fifty shades of Gray är väl ändå ingen spännande bok, tänker du kanske. Nej, men den väckte MÅNGAS nyfikenhet, den saken är säker. Jag tror absolut inte boken sålt så bra om det inte blivit en sådan hype om det sexuella innehållet. Naturligtvis blev jag nyfiken och köpte boken som så många andra. Och jag behövde inte läsa många sidor innan jag blev nyfiken på Anastasia och Christian och ville veta hur det skulle gå. En bok behöver inte vara spännande för att väcka nyfikenhet.
Droppa en fråga och besvara den inte det första du gör
Men hur gör man då för att väcka läsarnas nyfikenhet?
Det är den stora knäckfrågan och kan man bara besvara den är det fritt fram att skriva böcker som säljer. Tja, så enkelt är det kanske inte. Men jag ska göra ett försök:
Antingen skapar författaren en känsla som fångar in läsarna redan från första sidan. Det kan vara en drypande obehagskänsla av att något är fel, eller pirret i maggropen att här vankas det romantik. Vilken känsla som helst duger, bara din kropp reagerar fysiskt på det du läser.
Författarna till boken The bestseller code hävdar att alla bästsäljande böcker fick läsarna i deras studie att reagera fysiskt inom bokens första tio sidor. Känslor är alltså viktigt.
Eller så måste författaren relativt snart - helst från första stycket - droppa en fråga eller lämna någonting obesvarat som får läsarna nyfikna på att ta reda på mer. Det behöver inte alls vara något stort och omvälvande, bara tillräckligt stort för att hålla kvar läsarnas intresse tills nästa obesvarade fråga droppas. I detta ingår det vi kallar för cliff hangers, men även att skapa osäkerhet om hur det kommer att gå, vad något betyder eller vad som ska hända.
Tyvärr gör många författare det felet att de förklarar allt, precis allt. De droppar frågan - där står huvudpersonen och kramar en iskall nyckel i sin svettiga hand - och i nästa stycke förklarar författaren vart den där nyckeln går. Vips är spänningen borta och du har tappat läsarnas intresse för att fortsätta.
Exposition, som det kallas när författaren droppar bakgrundsinformation, kan döda en berättelse på två sekunder - framför allt om den droppas för tidigt eller på fel ställe i boken.
Få läsarna att bry sig om huvudpersonen
Den där frågan måste vara obesvarad tills du droppat en ny spännande fråga eller tills du fått dina läsare att bry sig så mycket om din huvudperson att de vill fortsätta följa hens resa.
För oavsett hur känslosam inledningen är och hur intressanta frågor som ställs, så vill åtminstone jag ha en huvudperson med i boken som jag kan bry mig om och och heja på. Och nej, den här huvudpersonen måste inte vara genomgod och perfekt. Men det måste finnas något där som gör att jag vill följa hens resa.
Jag vill kliva in i den person som boken handlar om och se världen genom hens ögon. Jag vill bli karaktären i boken och därför föredrar jag om författaren håller sig så långt borta som möjligt med förklaringar och pekpinnar. Om det är en tydlig yttre berättare som beskriver vad som händer, snarare än gestaltar, så kommer jag troligen att rynka på ögonbrynen och tänka att nej, det här är inget för mig. Då läser jag kanske inte så långt som krävs för att jag ska hinna bli nyfiken.
Jag hör till dem som inte är ett dugg nyfiken på att få veta vem mördaren är. Ska jag gå igång på en deckare räcker det inte med ett mord för att få mig att vända blad. Det måste finns något mer och då är valet av berättarröst och graden av gestaltning väldigt viktigt för att få mig att läsa vidare. Det är därför författare som Kepler, Leif GW Persson och Roslund & Hellström inte får mig att vända blad. Däremot gillar jag författare som Jussi Adler Olsen, Jenny Rogneby och Stieg Larsson.
Där är vi läsare olika, men det finns ett skäl till att förläggarna skriker efter gestaltning. Gestaltning säljer - dagens läsare vill krypa in under skinnet på böckernas karaktärer och se världen genom deras ögon. De vill ha en berättelse som är gestaltad snarare än återberättad.
