Pias skrivtips: Så skriver du en bestseller

Finns det en kod för hur man skriver bästsäljande romaner, en bestseller code?

Ja, det menar Jodie Archer och Mathew L. Jockers som lagt fyra år på att studera tusentals böcker för att se om det finns något gemensamt mellan alla dem som hamnar på New York Times hit list och specifikt för dem som ligger kvar där vecka ut och vecka in och som säljer i miljonexemplar över hela världen, jämfört med de böcker som inte lyckas sälja i stora upplagor.

Av de drygt 50.000 nya boktitlar som kommer ut på den amerikanska marknaden varje år är det bara en halv procent som hamnar på NYT bestsellerlist och ännu färre som ligger kvar där vecka ut och vecka in. Och nu har alltså Jodie och Mathew knäckt bästsäljarkoden.

Intressant, eller hur?

Själv var jag övertygad om detta redan innan jag läste Jodie och Mathews bok. Och då utgår jag från mig själv. Bestsellers har nämligen något som andra böcker saknar.

Jag försökte mig på att göra en jämförelse mellan svenska bästsäljande författare, men där fanns ingen likhet. Den svenska dammen är för liten för att jag skulle kunna upptäcka några samband. Att sälja några hundratusen exemplar av sin bok i Sverige och några få länder till gör inte boken till en bestseller i den bemärkelse som jag - eller Jodie och Mathew - menar. Nej, jag var tvungen att jämföra författare som sålt i miljonupplagor hela världen över - som Stieg Larsson (Milleniumtrilogin), Suzanne Collins (Hungerspelen), Stephenie Meyer (Twilight-sagan), E.L. James (Fifty shades of Gray), John Grisham (Firman), Dan Brown (Da Vinci-koden), David Baldacci (Absolut makt), Stephen King (skräckens mästare), J.K. Rowling (Harry Potter), Nora Roberts (romanceförfattarinna), Sidney Sheldon (Tracys hämnd), Jean M. Auel (Grottbjörnens folk) m.fl. - för att upptäcka att det finns ett samband. 

Så för mig var det inget konstigt att Jodie och Mathew kom fram till att det finns en besteller code genom att använda sig av vetenskap. De lyckades till och med förklara hur det här sambandet ser ut.

Idag kommer jag att prata om det resultat Jodie och Mathew kom framt till och dela med mig av mina egna tankar om detta. Med andra ord ska jag prata om:

Hur du skriver en bestseller!
 

En stor hög med statistik

Jodie och Mathew tar gott om tid på sig att komma till poängen i sin bok The bestseller code. Kanske för att de är amerikaner och jag har hört att amerikaner får betalt per ord. Så de börjar med att beskriva hur de bar sig åt när de kom fram till att det finns ett samband mellan bästsäljande böcker jämfört med icke säljande böcker.

Som gammal statistiker (nåja, jag läste en termin statistik på universitetet så lite lärde jag mig) måste jag säga att deras modell verkar väl underbyggd. De har tagit hänsyn till väldigt många faktorer.

De har använt datorsimuleringar för att jämföra tusentals böcker med varandra och de modeller de använt är så avancerade att jag tror ingen lyckas göra det bättre som inte också lägger många år av sitt liv på detta. Det är avancerade grejor det här. Och det tog dem 14 timmar att analysera en enda bok, så de fick använda en hel datorpark för att lyckas analysera tusentals böcker.

  • De tar höjd för att mördande reklam kan sälja en bok och de förklarar varför deras modell fungerar trots detta faktum.
  • De tar höjd för att samma författare kan förekomma flera gånger i deras underlag.
  • De verkar ha tagit höjd för det mesta och jag blev övertygad om att deras arbete är grundligt och vetenskapligt uppbyggt.

Men oavsett hur mycket statistiker man än är så är det rätt trist att läsa om deras modeller och det hade passat bättre att lägga allting i ett appendix i slutet av boken. Och eftersom deras rubriker inte avslöjar det minsta om vad kapitlen handlar om hade jag inget val än att läsa boken från början till slut och leta efter guldkornen i all text. Så det gjorde jag - letade guldkorn - med andra ord VAD det är som skiljer en bästsäljande bok från en inte så säljande bok.

Här kommer i varje fall mina slutsatser av Jodie och Mathews resultat.
 

Topic

"Vad handlar boken om?" är en vanlig fråga. Därför började Jodie och Mathew fundera på om det gick att hitta någon favorithandling bland bästsäljande böcker.

Istället för att fundera på vad som definierar en handling - det vill säga att det krävs en eller flera karaktärer som har ett eller flera mål som de försöker nå - så tittade Jodie och Mathew på vilka ämnen en bok innehåller.

Jodie och Mathew börjar kapitlet med att försöka förklara skillnaden mellan tema och topic. De lyckas inget vidare och sedan använder de orden synonymt i resten av boken. Så jag tänker inte ens prata tema här, utan bara använda mig av ordet "topic" eller "ämne" som det blir på svenska. Vill du veta mer om hur jag definierar tema så kan du läsa mitt blogginlägg Tema, idé, koncept, premiss och intrig.

Jodie och Mathew fick fram en boks "topics" genom att jämföra orden i boken och hitta mönster. Om t.ex. ordet bank kom upp tillsammans med pengar så kan det tolkas som att ett topic i boken är ekonomi, men om bordet bank kom upp tillsammans med fiskar, så kan det tolkas som ett ett topic i boken är fiske. 

Det visade sig att det fanns skillnader mellan en bästsäljande boks topics jämfört med en icke bästsäljande bok. 

  • Bästsäljande författare berör färre topics i sina böcker än icke bästsäljande författare. Deras böcker är alltså mer specialiserade.
  • Bästsäljande författare lägger regelbundet 30% av bokens innehåll på bara ett eller två huvudämnen, medan icke bästsäljande författare försöker klämma in fler idéer. Faktum var att en icke bästsäljande författare försökte få in 3-4 ämnen, där den bästsäljande författaren bara försökte få in 1-2.


Men det var 30% av bokens innehåll - hur var det då med resten?

  • Jo, det visade sig att trenden var densamma för det övriga innehållet. En bästsäljande författare fick in ungefär 4 ämnen på 40% av bokens innehåll, medan en icke bästsäljande författare var uppe i 6 ämnen.
  • Jodie och Mathew har undersökt 500 ämnen, men naturligtvis har inte alla böcker med alla 500 ämnen. Hur många ämnen som finns i 100% av bokens innehåll nämner inte Jodie och Mathew. Tyvärr - det hade varit intressant att veta. 


Jodie och Mathew hävdade även att bästsäljande författare oftast uppehåller sig vid sina favoritämnen i bok efter bok. John Grisham t.ex. skriver för det mesta om "legala frågor" medan Danielle Steel skriver om "tid som spenderas i hemmet" (enligt Jodie och Mathew). Eftersom bästsäljande författare som John Grisham och Danielle Steel lägger ungefär 1/3-del av varje bok till att beröra sina signaturämnen har de 2/3-delar kvar som de kan använda till  annat, vilket alltså ger dem stora möjligheter att variera sig trots att de håller sig till samma huvudämne i alla sina böcker. Det gör att läsarna känner igen sig utan att bli uttråkade.

Det intressanta är att jag lunchade med en redaktör på världens största förlag i förra veckan och hon sa att de flesta författare försöker få in för många saker i sina böcker - de vill för mycket. 

Så ett råd om du vill bli en bästsäljande författare är att du inte ska vilja för mycket. Lägg inte in för många vinklingar eller bihistorier i din berättelse. 

