Är det magkänslan som styr när förläggarna väljer manus?
Idag ramlade jag över den intressanta artikeln Så överlever du en refusering som några av mina författarkollegor delade på Face Book.
Artikeln kommer från sajten forskning.se som publicerar aktuella nyheter om forskningsresultat, innovationer och satsningar direkt från landets lärosäten och forskningsinstitut.
Forskaren i det här fallet heter Henrik Fürst och han har disputerat på Uppsala universitet med en avhandling om mekanismer när det gäller möjligheten att bli publicerad.
Enligt artikeln är det magkänslan och läsupplevelsen som styr när förlag väljer ut vilka manus som de antar. Förläggarna kan inte ge några exakta kriterier eller generella svar på vad som krävs för att en bok ska falla dem i smaken.
Såhär står det i artikeln:
Det blir lite abstrakt. De pratar ofta om ”magkänsla” och att det ska ”kännas rätt”. De beskriver hur de fokuserar på ”läsupplevelsen”. I och med att de inte kan säga direkt om manuset är tillräckligt bra eller inte, måste manuset skapa vissa läsupplevelser som ”ska uppstå spontant”. Först när de har den upplevelsen kan de komma fram till att manuset håller för en publicering. Därefter måste de hitta skäl som försvarar publiceringen.
Men är det verkligen så? Har förläggarna ingen koll på varför de gillar ett manus, mer än att den gav en viss läsupplevelse och kändes rätt i magen?
Jag har väldigt svårt att tro det. Jag ska förklara varför.
Naturligtvis är det läsupplevelsen som styr
Det är inget konstigt att förläggarna går efter läsupplevelsen när de väljer ut manus. Om de inte blir nyfikna, berörda eller känner något när de läser så upplevs boken som tråkig. Och vem vill läsa en tråkig bok?
Exakt - ingen vill läsa en tråkig bok. Förläggarna vill naturligtvis hitta böcker som säljer så de får tillbaka sin investering och gör en vinst.
Därför måste böckerna ge förläggarna en läsupplevelse för att över huvud taget vara intressanta för utgivning.
Så det här med att väcka nyfikenhet och få dina läsare att känna något när de läser är alltså nummer ett för att du ska få din bok utgiven.
Allt börjar med nyfikenhet
Om jag inte blir nyfiken så vill jag inte vända blad. Det är faktiskt så enkelt.
Dessutom vill jag att boken berör mig eller får mig att känna andra känslor. Det kan vara allt från att jag blir arg, ledsen, glad till att den ger mig en stor aha-upplevelse. Men för att komma till den där aha-upplevelsen, som oftast är i slutet, måste boken ha fångat min nyfikenhet redan från början.
Så redan omslaget, titeln och baksidestexten är viktig för att fånga min nyfikenhet. Annars öppnar jag ju aldrig ens boken. Då kan det vara ett uppseendeväckande omslag, en cool titel, ett spännande ämne, tema eller handling som lockar mig. Ibland är det för att jag gillar författaren. Rätt så ofta är det en historisk kärleksroman, för det lockar mig alltid :)
När jag väl börjar läsa måste nyfikenheten naturligtvis fortsätta att stimuleras. Annars tröttnar jag på boken. Då spelar det ingen roll att det är ett snyggt omslag, cool titel, min favoritförfattare och dessutom en historisk kärleksroman. Fortsätter min nyfikenhet inte att stimuleras tröttnar jag och vill inte läsa vidare. Så är det för de allra flesta läsare.
Nyfikenhet är alltså väsentligt. Och för en del läsare är det dessutom fullt tillräckligt för att de ska läsa boken från början till slut. De behöver inte leva sig in i berättelsen, känna med karaktärerna, älska språket eller vad det nu är folk säger att de vill ha. Det räcker att de är nyfikna för att de ska vända blad.