Men det handlar inte bara om valet av berättarröst och graden av gestaltning. Det är inte tillräckligt för att läsarna ska bry sig om karaktärerna. Det krävs något mer.
Det är här den yttre och den inre resan kommer in. Bra böcker har både och. De har en intressant yttre händelsekedja som väcker nyfikenhet och gör att läsarna hejar på bokens huvudperson, samtidigt som bokens huvudperson måste lära sig något och göra en inre resa för att lyckas med uppdraget.
Den yttre resan har jag pratat jättemycket om i tidigare blogginlägg. Det handlar om att din huvudperson ska ha ett mål som är viktigt för honom/henne - så viktigt att hen kan göra i princip vad som helst för att nå det. Men för att dina läsare ska kunna bry sig om bokens huvudperson måste de få veta vad detta mål är.
Tyvärr är det många böcker som brister på den här punkten. Antingen saknas det mål varför bokens huvudperson far som ett rö för vinden (och läsarna fattar ingenting), eller så är drivkrafterna för att nå målet alldeles för svaga så att man som läsare undrar om huvudkaraktären verkligen vill nå det där målet över huvud taget.
Det inser du säkert själv att om dina huvudkaraktärer inte är villiga att kämpa för sitt mål så finns det ju ingen anledning för läsarna att heja på dem. Du kan ju inte inledningsvis hävda att din huvudkaraktär är villig att göra vad som helst för att hitta sin försvunna mamma, men istället för att leta så går hen på första bästa fest och glömmer sin försvunna mamma fullständigt. Om du gör så - och det räcker med ett enda felsteg från din sida - så dödar du läsarnas intresse att vilja följa din huvudperson på hens resa. Om de nu inte misstänker att det är din huvudperson som är mördaren förstås ...
Men lika viktigt som den yttre resan är personens inre resa. Din huvudkaraktär måste ha en vanföreställning - det vill säga vara övertygad om att något är på ett visst sätt, trots att vi alla andra vet att hen har fel. Din huvudperson ska vara fast övertygad om att hen har rätt och inte tänker ändra sig för allt i världen. Samtidigt som hen när en dröm om någonting annat - något som går stick i stäv med den här vanföreställningen. Snacka om konflikt.
Konflikter
Konflikter är essentiellt för en bra berättelse. En scen utan konflikter är nämligen en oerhört trist scen. Så är det bara.
Om alla älskar varandra och bara säger putinuttiga saker hela tiden, spelar det ingen roll att din bok andas romantik från första meningen. Läsarna spyr av tristess. Du måste ha minst en konflikt per scen!
Men det får inte vara vilka konflikter som helst - nej, de ska hänga samman med din huvudkaraktärs mål, det yttre eller det inre.
Det bästa är om bokens yttre handling, det som på engelska kallas plot, tvingar bokens huvudkaraktär att ifrågasätta sin inre (och felaktiga) övertygelse, det som på engelska kallas story.
Ju mer den yttre handlingen (plotten) pushar på, desto mer ska huvudpersonen streta emot (storyn). Då har vi en konfliktupptrappning helt naturligt, där allting stegrar sig tills allt brister i ett enda stort klimax (ja, det här händer i slutet av boken).
Bokens huvudperson får en aha-upplevelse och inser vad allt egentligen handlar om. Hen kanske inte längre vill nå det yttre målet, för hen har lärt sig något nytt. Eller så hjälper aha-upplevelsen hen att nå det yttre målet.
Sådant är bra - det får läsarna att känna att de lärt sig något av boken. Det är inte bara pang-pang och coola specialeffekter. Det finns något djupare som går under huden och dröjer sig kvar. Men det är dessvärre inte allt ...
Ett minnesvärt slut
Slutet är viktigt. Det är slutet som avgör om läsarna kommer prata om din bok eller inte. Det är nämligen det vi minns starkast när vi slår igen boken.
- Allra bäst är det om slutet levereras med en twist som får läsaren att sitta med hakan nere vid knäna. Ex. Jenny Rognebys bok Leona - tärningen är kastad
- Eller om slutet levererar en aha-upplevelse som är så stor att det skakar läsaren i dess innersta väsen. Ex. Paulo Coelhos bok Alkemisten
- Fast när det kommer till romance räcker det med att paret får varandra så att läsaren kan slå igen boken med en varm och härlig känsla ... ;)
Vad menade egentligen forskaren?