Samtidigt finns det ingen författare som väver en hel historia med bara ett enda ämne, enligt Jodie och Mathew. Några är bra, men för många är dåligt. Lagom är alltså bäst.

Om du vill testa dig själv så gå igenom ditt manus och försök avgöra hur stor del av boken som handlar om ett visst ämne. Om du får 1-2 ämnen som upptar 30% av boken är det bra, får du fler är det kanske mindre bra. 

Samtidigt är det ju så att Jodie och Mathew lät en dator analysera alla de här böckerna och datorn utgick efter förekomsten av vissa ord - i det här fallet substantiv - för att avgöra vilka ämnen som avhandlades. Kanske du ser förbi vissa ord och ser en helhet som en dator skulle missa. Bara för att du har med ord som bank, pengar och kassaskåp kanske inte du anser att din bok behandlar ämnet "ekonomi". Eller bara för att du har med ord som bank, sand och öring kanske du inte du anser att din bok behandlar ämnet "fiske". Så kan det naturligtvis vara, vilket gör att jämförelsen haltar lite. Men det är alltid kul att testa.

Kom ihåg att huvudregeln är att färre topics antyder att boken är mer fokuserad. Och fokus är en bra sak om du vill skriva bästsäljande böcker.

Jag tolkar det som att du ska låta dina huvudkaraktärer ha tydliga mål och att du sedan fokuserar på dessa mål. Ta bort allt som inte har någon koppling till dina karaktärers resa att nå, eller icke nå, detta mål. Ska du ha med att dina karaktärer har coola intressen, stor familj eller konstiga vanor - se till att detta får betydelse för deras resa att nå målet. Ska du ha med bihandlingar, tillbakablickar och utvikningar - se till att det finns ett skäl till att de är med. Ska din karaktär sätta sig på ett café och dricka kaffe - se för guds skull till att det finns en bra anledning till detta.

Kasta inte in saker bara för att du kan. Försök inte berätta din historia från alla håll och kanter samtidigt. Det blir för mycket på en 350 sidor lång roman.

Fokusera din berättelse.
 

Finns det några favoritämnen bland läsarna?

Varje bok visade sig ha sin egen unika ämnesprofil, enligt Jodie och Mathew, som alltså berättar vilka ämnen boken avhandlar och hur stor del av boken varje ämne upptar. Totalt undersökte de runt 500 topics, vilket ger en gigantisk variation.

Men fanns det några av dessa ämnen som återkom mer i de bästsäljande böckerna än i de icke bästsäljande böckerna? Finns det alltså några favoritämnen hos läsarna?

Ja, det gick att se mönster, påstår Jodie och Mathew.

  • Det visade sig att topic är viktigare än genre. Alla ämnen kan nämligen uppenbara sig i alla genrer. Kärlekshistorier finns inte bara i romancegenren och brott förekommer inte enkom i deckargenren. Bara för att en bok är skriven i en viss genre gör den inte till en automatisk bestseller. Nej, den måste innehålla rätt ämnen. 
  • Jodie och Mathews dataanalys kom fram till att det behövs ett dominerande ämne som boken handlar om och att ämnet som är näst vanligast står i direkt konflikt med det första ämnet så det leder till en hotfull situation. Bästsäljande författare valde ämnen som garanterat krokar i läsarna, som t.ex. barn och vapen, trohet och sex, kärlek och vampyrer.
  • Det visade sig också att bästsäljande författare har en förmåga att hitta ämnen som de flesta människor - oavsett ålder, kön eller kultur - är rädda för.
  • För att sälja i miljonupplagor måste ämnet dessutom ha potential att tilltala en stor mängd läsare - the mainstream. Bästsäljande författare undvek oftast ämnen som var för kontroversiella eller för politiska och valde istället ämnen som var etiskt korrekta och gärna emotionella.


Och tro det eller ej, men det visade sig att sex inte säljer. Sex som topic framträdde mer än dubbelt så ofta i böcker som inte säljer än i böcker som säljer.

En närmare analys visade att sexscener kan få boken till topplistan om den driver storyn framåt, inte om den bara finns där för sexets egen skull. Ren erotik eller porr gick alltså bort, medan författare som Nora Roberts, Jackie Collins och E.L. James lyckades med konststycket att skriva sexscener som säljer.

Saken är den att inte ens i E.L. James bok Fifty shades of Gray är sexscenerna bland de topp 3 topics som boken handlar om - nej, sex, förförelse och den kvinnliga kroppen kom först på 4:e, 5:e och 6:e plats enligt Jodie och Mathews datoranalys.

Det var alltså något annat än sexscenerna som sålde Fifty shades of Gray. Men vad, frågade sig Jodie och Mathew.

Ha, ha, tänkte jag eftersom jag läst Fifty shades of Gray. För mig handlade det aldrig om sexscenerna. För mig var det kärlekshistorien mellan Anastasia och Christian som gjorde boken läsvärd. 

Det visade sig att jag inte var så långt borta från sanningen.

Jodie och Mathews dataanalys kom nämligen fram till att det ämne som säljer allra bäst är:

  • Human closeness - alltså mänsklig närhet där karaktärerna har emotionella relationer med andra karaktärer i boken, t.ex. handla med bästisen, fiska med pappa, dejt med en älskare och så vidare.

Det visade sig att boken Fifty Shades of Grays huvdsakliga ämne är just "Human closeness" och alltså inte sex. Human closeness upptog hela 21% av boken, vilket alltså gör att boken inte hör till dem som normalt klassas som erotiska. Snarare är den att räkna som en het romance. Även om sexscenerna gav stora rubriker i pressen så var det snarare relationen mellan Anastasia Steel och Christian Gray som sålde boken.

Toppämnen som bästsäljande författare oftast har med är:
  • Mänsklig närhet (det absolut viktigaste ämnet)
  • Hemmet
  • Arbetet
  • Barn
  • Modern teknologi
  • Bröllop
  • Död
  • Skatter
  • Begravningar
  • Vapen
  • Doktorer
  • Skola
  • Presidenter
  • Tidningar
  • Mammor
  • Media

Ämnen som används i mindre grad hos bästsäljande författare än hos icke bästsäljande författare är:
  • sex, droger och rock & roll
  • förförelse
  • kärleksakter
  • kroppar (utom vid smärta och i brottsscener)
  • cigaretter
  • alkohol
  • passionerad kärlek
  • desperat sorg
  • revolutioner
  • mygel
  • existensiella eller filosofiska frågor
  • middagsbjudningar
  • kortspel
  • mycket uppklädda kvinnor
  • dans

Läsarna föredrar:
  • Aktiemarknaden beskriven framför ett ansikte beskrivet. 
  • Labroatorium framför kyrkor.
  • Spritualism framför religion.
  • College framför party.
  • Hundar framför katter.
  • När det kommer till platser är det bättre att skriva om storstäder än om landsbygden, men vilken storstad kvittar.
  • Vill du skriva en bästsäljare så håll dig till det genomsnittliga hemmet och verkliga människor. 
 

Ja, det här är det inte jag som påstår utan Jodie och Mathews datormodeller. Jag tror personligen inte att det är enstaka ord som gör en bok till en bästsäljare, så haka inte upp dig om du har med ämnen som ligger på "fel" lista.

Däremot kan jag mycket väl tänka mig att de flesta läsare föredrar böcker som handlar om mänsklig närhet i någon form. Så länge du har mänsklig närhet som ett större ämne än t.ex. katter är det säkerligen inga problem att du kastar in och annan katt - så länge katten behövs för berättelsen vill säga. Om du inte har behov av en katt för att driva storyn framåt kan du lika gärna plocka bort den. 