Sådana böcker kan bli stora bästsäljare trots att folk undrar hur det gick till. Hur kan Dan Brown sälja så många böcker när han skriver så uselt, är en vanlig kommentar. Själv tycker jag inte Dan Brown skriver uselt - han väcker folks nyfikenhet och håller den kvar rakt igenom hela boken. Han vet precis vad han gör med andra ord.
Men Fifty shades of Gray är väl ändå ingen spännande bok, tänker du kanske. Nej, men den väckte MÅNGAS nyfikenhet, den saken är säker. Jag tror absolut inte boken sålt så bra om det inte blivit en sådan hype om det sexuella innehållet. Naturligtvis blev jag nyfiken och köpte boken som så många andra. Och jag behövde inte läsa många sidor innan jag blev nyfiken på Anastasia och Christian och ville veta hur det skulle gå. En bok behöver inte vara spännande för att väcka nyfikenhet.
Droppa en fråga och besvara den inte det första du gör
Men hur gör man då för att väcka läsarnas nyfikenhet?
Det är den stora knäckfrågan och kan man bara besvara den är det fritt fram att skriva böcker som säljer. Tja, så enkelt är det kanske inte. Men jag ska göra ett försök:
Antingen skapar författaren en känsla som fångar in läsarna redan från första sidan. Det kan vara en drypande obehagskänsla av att något är fel, eller pirret i maggropen att här vankas det romantik. Vilken känsla som helst duger, bara din kropp reagerar fysiskt på det du läser.
Författarna till boken The bestseller code hävdar att alla bästsäljande böcker fick läsarna i deras studie att reagera fysiskt inom bokens första tio sidor. Känslor är alltså viktigt.
Eller så måste författaren relativt snart - helst från första stycket - droppa en fråga eller lämna någonting obesvarat som får läsarna nyfikna på att ta reda på mer. Det behöver inte alls vara något stort och omvälvande, bara tillräckligt stort för att hålla kvar läsarnas intresse tills nästa obesvarade fråga droppas. I detta ingår det vi kallar för cliff hangers, men även att skapa osäkerhet om hur det kommer att gå, vad något betyder eller vad som ska hända.
Tyvärr gör många författare det felet att de förklarar allt, precis allt. De droppar frågan - där står huvudpersonen och kramar en iskall nyckel i sin svettiga hand - och i nästa stycke förklarar författaren vart den där nyckeln går. Vips är spänningen borta och du har tappat läsarnas intresse för att fortsätta.
Exposition, som det kallas när författaren droppar bakgrundsinformation, kan döda en berättelse på två sekunder - framför allt om den droppas för tidigt eller på fel ställe i boken.
Få läsarna att bry sig om huvudpersonen
Den där frågan måste vara obesvarad tills du droppat en ny spännande fråga eller tills du fått dina läsare att bry sig så mycket om din huvudperson att de vill fortsätta följa hens resa.
För oavsett hur känslosam inledningen är och hur intressanta frågor som ställs, så vill åtminstone jag ha en huvudperson med i boken som jag kan bry mig om och och heja på. Och nej, den här huvudpersonen måste inte vara genomgod och perfekt. Men det måste finnas något där som gör att jag vill följa hens resa.
Jag vill kliva in i den person som boken handlar om och se världen genom hens ögon. Jag vill bli karaktären i boken och därför föredrar jag om författaren håller sig så långt borta som möjligt med förklaringar och pekpinnar. Om det är en tydlig yttre berättare som beskriver vad som händer, snarare än gestaltar, så kommer jag troligen att rynka på ögonbrynen och tänka att nej, det här är inget för mig. Då läser jag kanske inte så långt som krävs för att jag ska hinna bli nyfiken.
Jag hör till dem som inte är ett dugg nyfiken på att få veta vem mördaren är. Ska jag gå igång på en deckare räcker det inte med ett mord för att få mig att vända blad. Det måste finns något mer och då är valet av berättarröst och graden av gestaltning väldigt viktigt för att få mig att läsa vidare. Det är därför författare som Kepler, Leif GW Persson och Roslund & Hellström inte får mig att vända blad. Däremot gillar jag författare som Jussi Adler Olsen, Jenny Rogneby och Stieg Larsson.