Menade verkligen Henrik Fürst att förläggare inte vet det där? Det låter ju alldeles för otroligt för att vara sant och jag är inte den som låter en fråga vara obesvarad om jag kan undvika - så jag mejlade forskaren och frågade. Och såhär svarade han:
Hej Pia!
Tack så jättemycket för ditt mail. Om ändå fler funderade lika mycket på min forskning. Jag uppskattar ditt engagemang och ska försöka svara på dina frågor utifrån hela studien och det jag håller på med just nu.
I studien fokuserar jag på ”förläggarnas” upplevelser i bedömningssituationen av obeställda manuskript som kommer in till förlaget. Manuskripten saknar historia, förläggarna känner oftast inte till författarnamnen, utan möts bara av ett helt nytt manuskript. En poäng jag försöker göra är att manuskript, och andra kulturprodukter, inte är som andra produkter. Det finns inte en eller flera fasta kriterier som används i bedömningen. Hade det handlat om inköp av spik hade det varit tydligt hur man skulle bedöma spikens kvalitet, ex. utifrån metallinnehåll, form, hållfasthet och så vidare. Men manuskriptens innehåll kommer med stor variation.
I denna situation av upphöjd osäkerhet rörande kvalitet handlar det, som du skriver om, läsupplevelsen. Förläggarna berättar att det inte är alla förläggare som har ”det”. Det gäller särskilt nya förläggare. En del förläggare försöker använda sig av kriterier, men då innebär det att de inte känner till sin plats i systemet och inte heller har utvecklat den ”smak” som krävs för att göra bedömningar. De måste lära sig en professionaliserad attityd där de frångår färdigformulerade kriterier och litar på ”magkänslan” som kommer ur läsupplevelsen. Om det handlar om ett manuskript som förläggarna klassificerar som ”litterär” handlar det om upplevelsen av ”reading flow” och om ”genrelitteratur”, upplevelsen av matchning med genre. Det är först när de har upplevelsen som de vet att de har ett manuskript som kan bli utgivningsbart.
Jag särskiljer en fas av upptäckande från en fas av rättfärdigande. Först måste manuskriptet upptäckas genom en läsupplevelse som har de ovan beskrivna kvaliteterna. Därefter ska de rättfärdigas. I korthet handlar det om att hänvisa till olika legitimeringsgrunder, det kan vara hur manuskriptet matchar med den politiska profilen som förlaget har, om det finns en efterfrågan, om det finns plats för ett ny bok på förlaget, om den platsar i utgivningsprofilen och så vidare. (Detta arbetar jag på just nu). Så hela modellen av hur förlag (och andra grindvakter) bedömer manuskript ska förstås utifrån en upptäckar- och rättfärdigande fas. Och att detta dessutom kopplas till den position som förlag, författare och manuskript har i systemet. Beroende på vilket position de har råder olika bedömningsgrunder och upptäckter görs mer eller mindre naturligt beroende på dessa positioner.
Något som även presenteras i forskning.se-artikeln är vad jag kallar för ”appraisal devices”. Författaren vet oftast inte om den har vad som krävs för att bli utgiven. Lektören kan där fungera som ett mellanled mellan förlag och författare. Men det gäller under vissa förutsättningar, att det finns förtroende för att lektören kan göra en bedömning som om manuskriptet skulle bli bedömt av ett förlag. Det är ett exempel på en ”assessor” och så diskuterar jag ”competition”, som är olika tävlingar som man använder som simuleringar av förlagens bedömningar och ens plats i den litterära världen.
Jaha, tänkte jag när jag såg svaret. Var det så han menade?
Förläggarna litar allt mer på sin magkänsla ju längre de jobbat. Det är inget konstigt. Varför lägga ned mer energi än nödvändigt? Varför analysera något när det räcker att känna efter? Har man jobbat som förläggare i många år och vet att man har det som krävs för att hitta de där manusen som säljer bra - ja, då räcker det att slappna av och lyssna till sitt inre.