Och när det kommer till att ämnena ska vara i konflikt med varandra så säger jag absolut ja. Konflikter driver nämligen berättelsen och utan sådana har du ingen berättelse. 

Fifty Shades of Gray sålde för övrigt i 125 miljoner exemplar de första fyra åren. En riktig bestseller med andra ord. Det första ämnet i boken är "human closeness" (21% av boken), andra ämnet är "intime conversation" (13% av boken) och tredje ämnet är "nonverbal conversation" (10% av boken). De tre viktigaste ämnena utgör alltså drygt 40% av boken - allt i enlighet med the bestseller code. Först därefter kom topics som förförelse, sex och den kvinnliga kroppen vilket tillsammans utgör ytterligare 13% av boken.

Human closeness och intime conversation känns inte direkt som att de står i konflikt med varandra, vilket alltså är ett av kraven för en bästsäljare. Hur går det ihop?

Vi som läst boken vet att den är full av konflikter och den allra största är att den manliga huvudpersoner Christian Gray har fruktansvärt svårt för närhet och intimitet. Closeness och intimacy är alltså enormt konfliktfyllt för honom och alltså ett grundläggande skäl till att boken blev en sådan succé.

Kom ihåg att konflikten måste vara stor för att funka. Lite fjutt-fjutt gör ingen bestseller. 
 

Rytm och takt

Böcker som Fifty Shades of Gray vinner sällan några litterära priser. Språkvetare och litteraturkritiker föredrar böcker som utmanar den rationella hjärnan. Samtidigt som boken sågats av litteraturkritikerna har den hyllats av läsarna. Men varför, frågar sig Jodie och Mathew.

Svaret är att njutningen av att läsa böcker inte enkom handlar om njutning för hjärnan, utan njutning för hjärtat, känslorna, kroppen och själen, menar Jodie och Mathew. 

Och med kroppen menar de vad som händer fysiskt när vi läser. Jodie och Mathew har låtit mängder av studenter läsa en mängd böcker med uppdrag att skriva ned exakt vad de kände och hur deras kropp reagerade när de läste. Eleverna har alltså fått skriva ned på vilken sida de fått hjärtklappning, de känt oro, det pirrat till i magen, de blivit rädda, ledsna, glada och så vidare.

Dessutom programmerade de dataprogrammet så den reagerade på emotionella ord. Jodie och Mathew sammanställde sedan all denna data för att se om det fanns en skillnad mellan bestsellers och icke säljande böcker.

Och ja - det fanns det.

  • I samtliga NYT (New York Times) bestsellers som eleverna läste, så räckte alla eleverna upp händerna inom de första 10 sidorna. Böckerna berörde alltså elevernas känslor redan inom 10 sidor. Med de icke bästsäljande böckerna var det oftast inte på detta sätt.


Du måste alltså kroka i läsarna och fånga deras intresse redan efter några sidor. Och kroken måste vara så rejäl att läsarna inte ramlar av.

I Fifty Shades of Gray finns emotionella vändningar med sådan regelbundenhet att läsarna känner rytmen av E. L. James ord rakt in i kroppen med samma effekt som klubbmusik, hävdar Jodie och Mathew.

Endast 25 andra bästsäljande romaner delar E. L. James rytm (mönster i variationen) och endast en annan roman lyckades fånga exakt samma beat (takt, hastighet) som Fifty Shades of Gray.

Den romanen är Dan Browns Da Vinci-koden.
 

Bilden ovan har jag ritat av från Jodie och Mathews bok The besteseller code. Den är inte en perfekt avbild av den emotionella rytm som Jodie och Mathew hittade i Fifty shades of Gray, men bilden visar det viktigaste: 

Ju mer frekvent topparna och dalarna är, desto mer av en emotionell berg- och dalbana blir läsupplevelesn för läsarna.

Ju högre topp, desto högre positiv emotionell upplevelse och ju längre topp desto mer negativ emotionell upplevelse. Strecket i mitten visar de tillfällen då den emotionella upplevelsen är lika upphetsande som att dricka en kopp te.

Fifty shades of Gray och Da Vinci-koden har väldigt rytmiskt emotionell upplevelse med höga toppar och djupa dalar som kommer i en jämn takt. 

Jodie och Mathew jämförde denna emotionella upplevelse med böcker som inte hamnat på bästsäljarlistan och upptäckte att de böckerna ofta saknar eller har för få upp- och nedgångar. Eller så var topparna inte tillräckligt höga och dalarna inte tillräckligt låga.

För att skriva en bestseller måste vägen fram gå över höga berg och djupa dalar. Det funkar inte med lite smågupp i vägbanan, lång startsträcka eller långa raksträckor. Nej, det ska vara rejält uppåt och nedåt. På så vis fångar du in läsarna och håller dem kvar.

Däremot hittade Jodie och Mathew inget samband mellan bästsäljande böcker och plotten ur ett makroperspektiv. Bästsäljande böcker kan börja positivt, sluta positivt, börja negativt, sluta negativt. Det har ingen betydelse. Det kan gå ständigt uppåt, ständigt nedåt eller upp och ned i olika varianter. Det spelar ingen roll. Det enda mönster en bok inte kan ha är en berättelse som går från dåligt till riktigt bra och sedan till dåligt igen. Dessa böcker verkar inte ens existera - men som Jodie och Mathew sa: Vem vill läsa en sådan bok?

Det viktigaste är alltså inte den övergripande plotten utan att läsarna krokas fast emotionellt redan efter några sidor och att den emotionella banan består av höga berg och djupa dalar i ett frekvent mönster. 

Det är bokens rytm och takt som är betydelsefull, inte plotten sedd från ett makroperspektiv. Bästsäljande böcker har en bra, stark och regelbunden takt, menar Jodie och Mathew.

Jag tolkar det som att du måste låta dina karaktärer ha mål som är viktiga för dem. Målen ska vara så viktiga att de är villiga att göra vad som helst för att nå dem. Och det får du först om det står något värdefullt på spel om dina karaktärer når eller inte når sina mål. Detta värdefulla kan vara vad som helst, bara det är viktigt för dina karaktärer. Läs gärna mer i mitt blogginlägg Varför är målet så viktigt?

Sedan ska du kasta in hinder som är så stora och svåra att det blir en rejäl kamp att nå målet. Och hindren ska komma med en jämn takt så det inte blir ett vacuum i boken där ingenting händer. Läs gärna mer i mitt blogginlägg Konflikter!

Dessutom ska det som sker skaka om läsarna emotionellt så de engagerar sig i berättelsen. Att kasta in actionscener tills läsarna gäspar högt av tristess är absolut inte rätt väg att gå. Nej, spänning får du genom att trappa upp den konflikt du har tills läsarna känner att det är omöjligt för dina karaktärer att klara målet. Och så varvar du positiva och negativa besked med stunder av emotionell lugn och ro där läsarna kan ladda om och fundera på allt som hänt.

Och just det ja - vänta inte för länge. Max 10 sidor, sedan måste du ha krokat fast läsarna genom att ruska om dem emotionellt. Helst ska du ha en stor och fet fiskekrok så läsarna inte kommer loss. Ett smart drag är att ge läsarna frågor som du väntar med att besvara. På så vis måste de fortsätta läsa för att få veta hur det ska gå.
 

Stil

Vi har alla vårt eget unika lingvistiska fingeravtryck, säger Jodie och Mathew, som gör att läsare och datorer kan känna igen dig som författare även om du skriver under pseudonym i en helt ny genre. Vi har alla våra omedvetna vanor som avslöjar vilka vi är. Det går inte att dölja vem du är som författare.