Där är vi läsare olika, men det finns ett skäl till att förläggarna skriker efter gestaltning. Gestaltning säljer - dagens läsare vill krypa in under skinnet på böckernas karaktärer och se världen genom deras ögon. De vill ha en berättelse som är gestaltad snarare än återberättad.
Men det handlar inte bara om valet av berättarröst och graden av gestaltning. Det är inte tillräckligt för att läsarna ska bry sig om karaktärerna. Det krävs något mer.
Det är här den yttre och den inre resan kommer in. Bra böcker har både och. De har en intressant yttre händelsekedja som väcker nyfikenhet och gör att läsarna hejar på bokens huvudperson, samtidigt som bokens huvudperson måste lära sig något och göra en inre resa för att lyckas med uppdraget.
Den yttre resan har jag pratat jättemycket om i tidigare blogginlägg. Det handlar om att din huvudperson ska ha ett mål som är viktigt för honom/henne - så viktigt att hen kan göra i princip vad som helst för att nå det. Men för att dina läsare ska kunna bry sig om bokens huvudperson måste de få veta vad detta mål är.
Tyvärr är det många böcker som brister på den här punkten. Antingen saknas det mål varför bokens huvudperson far som ett rö för vinden (och läsarna fattar ingenting), eller så är drivkrafterna för att nå målet alldeles för svaga så att man som läsare undrar om huvudkaraktären verkligen vill nå det där målet över huvud taget.
Det inser du säkert själv att om dina huvudkaraktärer inte är villiga att kämpa för sitt mål så finns det ju ingen anledning för läsarna att heja på dem. Du kan ju inte inledningsvis hävda att din huvudkaraktär är villig att göra vad som helst för att hitta sin försvunna mamma, men istället för att leta så går hen på första bästa fest och glömmer sin försvunna mamma fullständigt. Om du gör så - och det räcker med ett enda felsteg från din sida - så dödar du läsarnas intresse att vilja följa din huvudperson på hens resa. Om de nu inte misstänker att det är din huvudperson som är mördaren förstås ...
Men lika viktigt som den yttre resan är personens inre resa. Din huvudkaraktär måste ha en vanföreställning - det vill säga vara övertygad om att något är på ett visst sätt, trots att vi alla andra vet att hen har fel. Din huvudperson ska vara fast övertygad om att hen har rätt och inte tänker ändra sig för allt i världen. Samtidigt som hen när en dröm om någonting annat - något som går stick i stäv med den här vanföreställningen. Snacka om konflikt.
Konflikter
Konflikter är essentiellt för en bra berättelse. En scen utan konflikter är nämligen en oerhört trist scen. Så är det bara.
Om alla älskar varandra och bara säger putinuttiga saker hela tiden, spelar det ingen roll att din bok andas romantik från första meningen. Läsarna spyr av tristess. Du måste ha minst en konflikt per scen!
Men det får inte vara vilka konflikter som helst - nej, de ska hänga samman med din huvudkaraktärs mål, det yttre eller det inre.
Det bästa är om bokens yttre handling, det som på engelska kallas plot, tvingar bokens huvudkaraktär att ifrågasätta sin inre (och felaktiga) övertygelse, det som på engelska kallas story.
Ju mer den yttre handlingen (plotten) pushar på, desto mer ska huvudpersonen streta emot (storyn). Då har vi en konfliktupptrappning helt naturligt, där allting stegrar sig tills allt brister i ett enda stort klimax (ja, det här händer i slutet av boken).
Bokens huvudperson får en aha-upplevelse och inser vad allt egentligen handlar om. Hen kanske inte längre vill nå det yttre målet, för hen har lärt sig något nytt. Eller så hjälper aha-upplevelsen hen att nå det yttre målet.