Så gör jag hela tiden, trots att jag inte är förläggare. Jag har alltid gillat bästsäljande böcker. Jag behöver inte analysera sönder ett manus för att veta om det är bra.
Men det räcker inte för mig. Jag är en nyfiken person. Jag vill förstå varför. Det är också naturligt. Jag vill ju knäcka koden för hur man skriver bästsäljande böcker så att jag kan tillämpa knepen på mina egna böcker.
Men det kanske inte är så svårt - det räcker måhända att lyssna till sitt inre även för oss som skriver ... Fast å andra sidan tar det många år att få den där magkänslan. Peter Magnusson (ja, skådespelaren och manusförfattaren - jag har ju intervjuat honom här i min blogg) berättade för mig att i början lade han energi på alla regler och knep. Men när de väl satt i ryggmärgen gav han sig bara hän till manusprocessen.
Kram Pia
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Nira » Jag startar kursportal!: ”Hej, jag heter Nira Shalom och jag vill dela med mig av de goda nyheterna om hur..”
-
Maud » Vad måste du försaka för att kunna skriva?: ”Min man sedan 3 år gjorde slut med mig förra veckan. Jag åt inte eller pratade m..”
-
Oscar Johansson (kurre) » Pias skrivtips: Lyckas med din gestaltning: ”Hej, ser att ingen av er har lagt till min snap?? Vaför”
-
Hilding » Pias skrivtips: Skriv poesi: ”Skulle bara säga att Karin Boyes dikt heter "Ja visst gör det ont" och inte "Ja ..”
-
Anders » Jag startar kursportal!: ”Spännande! Skulle du säga att kursen även funkar för någon som främst skriver lj..”
Bloggarkiv
Länkar
- Kapitel 1
- Iza melody Frost - romanceblogg
- Simona Ahrnstedt romanceblogg
- PING
- Ylwa Karlsson
- Lennart Guldbrandssons blogg
- Författarhjälp
- Läsbarhetsindex Flesch-Kincaid
- Läsbarhetsindex LIX
- ElementX
- Bokproduktion
- Multimanus
- Kurslistan
- Boktipset
- Bli utgiven
- Mina 15 bästa råd för att sälja till tidningar
- Pixabay gratis bilder
- Lektörsförbundet
- Storydoktors
- Förverkliga din bokdröm
- Håkan Gullikssons handbok för skrivande
Etikettmoln
james v smith jr marknadsföring anders hansen frans jeppsson wall skrivfest hisspresentation ylva arvidsson inramning pocket kristina svensson förbeställ stand up fifty shades of gray passiva meningar författarplattform dramatrugi word-mallar fal rollup svenska akademien janice hardy skrivarhandböcker litterära agenturer poesi bygg din egen mall förlagssytem personlighet akter dödlig åtrå sandemo leona tärningen är kastad gröna fingrar sökes vuxenroman buzz anna keiler arv story trumps structure liknelser konsten att vara caroline drivkrafter ljusets väktare kapitel voice skatteregler sagan om is och eld symbolik skriv klart författarträff författarintervju allvetande intrig mia bergenheim elementary tempus tankevurpa lucia organiskt skrivande synlig berättarröst syfte författarkurs tvister grejen med verb spex objektivt perspektiv lix sara dalengren kurs högskoleprovet podcaster nordland henrik fürst anna bågestam ryltenius humor miljön sommar mittpunkt anders blomström peter magnusson vilseledning magkänsla erotisk roman camilla davidsson öka drivet med rätt pacing instagram skriv en bestseller igenkänningsfaktorn mathew l tocker refusering skrivarpodden höst allt jag fått lära mig indirekt miljöbeskrivning mina böcker komik berättad prosa manuspitch permakultur högtider franskt band litet förlag petra mede bibliografi aristoteles extrovert böcker tryck oraganiskt skrivande innehåll kriminalroman dikter rutin tema, idé, koncept, premiss och intrig kostnader into the wood livet leker håll rollen trigger annika estassy scener hype beskriva känn dina karaktärer arne dahl ämne oanständiga berättelser loppet att skriva under hot style adjektivsjuka stockholm revolt mitt i nacka sagan om isfolket allt som glimmar det allvetande perspektivet storytel medveten författare bones dave eggers udda vilken typ är du? fånga läsaren sofia ymén theory if mind