Vissa författare är naturligtvis mer lika varandra än andra. Men det tog en dator bara några minuter att avslöja att det var J. K. Rowlings som dolde sig bakom pseudonymen Robert Galbraith.

Tydligen finns det ett helt forskningsområde som heter forensic linguistics och som handlar om just detta. Att avslöja författaren bakom orden är tydligen en rätt stor industri.

Den stora frågan är om det finns en bestseller style? En stil som gör att till och med en debutant kan lyckas slå i hela världen.

Tyvärr kom Jodie och Mathew fram till att det finns en bestseller style. Jag säger tyvärr, för stämmer det att man inte kan ändra sin personliga stil hur mycket man än försöker, så är det ju omöjligt för en person som saknar den "rätta" stilen att någonsin bli en bästsäljande författare.

Men oroa dig inte - det finns sätt att förbättra sin stil. Och den rätta stilen visade sig ha en rätt stor bredd. Det är inte helt kört.

Jag tänker mig att ens lingvistiska stil är som ens hållning. Du kan lätt se vem det är på långt avstånd endast genom personens hållning. Samtidigt förblir inte hållningen densamma hela livet igenom, vilket är skälet till att du kan skilja en ung människa från en gammal bara genom deras hållning. Men det tar lång tid och är inget du kan ändra på bara genom att bestämma dig, eftersom du omedelbart faller tillbaka till din naturliga hållning så fort du glömmer bort att anstränga dig. 

På samma sätt är jag övertygad om att du kan ändra din lingvistiska stil, eftersom du hela tiden utvecklas som författare. Men det tar tid och är inget som sker medvetet. Någonstans finns alltid en kärna av du, men med tiden kommer den mogna och förfinas.

Men vad var det då för stil som Jodie och Mathew hittade hos bästsäljande författare och vad kan vi lära oss från dem? Jo, följande ...
 

Öppningsfrasen

Jodie och Mathew hävdar att bästsäljande författare börjar sina böcker med den rätta öppningsfrasen, vilket innebär att första meningen uppfyller följande kriterier:

  • Lyckas etablera en närvaro.
  • Ger en sutbtil förståelse för hur berättelsen ska läsas.
  • Innehåller alla konflikter i en trehundra sidor lång berättele på bara tjugo ord eller mindre.
  • Ger en känsla av personlighet.
  • Krokar i läsarna att vilja läsa vidare.
  • Indikerar att det finns ett mänskligt hjärta, multipla karaktärer och konflikter i berättelsen.

Stil är naturligtvis mer än bara första meningen, men den meningen ger ofta en känsla av hur stor kontroll författaren har av vad som komma ska samt huruvida han eller hon har en stil som går hem.

Titta på din egen öppningsmening i ditt pågående manus: Finns det en konflikt i den meningen? Lockar den läsarna att vilja läsa vidare? Säger den något om vad det är för en bok? Indikerar den att det finns fler än en karaktär i boken och att den alltså till stor del handlar om mänsklig närhet? Stämmer stilen med hur du skrivit resten av boken?

Om inte får du nog fundera ett varv extra. I varje fall om du vill skriva en bestseller ;)
 

Stilistiska särdrag

När Jodie och Mathew gjorde sin textanalys tittade de naturligtvis på hela boken. De tog hänsyn till tusentals småord samt om substantiven stod i bestämd eller obestämd form. De tittade på orden och meningarnas längd samt vilka skiljetecken författaren använde sig av och hur ofta. De tittade även på hur stor andel av meningarna som bestod av substantiv, verb, adjektiv och adverb. 

Datorn plockade sedan fram varje författares unika stilististika signatur, baserat på saker som hur ofta de vanligaste orden dök upp som "did" och "want", de vanligaste substantiven som "woman" och "man", förekomsten av of, a/an, the, he, she, him, her och många fler ord. 

Trots att Jodie och Mathew studerade tusentals särdrag visade det sig att det gick att urskilja de bästsäljande böckerna med 68% säkerhet, enbart baserat på förekomsten av 148 sådana särdrag. 

Några av de viktigaste särdrag som Jodie och Mathew särskilde var:

  • Do (göra) förekommer dubbelt så ofta i bestsellers som i andra böcker, vilket tyder på att det är viktigt att karaktärerna gör saker.
  • Very (mycket) förekommer hälften så ofta i bestsellers som i andra böcker, vilket tyder på att det är en nackdel att förklara saker för läsarna.
  • På engelska kan man förkorta ord som I am till I'm, do not till don't, I would till I'd, you are till you're. Sådana förkortningar förekommer oftare i bestsellers än i andra böcker, vilket tyder på att vardagsspråk går hem hos den stora massan. T.ex. förekommer n't fyra gånger så ofta, I'd tolv gånger så ofta samt 're och I'm fem gånger så ofta i bestsellers som i andra böcker.
  • Okay förekommer tre gånger så ofta i bestsellers som i andra böcker, vilket också tyder på att ett vardagligt språk går hem hos läsarna.
  • Det finns fler frågetecken i bestsellers än i andra böcker, vilket tyder på att karaktärerna i bästsäljande böcker ställer fler frågor.
  • Det finns färre utropstecken i bestsäljande böcker, vilket tyder på att läsarna inte vill ha saker förtydligat för sig med utrop.
  • Tre punkter i början eller slutet av en mening är vanligare hos bestsellers än i andra böcker, vilket tyder på att läsarna gillar när saker lämnas outtalade ...
  • Såväl kolon som semikolon är mindre vanligt i bestsellers än i andra böcker.
  • Thing (sak) förekommer sex gånger så ofta i bestsellers än i andra böcker, vilket Jodie och Mathew inte kunde förklara, det bara var så.
  • Adjektiv och adverb förekommer mindre ofta i bestsellers än i andra böcker, framför allt förekomsten av adjektiv, vilket kan tolkas som att läsarna föredrar en gestaltad text framför en beskriven text.
  • Meningarna i bestsellers är kortare, renare och innehåller färre onödiga ord än i andra böcker, vilket tyder på att meningarna inte måste dekoreras med en massa adjektiv och adverb.
  • Verb är vanligare i bestsellers än i andra böcker, vilket tyder på att karaktärerna i bästsäljande böcker oftare beskrivs efter vad de gör.
 

Jämför följande två meningar och gissa vilken som indikerar en bästsäljande roman och vilken som inte gör det:

  1. "I would be very surprised if you are still alive after that!"
  2. "Oh, I'd be really surprised if you're still alive after that."


För mig är det solklart att mening två är den bästsäljande. Är det så för dig också?
 

Litterärt eller vardagligt?

En spännande utveckling av Jodie och Mathews studier var att en övervägande majoritet av de bästsäljande böckerna var skrivna av kvinnor. Det fick Jodie och Mathew att undra om det fanns en könsspecifik skillnad i hur män och kvinnor skriver.

Det var fel. Sambandet med att kvinnor skrev fler bestsellers var ett kvasisamband, alltså ett samband som inte existerar i verkligheten. Det fanns ingen könsspecifik skillnad, men det fanns en annan skillnad mellan de författare som skrev bestsellers och de som skrev andra böcker.

Sambandet hade inte med kön att göra utan med karriärmässig bakgrund. Fler män än kvinnor i den undersökta gruppen hade en akademisk bakgrund, medan fler kvinnor än män hade en journalistisk bakgrund. Akademikerna (framför allt lingvisterna) tenderade att använda sig av ett mer korrekt språk i sina böcker, medan de som arbetat som journalister, som webredaktörer, inom tv- och radio eller med reklam tenderade att använda sig av ett mer vardagligt språk.