Sådant är bra - det får läsarna att känna att de lärt sig något av boken. Det är inte bara pang-pang och coola specialeffekter. Det finns något djupare som går under huden och dröjer sig kvar. Men det är dessvärre inte allt ...
Ett minnesvärt slut
Slutet är viktigt. Det är slutet som avgör om läsarna kommer prata om din bok eller inte. Det är nämligen det vi minns starkast när vi slår igen boken.
- Allra bäst är det om slutet levereras med en twist som får läsaren att sitta med hakan nere vid knäna. Ex. Jenny Rognebys bok Leona - tärningen är kastad
- Eller om slutet levererar en aha-upplevelse som är så stor att det skakar läsaren i dess innersta väsen. Ex. Paulo Coelhos bok Alkemisten
- Fast när det kommer till romance räcker det med att paret får varandra så att läsaren kan slå igen boken med en varm och härlig känsla ... ;)
Vad menade egentligen forskaren?
Menade verkligen Henrik Fürst att förläggare inte vet det där? Det låter ju alldeles för otroligt för att vara sant och jag är inte den som låter en fråga vara obesvarad om jag kan undvika - så jag mejlade forskaren och frågade. Och såhär svarade han:
Hej Pia!
Tack så jättemycket för ditt mail. Om ändå fler funderade lika mycket på min forskning. Jag uppskattar ditt engagemang och ska försöka svara på dina frågor utifrån hela studien och det jag håller på med just nu.
I studien fokuserar jag på ”förläggarnas” upplevelser i bedömningssituationen av obeställda manuskript som kommer in till förlaget. Manuskripten saknar historia, förläggarna känner oftast inte till författarnamnen, utan möts bara av ett helt nytt manuskript. En poäng jag försöker göra är att manuskript, och andra kulturprodukter, inte är som andra produkter. Det finns inte en eller flera fasta kriterier som används i bedömningen. Hade det handlat om inköp av spik hade det varit tydligt hur man skulle bedöma spikens kvalitet, ex. utifrån metallinnehåll, form, hållfasthet och så vidare. Men manuskriptens innehåll kommer med stor variation.
I denna situation av upphöjd osäkerhet rörande kvalitet handlar det, som du skriver om, läsupplevelsen. Förläggarna berättar att det inte är alla förläggare som har ”det”. Det gäller särskilt nya förläggare. En del förläggare försöker använda sig av kriterier, men då innebär det att de inte känner till sin plats i systemet och inte heller har utvecklat den ”smak” som krävs för att göra bedömningar. De måste lära sig en professionaliserad attityd där de frångår färdigformulerade kriterier och litar på ”magkänslan” som kommer ur läsupplevelsen. Om det handlar om ett manuskript som förläggarna klassificerar som ”litterär” handlar det om upplevelsen av ”reading flow” och om ”genrelitteratur”, upplevelsen av matchning med genre. Det är först när de har upplevelsen som de vet att de har ett manuskript som kan bli utgivningsbart.
Jag särskiljer en fas av upptäckande från en fas av rättfärdigande. Först måste manuskriptet upptäckas genom en läsupplevelse som har de ovan beskrivna kvaliteterna. Därefter ska de rättfärdigas. I korthet handlar det om att hänvisa till olika legitimeringsgrunder, det kan vara hur manuskriptet matchar med den politiska profilen som förlaget har, om det finns en efterfrågan, om det finns plats för ett ny bok på förlaget, om den platsar i utgivningsprofilen och så vidare. (Detta arbetar jag på just nu). Så hela modellen av hur förlag (och andra grindvakter) bedömer manuskript ska förstås utifrån en upptäckar- och rättfärdigande fas. Och att detta dessutom kopplas till den position som förlag, författare och manuskript har i systemet. Beroende på vilket position de har råder olika bedömningsgrunder och upptäckter görs mer eller mindre naturligt beroende på dessa positioner.