libsyn the screen writer's workbook flicka försvunnen revy påsk författarförbundet frdia arwen rosesund robert sapolsky kuleshov-effekten love actually studie radio p1 klimatet pr romangestalter webbkurs ramhandling förläggare öppningsscen ekosystem vår forum förlag författarkväll justin timerlake gömd blake snyder livet motorcyklar och andra omöjliga projekt den viktiga ansatsen tara westover hjärnforskning bokskåpets hemlighet gone girl filteruttryck gestaltningsbibeln permakultur! framtiden i din trädgård the writers little helper tryckt bok distribution bob dylan detta är lean scandalous desires litterära agenter lyrik introvert skriva miljöbeskrivning karaktärsdrag flickan med silverhåret jenny rogneby sanna ivarsson snackis adlibris anders nyman högläsning metaforer the charm school in media res frida arwen roslund bokens intrig beskrivande sickla jan arnald pseudonymer ll-förlaget delilah marvell mariette linden perspektivbyte hybridförlag skrivartips vad gick fel? anna bågstam ryltenius logiska fel huvudperson stockholms körförbund pia antagen konkurs författarutbildning pod tillbaka till henne var lugn allt är i sin ordning antologi allvetande berättare flesch-kincaid eva ludvigsen skrivarkurs högskoleprovets orddel stitcher åsa böker syd field sanning med modifikation komedi fällor säljkurs richard dawkins kursportal lisa cron läsupplevelse tempväxling klimatriksdag lb förlag twitter skrivglädje manus kroppsspråk vinter långtidssjuk de rotlösa ewa åkerlind valet allt hopp är ute författarröst organic writer whip media sekten på dimön svenska skrivblogg/ skrivpodd-priset förlagsavtal idé facebook novellantologi chic lit frida skybäck divergent svenska skrivbloggpriset harlequin författartävling 2015 den antagonistiska kraften story engineering miljö följebrev röst research steven james eldbunden längd skrivprocess premiss tillbakablick ungdomsbok ping pong-metoden testläsare allvetande perspektiv screen writing djävulsverk skrivblogg strukturera din roman stand up comedy antagonist outliner akademiskt språk agenturer the bestseller experiment känslor mega-bestseller lektörsutlåtande synopsis målgrupp spänning lättläst berättare parallellhandling veronica roth miljöer gestaltande vanföreställning hinder genre filmmanus simona ahrnstedt katametoden harpercollins författartävling facklitteratur release pacing skrivarhandbok eurovision song contest blogg mariette lindstein hungerspelen intervju skriva böcker the circle bästsäljare perspektiv skrivpodd marcus olausson film kärlek kata redaktör plot point erotik lean feel good pinch point handling corona covid-19 tema roman vägen framåt till ett friskare liv efter covid-19 falskspel bestseller mål harlequins författartävling bokrelease pias strukturmodell harlequin johannes vivers kärleksroman historical romance bokrecension skrivdrömmar skrivarpodd podd pias skrivtips boktips romance pia lerigon bok struktur historisk kärleksroman skrivtips harlequin författartävling dubbelspel döda poeters sällskap gestaltning historisk roman ann ljungberg romanstruktur fantasy karaktärer vägen framåt the bestseller code bihandling författare bokens handling lektör början recension gestalta jodie archer berättarröst skönlitterärt anslag terese marvelin skrivhandbok förlag tessie marvelin konsten att flirta som en gudinna barnbok faktaböcker bokmanus harpercollins tävling dramaturgi takt konflikter korrekturgranskare catrine tollström peter barlach tempo 17-stegsmodell inre resa bli utgiven konfliktupptrappning stil harlequins författartävling 2015 bäraren öka drivet i din berättelse hjärnan skiftande perspektiv skriv dialog osynlig berättarröst skriva facklitteratur topic vuxenlitteratur john yorke novell mathew l jockers finlitteratur fängsla dina läsare birgitta bergin ljudbok releasefest förväntningar lugn allt är i sin ordning skriva filmmanus romantisk