Ett annat intressant samband var att de som hade en akademisk bakgrund hade vunnit fler litterära priser än de som hade en journalistisk bakgrund.

Med andra ord så är ett akademiskt språk att föredra om man vill vinna litterära priser, medan ett vardagligt språk är att föredra om man vill bli en bästsäljande författare. Endast ett fåtal författare lyckades med både och - det vill säga vinna både priser och hamna på bästsäljarlistan. Dessa författare använde sig av ett rätt så neutralt språk.

Mina tankar är följande: Vill du skriva böcker som säljer så tänk på att skriva modernt och enkelt.

  • Lägg dig inte till med ett akademiskt språk om det inte är nödvändigt - vilket är ett problem hos mig eftersom jag är akademiker och alltså gör det omedvetet. Som tur var har jag även jobbat som journalist samt med att skriva populistiska texter och reklam, så jag ligger troligen i mittenfåran av författare.
  • Använd inte uttrycket detta om du kan skriva det här (ett tips som jag snott från Leffe Grimwalker och som jag får böja mig för eftersom jag som akademiker gödslar med ordet detta). 
  • Envisas inte med att skriva  gammalmodiga ord som skall och sade när du kan skriva ska och sa. Inte ens jag som skriver historiska romaner använder mig av skall och sade i mina böcker.
  • Och använd aldrig ordet emellertid. (Nu vet många av er att jag hyser en personlig aggression mot ordet emellertid, vilket bottnar i att när jag hörde ordet för första gången då jag var 7 år gammal tyckte det var ett hemskt ful och mossigt ord. Och det är fult, men framför allt mossigt. Själv använder jag aldrig ordet annat än när jag ber andra att inte använda det, och det går som ni märker alldeles utmärkt att skriva meningar utan detta ord.)

Det finns naturligtvis fler tips än just dessa, men det här var de saker jag kom att tänka på.

Det intressanta med den här studien är att de författare som hade en stil som gick hem hos den stora massan av läsarna hade tillskansat sig den stilen genom sitt yrkesliv. Detta tyder alltså på att det lingvistiska fingeravtrycket går att ändra. Det är alltså inte kört bara för att du har en lång bakgrund som lingvistiker eller språkprofessor. Men det tar tid. Du kommer troligen få ägna flera år åt journalistik och reklam för att förändra din stil.
 

Titeln

Titeln, det vill säga bokens namn, kan sälja boken. 

Personligen har det hänt mig en enda gång att jag köpt en bok helt och hållet på grund av titeln. Jag minns inte exakt vad den boken hette men det var något i stil med Notrademus gömda profetior. Wow, vilken smart titel, tänkte jag och köpte boken. Som var bra men inte jättebra.

Trots att jag bara köpt en enda bok helt och hållet på grund av titeln, så kan en bra titel kan få mig att titta extra på boken, lyfta ned den från hyllan och läsa baksidan. Likaså kan en dålig titel få mig att rygga tillbaka och inte köpa boken.

Personligen vill jag att titeln ska säga något om bokens genre och innehåll. En titel som låter som en faktabok när det är en skönlitterär roman, är alltså en mycket dålig titel. En deckare ska låta som en deckare och en romance ska låta som en romance. En titel som är udda blir lättare ihågkommen och är alltså en bra titel, men den får inte vara så udda att jag glömmer bort vad den heter.

Så resonerar i alla fall jag.

Men vad kom Jodie och Mathew fram till när de undersökta huruvida det finns ett samband mellan titlarna i olika bestsellers? Det visade sig att:

  • En femtedel, alltså 20%, av alla bestsellers (och om jag tolkat Jodie och Mathew rätt så undersökte de ca 500 bestsellers, vilket alltså ger 100 böcker) har en titel som pekar på en karaktär. Kanske inte så konstigt när mänsklig närhet är det som läsarna helst av allt vill ha i en bok.
  • Av dessa 100 böcker introducerar en majoritet av titlarna någon form av roll, professionell eller sociokulturell. T.ex The Alchemist, The Ghost, The Martian.
  • Ordet The (alltså bestämd form) dyker upp väldigt ofta i bästsäljande titlar. The tydliggör att det handlar om en specifik person och inte vem som helst. Det handlar inte om en alkemist, det handlar om alkemisten.
  • 10 av de bästsäljande böckerna har ordet "girl" med i titeln, men det funkar inte med vilken flicka som helst. "A girl to come home to" har inte samma dragningskraft som "Gone girl" eller "The girll who played with the fire". För vem vill komma hem till en stillasittande tjej när det finns mer spännande sådana? På samma vis har "The girl on a swing" mindre dragningskraft än "The girl on a train". Den ena går ingenstans, den andra har möjligheter. Flickan som tar sig in på topplistorna är en kul tjej, inte en snäll och tråkig.

Titeln ska alltså indikera att det händer något intressant i boken och det får gärna handla om människor. Ja, så tolkar jag Jodie och Mathews studie.
 

Karaktärer

När tusentals läsare tillfrågas om vad de vill ha i en bok, så svarar de flesta att det är karaktärerna som är den viktigaste skillnaden mellan en bra roman och en roman som inte går att lägga ifrån sig.

En stor del av nöjet med att läsa är hur vi samverkar med karaktärerna, skriver Jodie och Mathew. Karaktärer får oss att tänka och tänka om. De tillför något nytt och drar oss ut på spännande äventyr. De gör sådant som vi inte kan göra, tar beslut som vi själv funderat över men aldrig vågat ta och lever liv vi bara kan drömma om.

Vissa karaktärer blir så populära hos läsarna att de får egna fan clubs, t.ex. har Harry Potter en egen temapark i Florida.

Karaktärer är alltså viktiga. Men hur gör man?

Det finns olika sätt att beskriva sina karaktärer, säger Jodie och Mathew.

  • Vissa författare förlitar sig på beskrivningar, t.ex. "Daniela satt bakom sitt skrivbord omgiven av böcker om manuskript. Ljuset från fönstret bakom henne reflekterades i hennes blanka nötbruna hår. Hon var klädd i en vit tröja med smart knäppning."
  • Andra författare förlitar sig på dialoger, t.ex. "Madame, vore det helt omöjligt om jag tog fyra-fem minuters paus för att ringa min sjuka mamma?" jämfört med "Hey, boss, jag sticker ut en sväng för att träffa morsan."
  • Ytterligare andra författare går in i karaktärernas tankar, t.ex. "Daniela såg på sin assisent. Skulle hon någonsin sluta prata om sin sjuka mamma och hitta ett nytt manuskript om en flicka?"
  • Men det finns bara ett sätt att få karaktärerna aktiva, menar Jodie och Mathew, och det är att låta dem göra saker. Det är skillnad på "Daniela var lycklig" och "Daniela skrattade". Och enda sättet en författare kan skapa aktiva karaktärer är genom att använda sig av verb.

Vi har redan fått veta att bestsellers innehåller fler verb än andra böcker - vilket tyder på att det är bra att beskriva karaktärerna genom att låta dem vara aktiva, alltså genom att de gör saker.

Men finns det vissa verb som är vanligare i bestsellers än i andra böcker. Finns det med andra ord ett vinnande koncept gällande karaktärernas agenda? 