Något som även presenteras i forskning.se-artikeln är vad jag kallar för ”appraisal devices”. Författaren vet oftast inte om den har vad som krävs för att bli utgiven. Lektören kan där fungera som ett mellanled mellan förlag och författare. Men det gäller under vissa förutsättningar, att det finns förtroende för att lektören kan göra en bedömning som om manuskriptet skulle bli bedömt av ett förlag. Det är ett exempel på en ”assessor” och så diskuterar jag ”competition”, som är olika tävlingar som man använder som simuleringar av förlagens bedömningar och ens plats i den litterära världen.
Jaha, tänkte jag när jag såg svaret. Var det så han menade?
Förläggarna litar allt mer på sin magkänsla ju längre de jobbat. Det är inget konstigt. Varför lägga ned mer energi än nödvändigt? Varför analysera något när det räcker att känna efter? Har man jobbat som förläggare i många år och vet att man har det som krävs för att hitta de där manusen som säljer bra - ja, då räcker det att slappna av och lyssna till sitt inre.
Så gör jag hela tiden, trots att jag inte är förläggare. Jag har alltid gillat bästsäljande böcker. Jag behöver inte analysera sönder ett manus för att veta om det är bra.
Men det räcker inte för mig. Jag är en nyfiken person. Jag vill förstå varför. Det är också naturligt. Jag vill ju knäcka koden för hur man skriver bästsäljande böcker så att jag kan tillämpa knepen på mina egna böcker.
Men det kanske inte är så svårt - det räcker måhända att lyssna till sitt inre även för oss som skriver ... Fast å andra sidan tar det många år att få den där magkänslan. Peter Magnusson (ja, skådespelaren och manusförfattaren - jag har ju intervjuat honom här i min blogg) berättade för mig att i början lade han energi på alla regler och knep. Men när de väl satt i ryggmärgen gav han sig bara hän till manusprocessen.
Kram Pia
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
musse (mustafa) » Pias skrivtips: Lyckas med din gestaltning: ”ska skriva en gestaltande text tack så mycket för hjälpen”
-
Cecilia Johansson » Podd: Det viktiga anslaget: ”Har äntligen hittat en app där jag kan lyssna på din podd. Ska bli roligt”
-
Monica » Pias skrivtips: Skriv facklitteratur: ”Tack för jättebra tips!”
-
Efwa » Test: Skriver du planerat eller organiskt?: ”Vilken rolig test som faktiskt stämmer på mig. Jag fick 13 p och det stämmer väl..”
-
Mats Löfström » Pias skrivtips: Det perfekta följebrevet: ”Hej Pia, Tack för massor av bra tips, inte minst om följebrev. En fråga: Vad är..”
Bloggarkiv
Länkar
- Kapitel 1
- Iza melody Frost - romanceblogg
- Simona Ahrnstedt romanceblogg
- PING
- Ylwa Karlsson
- Lennart Guldbrandssons blogg
- Författarhjälp
- Läsbarhetsindex Flesch-Kincaid
- Läsbarhetsindex LIX
- ElementX
- Bokproduktion
- Multimanus
- Kurslistan
- Boktipset
- Bli utgiven
- Mina 15 bästa råd för att sälja till tidningar
- Pixabay gratis bilder
- Lektörsförbundet
- Storydoktors
- Förverkliga din bokdröm
- Håkan Gullikssons handbok för skrivande
Etikettmoln
lean bibliografi aristoteles extrovert refererande miljöbeskrivning petra mede kriminalroman dikter röst lucy dillon populärlitteratur titel tärningen är kastad stella cameron på denna grund mall into the wood livet leker youtube biintrig lust & löften att skriva under hot beskriva arne dahl revolt mitt i nacka sagan om isfolket allt som glimmar det allvetande perspektivet stockholm sex dagny carlsson k.m. weiland bones national treasure forskning spökskrivare på denne grund lind & co sofia ymén libsyn twlightsagan sören bondesson specifik påsk sofia fritzson klarar du de svåra orden itunes matthew l jocker berättelser pensionatet vid världens ände inledning 100 ord så skapar du en bra tvist föreläsning skrivblogg