komedi lind & co skräck hunger games lyckas med din gestaltning yttre resa roller mörkersdottir avatar margit sandemo character arc agenter vardagligt språk elisabeth akteus rex stieg larsson nobelpriset i litteratur ordberoende förlag klimax vågspel 4-aktsmodell huvudhandling författarskap dialog boktugg överenskommelser bokens tema ylva lee lindell hitta början miljöbeskrivningar deckare planerat skrivande larry brooks svenska skrivpoddpriset twist strukturmodell ylva, johan och siri arvidsson ängelns coctail tvist story structure architect 100 första orden karin smirnoff filmtips relationsroman the twilight saga planteringar tillbaka till bromma eldskytten slut jul coach så överlever du en refusering redigera bok titanic gimmick neurologi catoblepas förlag kreditupplysning jenny dahlberg den inre resan test debutera fokus spegelneuroner rabén & sjögren koncept sanning hjärtats dårskap i havet finns så många fiskar mitt i fatta eld filmanalys robin dunbar viberg förlag tone kill your darlings höstsol överraska dina läsare malva b. histrisk kärleksroman game of thrones skatt förlagsekonomi word-mall marie-louise fritzén leona rytm danny alegi bakgrund lyckas ännu mer med din gestaltning bokens koncept dokument lyckostunder språk susanne ahlenius sättning prissättning bygg din egen word-mall kontrakt med läsaren minnen av dig gästblogg understanding show don't tell harry potter anna jansson kuliss städning årstider pitch sveriges bästa skrivpodd pär åhlström lynda woodruff olga rönnberg referera förstärka johan arvidsson expert föreläsning upplösning covid sociala media debutroman inledning pensionatet vid världens ände berättelser matthew l jocker så skapar du en bra tvist victoria lynn schmidt 100 ord vi for upp till mor specifik sören bondesson twlightsagan itunes klarar du de svåra orden karaktärer som stannar i läsarnas sinnen sofia fritzson läsbarhetsindex på denne grund spökskrivare forskning national treasure svåra ord vingar av rök alla bolag k.m. weiland dagny carlsson sex motsättningar michael gazzania hoi förlag ton den normala världen ljudboksgalan som eld korrekturfel george rr martin vinst traditionellt förlag head hopping lust & löften biintrig youtube nattlöpare bonnier carlsen bonnier förlag flickvänskontraktet mall på denna grund stella cameron tärningen är kastad titel skriv2016 faktabok bokus enkelt skräcknoveller raeanne thayne erotisk deckare populärlitteratur lucy dillon bokformat mallar kontrakt med läsarna romantik show don't tell eleine eksvärd refererande miljöbeskrivning socialt umgänge ansats ett oemotståndligt förslag save the cat! the girl on the train sarah dawn finer din hjärna filmrättigheter writers little helper siri arvidsson skrivmingel theres wittgren slutscen lennart guldbrandsen hur en bok bör skrivas skröna kretslopp actionscener historieberättare pablo roberto skrivkurs hierarkier hemsida skrivregler begränsat perspektiv filmrecension godmorgon världen sara lövenstam redigering tajming brainstorming steven pinker harper collins uc midsommar den inre positiva resan blir det någonsin för sent? the definite guide to screen writing vi och dem helen ekeroth rättigheter lögn julia london hjärtan av jazz susanne collins analys dunbars tal bokbeat tonalitet plot goal lars wilderäng piratförlaget begär fackböcker nacka egenutgivning word niklas engdahl buskap susan wiggs författarkliniken roald dahl manustävling adjektiv bokens premiss skapa en mall noveller en oberoende kvinna logik undertext litterärt #skriv2016 omslag skriv enkelt god jul brenda novak månpocket elisabeth hoyt stilistiska särdrag books & dreams e-bok försaka nybörjarmisstag fanta sveriges bästa skrivblogg niklas modig sexchock måns zelmerlöw catharina ingelman-sundberg gestaltande miljöbeskrivning stökigt ansatsen katarina bivald save the cat vändpunkt olof röhlander direkt miljöbeskrivning dagen f