Ja, påstår Jodie och Mathew, med 72% säkerhet använder protagonisterna i bestsellers oftare verb som:
  • Need, want - oavsett om karaktären är kvinnlig eller manlig så uttrycker bästsäljande protagonister sina behov. Bästsäljande protagonister vill saker. Karaktärerna i bästsäljande böcker behöver och vill saker dubbelt så ofta jämfört med i andra böcker.
  • Love, miss - bästsäljande karaktärer älskar och saknar mycket mer än icke bästsäljande karaktärer. Karaktärernba i bästsäljande böcker älskar och saknar 1,5 gånger så ofta jämfört med andra böcker.
  • Know, Control, Display - bästsäljande protagonister vet, kontrollerar och visar upp saker. Verben uppvisar en självsäkerhet hos karaktärerna i bestsellers.
  • Grab, do, think, ask, look, hold - protagonisterna i bestsellers älskar mer, de tar och gör, tänker och frågar, ser och håller mer än i andra böcker. De har självkännedom och självkänsla. De äger sig själva, även om de inte alltid tycker om sig själva. De lever sina liv och får saker och ting att hända. De tar för sig och de gör saker.
  • Tells, likes, sees, hears, smiles, reaches - protagonisterna i bästsäljande böcker talar, gillar, ser, hör, ler och uppnår mer än protagonister i andra böcker. Det här är karaktärer med energi.
  • Pulls, pushes, starts , works, knows, arrives - bästsäljande protagnoister har en riktning, kapacitet och en säkerhet.
  • Be - bästsäljande protagnister är saker.
  • Eats, nods, opens, closes, says, sleeps, types, wathces, turns, runs, shoots, kisses, dies, survives - i bästsäljande böcker gör någon ofta något så dramatiskt som att dö eller överlever.

Det finns uttalade könsroller i bestsellers, ofta stereotypiska sådana. 
  • Spend, walk, pray - både kvinnliga och manliga bästsäljande protagonister spenderar, går och ber mer än icke säljande karaktärer.
  • Kissing - han kysser.
  • Hugging - hon kramar.
  • Fly, drive, kill - han flyr, kör och dödar.
  • Talk, read, imagine - hon talar, läser och fantiserar.
  • Worries, punches - han oroar sig och slår.
  • Screams, shoves -hon skriker och knuffar.
  • Travels - han reser.
  • Stays - hon stannar.
  • Assumes - han antar.
  • Decides - hon bestämmer.
  • Promises - han lovar.
  • Belives - hon tror.
Det gör alltså inte så mycket att karaktärerna är stereotypiska bara de ser till att saker och ting händer.

Protagnister som läsarna finner mindre attraktiva återfinns ofta i icke bästsäljande böcker. Dessa icke bästsäljande protagonister använder oftare verb som:
  • Dislike - icke bästsäljande karaktärer ogillar saker dubbelt så ofta som karaktärerna i bästsäljande böcker.
  • Suppose - icke bästsäljande karaktärer antar saker 1,6 gånger så ofta som karaktärerna i bästsäljande böcker.
  • Wish - icke bästsäljande karaktärer önskar sig saker 1,3 gånger så ofta som karaktärna i bästsäljande böcker.
  • Halt, drop - icke bästsäljande karaktärer är mer benägna att göra saker som att stanna och släppa.
  • Demands, interrupts - icke bästäljande karaktärer kräver ofta och avbryter saker, snarare än gör saker.
  • Seems, waits - de icke säljande karaktärerna tycker saker men gör inget åt det, de väntar istället på att saker och ting ska ske. Karaktärer som avvaktar får knappast läsarna att vända blad.
  • Shouts, flings, whirls, thrusts - icke bästsäljande karaktärerna skriker, kastar, yrar och förlitar sig på att andra ska lösa problemen åt dem, de tar inte själv tag i saken.
  • Accept, dislike, suppose, recover - icke bästsäljande karaktärer accepterar mer, de ogillar mer, de antar mer och de återhämtar sig mer än i bestsellers.
  • Yeawning - icke bästsäljande karaktärer gäspar oftare.
  • Jerks, shivers, breaks, fumbles, flings - icke bästsäljande karaktärer skakar, har sönder saker, fumlar eller gör häftiga rörelser mycket oftare än bästsäljande karaktärer.


Ser du ett samband här? Det gör definitivt jag.  Jodie och Mathew påpekar det också - karaktärerna i bästsäljande böcker tar för sig - de VILL och GÖR saker. De beklagar sig inte eller sitter och väntar på att någon annan ska lösa deras problem. De tar tag i problemen själva. I bästsäljande böcker steppar protagonisten upp och blir hjälten som löser gåtan, fångar tjuven eller når målet. De blir inte räddade - de räddar!

  • I bestsellers används ordet need - behöver, vilket gör att karaktärerna agerar för att få det de vill ha.
  • I icke bästsäljande böcker används ordet wish - önskar, vilket gör att karaktärerna sitter och väntar på att lyckan ska vända.

Huvudpersonerna i bästsäljande böcker agerar och action = plot, skriver Jodie och Mathew. Protagnisterna har behov (mål) och kastar sig in i en resa för att nå detta mål, interagerar med andra och utsätts för konflikter. Vilken typ av behov de har och hur de hanterar det berättar vilka de är.

Huvudpersonerna i bästsäljande böcker är oftast fantastiska på något sätt. De är vackra, smarta och intelligenta och de kan något som ingen annan kan:

  • Robert Langdom i Da Vinci-koden är brilliant, snabbtänkt och världens främsta symboltydare.
  • Amy Dunne's i Gone Girl är en mästare i att ljuga och göra upp planer, hon utklassar alla andra i smarthet.
  • Lisbeth Salander i Stieg Larssons Milleniumtrilogi är världens bästa kodknackare.
  • Christian Gray i Fifty Shades of Gray är en ung biljonär som tjänat ihop alla sina pengar själv.
  • Harry Potter är den enda magiker som överlevt en kamp mot den fruktade Valdemort och det gör att alla ser upp till honom.

Protagonisterna i bestsellers är SPECIELLA!

Jag minns att jag älskade Jeam M. Auels böcker Grottbjörnens Folk m.fl. eftersom huvudpersonen Ayla kunde allt. Hon var den föräldralösa flickan med allting emot sig som blev stammens främsta shaman och läkekvinna. Hon överlevde ensam, talade med fåglar och tämjde lejon. Det var för att få veta mer av vad denna fantasiska kvinna skulle klara av som jag slukade böckerna.

Men jag vill tillägga att det inte räcker med att huvudpersonerna i dessa böcker är speciella om de inte har tillräckligt med motstånd som låter dem utvecklas och glänsa i rollen som den främsta. Ayla hade allt emot sig och fick bevisa för stammen flera gånger att hon var en värdig medlem.

Det spelar ingen roll hur mycket en karaktär vill något om det inte finns något skäl att kämpa. Finns det inga hinder så blir ju boken en axelrycking likväl. Se därför till att målen är viktiga för dina karaktärer och se till att de måste gå genom eld och vatten för att nå dem. Först då får du en berättelse som fängslar läsarna.
 

Alla dessa tjejer

Jodie och Mathew hävdar att deras datormodell kom fram till att det framför allt är de kvinnliga karaktärerna som säljer bästsäljarna. Men jag är lite osäker på hur de menar för i nästa mening motsäger de sig själva.

Hur som helst är det intressant att fundera på vilken karaktär som blir mest ihågkommen hos läsarna. För det är inte alltid bokens huvudperson som gör grejen, eller hur?

I Stieg Larssons Milleniumtriologi så var det Lisbeth Salander som sålde boken och inte plotten, den svenska miljön eller den manliga huvudpersonen Mikael Blomqvist. Det var HON.