livet motorcyklar och andra omöjliga projekt den viktiga ansatsen författarkväll upplösning pär åhlström sveriges bästa skrivpodd pitch årstider referera lynda woodruff detta är lean scandalous desires litterära agenter lyrik introvert kuliss bob dylan mathew l jockers språk lyckostunder dokument karaktärsdrag rytm leona marie-louise fritzén word-mall lyckas ännu mer med din gestaltning danny alegi histrisk kärleksroman malva b. överraska dina läsare höstsol kill your darlings bokens intrig sickla anna bågstam ryltenius logiska fel huvudperson stockholms körförbund pia skrivartips filmanalys tillbaka till henne var lugn allt är i sin ordning antologi allvetande berättare koncept pod åsa böker syd field sanning med modifikation komedi jenny dahlberg eva ludvigsen högskoleprovets orddel stitcher the twilight saga hjärnan tempväxling klimatriksdag lättläst eldskytten planteringar ängelns coctail ylva, johan och siri arvidsson 100 första orden tvist save the cat ewa åkerlind katarina bivald ansatsen james v smith jr olof röhlander vändpunkt niklas modig sveriges bästa skrivblogg fanta nybörjarmisstag gestaltande miljöbeskrivning måns zelmerlöw sexchock janice hardy skrivarhandböcker litterära agenturer poesi författarröst fal svenska akademien dödlig åtrå sandemo leona tärningen är kastad gröna fingrar sökes vuxenroman personlighet akter konsten att vara caroline drivkrafter ljusets väktare kapitel bokens premiss arv roald dahl begär piratförlaget lars wilderäng plot goal nacka symbolik susanne collins hjärtan av jazz julia london förlagsavtal synlig berättarröst elementary the definite guide to screen writing blir det någonsin för sent? den inre positiva resan boktugg författarkurs facebook nordland henrik fürst anna bågestam ryltenius humor miljön midsommar sara dalengren högskoleprovet podcaster magkänsla erotisk roman camilla davidsson sommar anders blomström vilseledning theres wittgren skrivmingel siri arvidsson öka drivet med rätt pacing lennart guldbrandsen slutscen berättad prosa svenska skrivbloggpriset manuspitch permakultur högtider indirekt miljöbeskrivning komik story engineering elisabeth akteus rex nobelpriset i litteratur vardagligt språk korrekturgranskare miljö margit sandemo avatar längd skrivprocess facklitteratur tillbakablick ungdomsbok ping pong-metoden lyckas med din gestaltning allvetande perspektiv screen writing releasefest förväntningar strukturera din roman fängsla dina läsare antagonist agenturer the bestseller experiment känslor vuxenlitteratur topic synopsis skriva facklitteratur målgrupp spänning berättare bäraren öka drivet i din berättelse strukturmodell larry brooks deckare allt hopp är ute miljöbeskrivningar stil sekten på dimön bokens tema bli utgiven novellantologi dialog chic lit 4-aktsmodell peter barlach harpercollins författartävling skönlitterärt release takt pacing dramaturgi harpercollins bokmanus hungerspelen intervju tessie marvelin harlequins författartävling 2015 bästsäljare gestaltande inre resa genre filmmanus tempo marcus olausson film gestalta början the circle skrivhandbok terese marvelin bokens handling roman bihandling the bestseller code karaktärer fantasy ann ljungberg historisk roman mål gestaltning dubbelspel pias strukturmodell skrivtips harlequin bok struktur bokrecension skrivdrömmar skrivarpodd podd pias skrivtips boktips romance historical romance kärleksroman pia lerigon historisk kärleksroman johannes vivers harlequin författartävling harlequins författartävling döda poeters sällskap bokrelease falskspel romanstruktur tema erotik handling pinch point författare anslag perspektiv lektör plot point recension kärlek feel good skrivpodd simona ahrnstedt 17-stegsmodell hinder konfliktupptrappning vanföreställning miljöer förlag skriva böcker redaktör faktaböcker blogg tävling skrivarhandbok jodie archer berättarröst konflikter bestseller klimax vågspel divergent huvudhandling idé författarskap överenskommelser svenska skrivblogg/ skrivpodd-priset ylva lee lindell organic writer hitta början planerat skrivande valet twist de rotlösa veronica roth parallellhandling skiftande perspektiv skriv dialog barnbok osynlig berättarröst lektörsutlåtande john yorke mariette lindstein outliner novell akademiskt språk eurovision song contest stand up comedy birgitta bergin djävulsverk lugn allt är i sin ordning skriva filmmanus testläsare premiss skräck hunger games roller yttre resa steven james eldbunden character arc research agenter följebrev den antagonistiska kraften harlequin författartävling 2015 catrine tollström stieg larsson sarah dawn finer writers little helper ansats ett oemotståndligt förslag ordberoende förlag save the cat! the girl on the train igenkänningsfaktorn hur en bok bör skrivas höst skrivarpodden refusering mathew l tocker peter magnusson mittpunkt kretslopp actionscener historieberättare pablo roberto brainstorming kurs lix begränsat perspektiv filmrecension godmorgon världen sara lövenstam redigering tajming tvister syfte objektivt perspektiv spex grejen med verb analys intrig lögn organiskt skrivande lucia tankevurpa tempus fackböcker allvetande författarintervju författarträff skriv klart liknelser story trumps structure adjektiv word niklas engdahl buskap susan wiggs författarkliniken #skriv2016 skapa en mall noveller en oberoende kvinna logik undertext litterärt books & dreams bygg din egen mall god jul brenda novak månpocket elisabeth hoyt stilistiska särdrag stand up catharina ingelman-sundberg word-mallar dramatrugi författarplattform passiva meningar fifty shades of gray frans jeppsson wall direkt miljöbeskrivning inramning ylva arvidsson hisspresentation svenska skrivpoddpriset skrivfest story structure architect vinter kroppsspråk manus tillbaka till bromma slut jul filmtips relationsroman läsupplevelse lisa cron gimmick skrivarkurs flesch-kincaid konsten att flirta som en gudinna coach så överlever du en refusering redigera bok titanic författarutbildning antagen den inre resan test debutera fokus vad gick fel? sanning hjärtats dårskap i havet finns så många fiskar mitt i fatta eld jan arnald beskrivande perspektivbyte mariette linden delilah marvell ll-förlaget pseudonymer metaforer bakgrund bokens koncept frida arwen roslund in media res the charm school finlitteratur miljöbeskrivning sanna ivarsson jenny rogneby flickan med silverhåret susanne ahlenius anna jansson bygg din egen word-mall kontrakt med läsaren minnen av dig gästblogg understanding show don't tell harry potter olga rönnberg the writers little helper permakultur! framtiden i din trädgård gestaltningsbibeln filteruttryck gone girl justin timerlake förstärka johan arvidsson expert blake snyder gömd victoria lynn schmidt vår ekosystem öppningsscen förläggare ramhandling kuleshov-effekten karaktärer som stannar i läsarnas sinnen läsbarhetsindex klimatet radio p1 studie love actually svåra ord fånga läsaren romantisk komedi revy flicka försvunnen the screen writer's workbook motsättningar medveten författare vilken typ är du? udda dave eggers adjektivsjuka den normala världen ljudboksgalan som eld korrekturfel nattlöpare känn dina karaktärer head hopping mörkersdottir loppet oanständiga berättelser ämne skriv2016 tema, idé, koncept, premiss och intrig scener annika estassy trigger håll rollen innehåll oraganiskt skrivande rutin skräcknoveller raeanne thayne erotisk deckare eleine eksvärd mallar kontrakt med läsarna romantik show don't tell