Och Lisbeth startade verkligen någonting - en ny sorts kvinnliga karaktärer.

Lisbeth är fascinerande för hon är både "problemet" och "lösningen" skriver Jodie och Mathew. Samma sak gäller Rachel i The girl on the train och Amy i Gone girl. Alla tre är delar av en mycket mer komplex och gripande berättelse än det standardmässiga gott mot ont. Dessa tjejer är allt detta - det goda, det onda, problemet och lösningen.

Det visade sig att Stieg Larssons bok The girl with the daggon tattoo, Gillian Flynns bok Gone girl och Paula Hawkins bok The girl on the train har nästan identiska plotlines.

Själv vill jag tillägga att jag håller med. Jag har bara läst Stieg Larssons böcker av de tre ovan nämnda, men det var definitivt för att få veta mer om Lisbeth och henns resa som jag läste bok två och tre i serien.

Därmed inte sagt att det inte finns manliga karaktärer som säljer boken. I Harry Potter är det ju Harry som är på allas läppar. Fast personligen gillar jag Hermione bäst - det är ju trots allt hon som är hjärnan som löser alla gåtorna. Harry hänger bara med. Hade det inte varit för hans vänner skulle han inte klarat ett enda uppdrag. 
 

Tyst anföring

Bästsäljande karaktärer gör inte bara de rätta sakerna, de säger även de rätta sakerna, påstår Jodie och Mathew.

Om du älskar hjältar skulle du inte uppskatta om hon eller han börjar muttra, bortförklara sig, protestera, skrika och kräva saker. Nej, så beter sig inte en hjälte. 

Att det ändå finns en massa hjätar och hjältinnor som gör de här sakerna i bestsellers beror på att de gör det i dialogen, inte i anföringen, menar Jodie och Mathew.

Det stora problemet är inte att vi får se Indiana Jones flämta och fäkta med armarna när han ramlar ned i en ormgrop. Nej, det stora problemet uppstår när författaren försöker förklara för läsarna hur hjälten beter sig genom att lägga till saker i anföringen, t.ex.

"Jag hatar ormar", protesterade Jones vilt. 

Den bästsäljande författaren vet att det räcker att skriva "sa han", "sa hon" eller på sin höjd "frågade han" eller "frågade hon". Det behövs inga förklaringar som att han utbrast, protesterade, skrek eller muttrade.

Jodie och Mathews datormodell var på den här punkten helt eniga med de flesta skrivprofessorer: Anföringen till direkt tal måste vara närmast tyst i läsarnas öron och passera lika obemärkt förbi som "sa". Det är vad som sägs i dialogen som är viktigt, inte hur det framförs.

Det är därför som "said" och "asked" är bästsäljande verb medan "demanded" (krävde) och "exclaimed" (utbrast) inte är det.

Jag vill tillägga att en bok med sa han, sa hon sida upp och sida ned är en rätt trist bok och dessutom skulle en sådan anföring störa läsningen enormt. Vi hade en diskussion om just detta på Författare på FaceBook för några månader sedan och de flesta var överens om att en sådan anföring var jobbig at läsa. 

Mitt tips för att komma runt detta är att kasta in att karaktärerna gör saker samtidigt som de pratar, t.ex:

"Jag hatar ormar." Jones viftade med armarna så en av ormarna flög iväg över rummet. 

På så vis får jag med att det är Jones som talar utan att jag behövt skriva "sa Jones" eller "prostesterade Jones". Jag låter honom göra något som förstärker det han säger, men det är fortfarande upp till läsarna att tolka hur han säger detta. Jag gestaltar istället för förklarar. Det är ett knep som nästan alla bästsäljande författare använder sig av.

Läs gärna mer om hur du kan gestalta dialoger i mitt blogginlägg: Skriv dialog
 

Vinnarboken

En bestseller kan inte bara ha en eller två av alla sakerna ovan - den måste ha ALLT!

Så det hjälper inte om du skriver om mänsklig närhet om dina karaktärer sitter hemma på sängkammaren och önskar att saker ska hända, eller om du skriver väldigt akademiskt och litterärt, eller om den emotionella berg- och dalbanan saknar berg och dalar. Du måste ha med rubbet!

När Jodie och Mathew körde sin datormodell på samtliga tusentals böcker som de hade med i studien var det en bok som fick 100% sannolikhet för att bli en bestseller. 

Och den boken är: The Circle av Dave Eggers
 

Jag vet inte om du har hört talas om boken - jag hade det inte. 

Jodie och Mathew avslöjar inte huruvida denna bok tog sig till NYT bestsellerlist eller inte, men jag antar att den gjorde det. Dock tror jag inte den blev en sådan där megahit som legat kvar vecka ut och vecka in och sålt i miljoner exemplar för då borde jag ju hört talas om den, eller ...?

Den finns ju översatt till svenska, så den är i varje fall utgiven i flera länder.

Kanske det är den hemskt trista framsidan, som ser ut som något hemmasnickrat, som gjort att jag inte lagt märke till boken? Datormodellen tog ju inte hänsyn till hur framsidorna såg ut.

Men vad var det då som gjorde att boken fick 100% i Jodie och Mathews datormodell? Jo, följande:

Topic:

  • 21% modern teknologi
  • 4% jobb
  • 3% mänsklig närhet

Mänsklig närhet finns alltså med i de topp 3 vanligaste ämnena som boken berör, men den upptar bara 3% av hela boken. Lite märkligt kan tyckas att maskinen ändå gav boken 100% sannolikhet att bli en bestseller.

Det är också konstigt att de två viktigaste ämnena bara upptar 25% av innehållet i boken, när Jodie och Mathew skrev att bästsäljare tenderar att bara ha 1-2 topics som upptar 30% av bokens innehåll medan icke bästsäljande författare tenerar ha 3-4 topics. Faktum är att de första tre ämnena som Dave Eggers använt sig av totalt blir 28% och då det fjärde ämnet måste uppta mindre än 3% så blir det åtminstone 4 topics innan vi är upp i 30% av bokens innehåll. 3-4 topics var ju inget vinnande koncept. Ändå har datormodellen gett denna bok 100% sannolikhet att nå topplistorna.

Konstigt med tanke på hur mycket Mathew och Jodie tryckt på det här med mänsklig närhet och få topics. Uppenbarligen tycker inte datormodellen det är hela världen om mänsklig närhet bara är en liten del av bokens innehåll. Modern teknologi och jobb var ju också vanliga ämnen i bästsäljande böcker. Och tydligen anser inte datormoddellen att det är så farligt om det finns fler än 2 topics som upptar 30% av bokens innehåll. Det kan bli en bestseller ändå. Enligt datorn.

Rytm:

  • Bokens övergripande struktur är densamma som Fifty shades of Gray.
  • Den emotionella rytmen stämmer överens med de tre girl-böckerna.

Bilden på bokens struktur visar höga berg och djupa dalar vilket alltså stämmer väl överens med kraven att det måste vara en emotionell berg- och dalbana.

Stil:

  • 48 % akademisk.
  • 52% vardaglig.
  • Jodie och Mitchell kallar boken för "perfekt balanserad". 
Lite förvånad blev jag över att datorn tyckte att det räckte med 52% vardagligt språk för att ge boken 100% sannolikhet att nå NYT bestsellerlist. Tydligen är det viktigaste att det inte är för akademiskt - det går alltså bra att ha ett balanserat språk.


På bokus kan man provläsa lite i boken helt gratis. Och jag måste säga att början är rätt seg med en massa beskrivningar av än det ena och än det andra som absolut inte är gestaltat. Tydligen tog datormodellen inte hänsyn till denna faktor.

Läs själv början nedan och bilda dig en egen uppfattning om början lockar till vidare läsning eller inte:


En intressant detalj är att Dave Eggers genombrottsbok Heatbreaking Work of Staggering Genious vann både priser och hamnade på NYT bestsellerlist. Dock framkommer det inte huruvida just den här boken gjort detsamma.

Titel:

  • Titeln innehåller ordet The.

Boken heter The Circle, inte vilken cirkel som helst med andra ord, allt i enlighet med det bästsäljande koncpetet.

Karaktärer:

  • Huvudpersonen har 99,9% sannolikhet att sälja boken.
  • Huvudpersonen är kvinnlig.
  • Hon har en stark agenda.
  • De mest använda verben är need och want.

En väldigt stark karaktär med andra ord, vilket alltså ligger väl i linje med kraven på en bestseller.

Sammantaget:

Utifrån detta sluter jag mig till att det inte är så jättestrikt att du uppfyller alla krav perfekt - bara du har med de moment som datorn tagit fram så är sannolikheten hög att din bok blir en bestseller. Det behöver inte vara 100% på alla delar för att du ska få 100% på totalen.

Men samtidigt har The Circle inte fått samma stora genomslagskraft som Fifty Shades of Gray, Gone Girl, The girl with the dragon tatoo, Harry Potter, Firman, Da Vinci-koden med flera riktigt storsäljare.

Alltså krävs det något mer för att boken ska bli en riktig megahitt. Kanske är det något unikt, något som särskiljer boken från mängden och gör den till en snackis. Och det där unika kan du inte få fram i en datormodell som försöker hitta samband.
 

En ironisk komplott?

Boken the Circle handlar om en Mae vars första jobb på the Circle handlar om att förbättra ett skriftligt forumlär för att öka kundernas tillfredsställelse.

Hennes framgång mäts med en undersökning som ger henne en procentuell poäng. En perfekt 100% är the holy grail.

För att lyckas måste Mae förstå sin publik och justera det skriftliga formuläret så att den passar deras intressen och tillfredsställer dem intellektuellt och emotionellt.

Det är ironiskt, skriver Jodie och Mathew. Deras algoritm har på något vis hittat sig själv.

Författaren Dave Eggers lyckades få en perfekt 100%. Han lyckades träffa den hemliga formeln ända ned till kommateringen och valet av substantiv.

Det är rätt läskigt, eller hur?

Läs gärna mitt nästa blogginlägg: Vad svarade Matthew på mina frågor om boken The bestseller code där du får ännu mer svar om hur man skriver en bestseller.

Kram Pia
 

Kommentera gärna:

  • Anna • 4 juli 2017 23:54:33
    Haha, när jag läste detta slog det mig att jag nyligen "slängde in en katt" i mitt manus - som skulle symbolisera en av karaktärernas svårighet till nära relationer (hon klarar inte att ta hand om katten när hon är en liten flicka, och sedan blir hon en rätt så bristfällig mamma). Roligt att se listorna över plus och minus. Tack för en intressant genomgång av bestsellermodellen!
  • Låt dig inte nedslås av att katter är ett minus enligt Jodie och Mathews datormodell. Om du läst min intervju med dem (se nästa blogginlägg) så märker du att det var rätt liten skillnad mellan bestseller och icke bestseller. Jag tror inte en katt skadar :) Kram Pia

    5 juli 2017 09:41:39

  • Alexandra • 22 maj 2017 12:00:48
    Vilket fantastiskt jobb du lagt ner på din blogg, Pia! Intressanta inlägg, inte bara just det här, utan generellt.
    Alla vill ju skriva en bästsäljare, så det här inlägget läste jag med extra stort intresse. Sedan läste jag The circle …
    För egen del var jag inte alls imponerad. En ganska medelmåttig historia – platt och trög bitvis – och inte alls i klass med de bästsäljare jag läst …
    Skulle vara så kul att diskutera boken! Någon som läst den? Som är intresserad av att diskutera den?
    Alexandra Wiik
  • Hej Alexandra, vad kul att du hittat till min blogg och gillar det jag skriver.

    Jätteintressant att du läst boken The Circle. Jag har precis läst ut boken då jag och min podd-kamrat Johannes planerar att göra en podd där vi pratar om vad som gör en bok till en bestseller och då tänkte vi diskutera boken The Circle.

    Det skulle vara jätteintressant att diskutera dina tankar om boken innan vi spelar in poddavsnittet. Jag kan ju säga att jag också tycker att boken lämnar mycket kvar att önska hos en bestseller.

    Kram Pia

    22 maj 2017 18:16:05

  • Alaa • 16 april 2017 22:18:40
    Vilket nyttigt inlägg! Fick mig att tänka på min egen ofärdiga roman och se var den ligger bland allt detta. Den behöver nog fixas till på vissa ställen om den ska sälja bra. Tack för en fantastisk sammanfattning Pia! Du är grym!
  • Eva-Lena Bjarneborg • 15 april 2017 11:39:06
    Tack för en intressant, underhållande och tänkvärd sammanställning. Man kan hitta mycket matnyttigt med hjälp av dator och statistik. Det återstår bara att läsa mellan raderna för att få runt nyckeln och öppna dörren till magin, som du i sammanfattningen satte fingret på. ☺
  • Pia Lerigon • 14 april 2017 14:44:20
    Kul att ni gillar inlägget. Just det här med akademiskt språk är min översättning av texten. Det står egentligen att engelskaprofessorer mfl har ett för korrekt språk. Men hur många svenskar känner igen sig som engelskaprofessor? Därför använde jag ett bredare uttryck nämligen akademiker. Även journalister är akademiker men de skolas i att skriva säljande. Kram Pia
  • David • 14 april 2017 11:14:55
    Wow, tack för den gedigna sammanfattningen. Jättemycket att tänka över. Min enda invändning är om det som sammanfattas om akademiker och akademiskt språk. Akademiskt utbildade behöver inte använda akademiskt språk. Jag har aldrig i hela mitt liv stött på en roman som var skriven med ett direkt akademiskt språk. Ett akademiskt språk innebär sådant som används inom vetenskapliga artiklar och doktorsavhandlingar. Även akademiker kan skriva enkelt och populärt. Så snarare menar nog Archer and Tocker "böcker skrivna av akademiker" än "akademiskt språk". Jag tror att akademiker kan vara mera noggranna med språket, mindre slarviga och skriver mindre talspråk än journalistbakgrund. De är nog mera noggranna med ordens betydelse och uttrycker sig mer exakt, även gällande populärt språkbruk. Jag har läst en del akademiska artiklar skrivna av folk med journalistbakgrund som senare vidareutbildat sig och ibland håller de helt enkelt inte ens en god allmän standard i den akademiska världen. Jag tror att journalister och tidningsmänniskor ofta har ett helt annat förhållande till språket än skolade akademiker, vilket inte behöver betyda något negativt. De vet ofta hur man skriver lättillgängligt och hur man når en läsare direkt och okonstlat.
  • Susan ,Casserfelt • 13 april 2017 22:51:13
    Spännande läsning Pia. Vi brukar prata om den här boken i vår manusbearbetningsgrupp m Sören Bondeson, en av deltagarna har läst den. Kul med en rejäl sammanfattning. Jag funderar mycket över att mina historier har många topics och för många karaktärer bara för att jag vill att det ska vara verklighetstroget men funderar på att skriva en tightare bok (vid tillfälle).
    Kram Susan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln